Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

farlig kärlek del 1 (komentera)

Slaget träffade min näsa och fick blodet att forsa ner på min vackra lila klänning.
– Filip, snälla låt bli bad jag med gråten i halsen.
– Din hora, du ska inte tro att jag låter dig komma undan med vad som helst. Jag vet att du pratade med den där jävla negern! Ilskan lös i Filips ögon och jag visste att det inte gick att stoppa han nu. Han var i en annan värld nu, i en värld där jag inte kunde nå honom. Nästa slag träffade min axel och nästa i magen. Jag vek mig dubbel av smärta och såg Filip stå och flämta ovanför mig. Hur kunde det bli såhär tänkte jag och grät tyst när Filip med arga steg gick in till vårt sovrum och stängde dörren. Jag kravlade mig upp från golvet med blodet rinnandes från näsan. Jag förstod att det inte skulle bli något kalas idag. Pappa skulle bli besviken men jag fick lov att hitta på ännu en dålig ursäkt. Jag torkade bort tårarna och såg på min ynkliga spegelbild. Min knut hade gått upp och det kastanjebruna håret låg trassligt över mina bleka axlar. Jag flämtade till när jag rörde vid rodnaden på axeln och förstod att det skulle bli till ett rejält blåmärke. Blodet i näsan stoppade jag med två bommullstussar och lyfte sedan luren och slog numret hem till mamma och pappa.
– Andersson! Jag höll på att börja gråta igen när jag hörde pappas röst i andra änden men harklade mig och ansträngde mig verkligen för att låta normal.
– Hej pappa, det är jag.
– Hej gumman. Kommer ni inte snart...jag och mamma..
– Pappa avbröt jag och bytte öra för telefonluren skavde mot såret jag hade på mitt högra öra, ett minne från Filips senaste vredesutbrott.
– Jag och Filip kan inte komma.. båda har.. fått magsjuka.
– Jaha.. jag riktigt hörde pappas besvikelse genom luren. Jag visste hur mycket han hade sett fram emot att vi skulle komma. Vi träffades inte så ofta.
– Men jag kommer och hälsar på så fort jag bli frisk. Ha det så bra… hejdå. Egentligen borde kanske pappa ha anat något eftersom jag och F8ilip hade varit ”sjuk” fem gånger den senaste månaden, varje gång vi bestämt träff med mina föräldrar men de hade alltid litet på mig. Annars hade jag väll inte fått flytta ihop med Filip när jag var 17. Jag hade bott ihop med honom i snart tre månader vid tillfället för pappas födelsedag.
– Älskling vi går ut och äter så fixa till dig. Filip hade kommit ut ur sovrummet och jag såg genast att han lugnat ned sig. Villig att göra honom till lags tog jag fram min sminkväska och sminkade över rodnaden på näsan och drog på mig en tunn kofta som täckte mina blåslagna armar.
– Mår du bra? Filip stod framför mig och såg på mig med sina vackra ögon.
– Visst fick jag fram och log. Han kysste mig lätt och tog sedan min hand och gick bort mot den nya Saaben som stod parkerad framförhyreshuset. Filip hade på sin den snygga skjortan som jag gett honom i julklapp som han passade så bra i. Hans vältränade armar avtecknade sig snyggt genom skjortan.
– Låt mig hålla upp dörren för Madame sa Filip skämtsamt och öppnade bildörren för mig. Jag skrattade som vanligt åt hans skämtsamheter med naiv lycka. Tänk om det alltid kunde vara såhär tänkte jag när vi körde igår från det vackra hyreshus området med de perfekta gräsmattorna. Filip satte på radion och vi sjöng med till Jackson 5 låt blame it to the boogie. När vi svängde in på uppfarten till den lyxiga restaurangen bad jag en tyst bön att det inte skulle vara en utlänning i kassan så Filip skulle slippa bli upprörd. Jag hade egentligen inte märkt att han var rasist fören han hade skrikit efter några utlänningar när vi gått på stan tillsammans för första gången. Jag hade trott det var en engångsföreteelse men det upprepades gång på gång. Som det var i det här stadiet klarade jag det nätt och jämt. Men om Filip någonsin fick reda på om Carlos vet jag inte vad han skulle göra. Han tillät mig inte ens prata med utlänningar om han fick reda på att mitt ex var från Colombia vet jag inte vad han skulle göra. Eller ännu värre, att jag fortfarande hade känslor för honom.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
woops - 21 jan 07 - 06:28
Älskar allt du skriver, sjukt bra!
Bloody_tears - 31 dec 06 - 08:57- Betyg:
Skitbra ! :)
19Emlan91 - 30 dec 06 - 23:43- Betyg:
fortsätt:):):):):):):)
Baaaaby - 30 dec 06 - 22:07- Betyg:
fortsätt! :)
Lovely__ - 28 dec 06 - 01:14- Betyg:
Fortsätt!!!!!!!!
DiktensSorg - 27 dec 06 - 03:19- Betyg:
SJUKT SJUKT SJUKT BRA!! FORTSÄÄÄTT!!!
taina - 27 dec 06 - 03:19
åå skriv mer eeee IDAG
hundis95 - 27 dec 06 - 03:06- Betyg:
Fortsätt simma, fortsätt simma, Nej! Fortsätt skriva, fort-
sätt skriva!
AASBRAA! Waaaaooooww!
Markuus - 27 dec 06 - 02:52
bra juee :=)
So_Sick - 27 dec 06 - 00:40- Betyg:
wow
UneverNow - 27 dec 06 - 00:30- Betyg:
den va bra forsätt :)
Likeyou - 27 dec 06 - 00:28- Betyg:
skitbra! fortsätt skriva!

Skriven av
just
27 dec 06 - 00:27
(Har blivit läst 144 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord