[Vincent] Del 9 |
Vincent tar reda på Michelles adress,
han packar ihop sina grejer, han ringer inte ens och förvarnar, han kommer bara.
Han tar tåget.
Sen står han där, på trappen utanför huset.
Han hoppas att hon inte flyttat ifrån sina föräldrar.
Han ringer på, dörren öppnas, där står hon. Michelle.
Hon ser snopet på honom, orden kommer som slag.
- Vafan gör du här?! säger hon ilsket.
- Förlåt, säger Vincent och ser rätt in i Michelles ögon. Jag var en idiot.
Michelle ser bara på honom med hatisk blick.
- Jag vet att det inte finns några ursäkter i världen men.. jag älskar dig, säger Vincent.
Michelle suckar.
- Jag älskade dig också..
Vincent ser på henne, han kan inte hindra tårarna.
- Du kommer nog aldrig förlåta mig.. men jag har ingenstans att ta vägen nu, alla mina pengar gick åt till resan.
- Vad vill du att jag ska göra?! Ska det räcka med att du bara kommer hit och så ska jag förlåta dig?!
Vincent skakar bara på huvudet.
- Jag vill bara ta adjö, säger han, vänder sig om och börjar gå.
- Om du inte gjort som du gjorde hade det varit Vi nu! ropar Michelle efter honom och stänger dörren.
Vincent kan inte tänka klart, det här var inte väntat, men vad hade han trott? Att Michelle skulle ta tillbaka honom bara sådär?
Han vandrar runt som en zombie. Går runt i sina egna tankar.
Går in i affären, köper ett paket med rakblad. Sedan betalar han en kille för att köpa sprit åt honom på systemet.
Han har ett helt paket sömntabletter i väskan som han lyckats få tag på, men han minns inte hur.
Där tar alla pengar slut.
Vincent går och sätter sig utanför Michelles hus, på trappen, det har blivit mörkt ute.
Skriver en lapp;
Jag älskar dig Michelle.
Förlåt mig.
//Vincent
Han skär upp handleden, medan han sväljer ner tablett efter tablett med spriten.
Plötsligt öppnas dörren.
- Va i helvete?! säger en mansröst, förmodligen Michelles pappa. Vem fan är du?!
Vincent ser upp på mannen och skrattar dystert. Mannen får syn på hans arm och så ser han lappen.
- Michelle?! skriker han samtidigt som han sätter sig på huk bredvid Vincent.
Sömntabletterna börjar verka på Vincent.
- Håll dig vaken! säger mannen.
Michelle kommer ut.
- Åh herregud! utbrister hon.
- Ring ambulans! säger mannen allvarligt.
Michelle försvinner in igen.
Det blir svart för Vincent.
Han vaknar upp igen, han förstår direkt att han inte är död,
han är på ett sjukhus.
Han ser rätt upp på Michelle, hon är rödgråten.
- Jag bad dig aldrig att ta livet av dig, säger hon tyst.
- Det var mitt egna val.. eller.. jag visste inte vad jag gjorde..
- Förlåt mig Vincent, men jag kan inte ta dig tillbaka efter det du gjorde, däremot har jag köpt en tågbiljett så du får åka hem.
Vincent skakar på huvudet.
- Jag tänker inte åka hem, det finns inget hem för mig längre.
- Var inte dum, jag har varit hos dig, säger Michelle.
- Du förstår inte.. pappa har slängt ut mig, David har hamnat hos en knäpp fosterfamilj, jag bor visserligen hos Max, men jag tror inte jag vågar åka tillbaka till honom för jag kan inte hjälpa honom betala.
Michelle ser snopet på Vincent.
- Det visste jag inte, säger hon tyst. Men..
Vincent suckar.
- Jag har inget mer att leva för ..
- Säg inte så! David då?!
- Det skulle vara honom i så fall, säger Vincent bara.
Michelle suckar, hon går ut från rummet. Vincent går upp, fixar i ordning sig.
Han ringer Davids fosterfamilj, ber att få prata med David.
- David, jag lämnar dig nu, säger Vincent bara.
- Vad menar du? undrar David.
- Jag älskar dig, vi ses inte igen, var stark.
Det har gått väldigt lång tid sen jag skrev den förra delen,
men jag har inte haft någon insperation, hoppas ni inte slutat läsa.
Fortsättning följer.
Kommentera gärna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 2 jan 07 - 01:06- Betyg:  | | jätte braaaa :D meer (: |
|
|
|
