så förbjudet det kan bli...del 33 |
längtan är svår...i mörkret gick jag, tårar föll från mina kínder, det gör ont, ont att minnas,
men jag vet att allt blir bra..en dag...jag undrar om du förstår att jag gråter
att jag minns varje sekund...med både sorg och glädje.
Jag vandrar ensam, jag känner mig tom och kall i kylan..Du kommer emot mig,Lillan sitter på sin lille
leksaksbil och åker framåt, vi hejar..
jag frågar om julen, ni var hos "mormor"...du mår dåligt som vanligt. Men när duser mig vännen ler du..
Du säger, nä jag får inte prata med dig, varför säger jag, HÄR säger han, mitt på torget...ha det bra, hej då..
Du ler, lyser, jag ler, jag säger ring, kanske sa du...jaaa...
Mitt hjärta ler, innan har du sagt NEJ!
Jag blir så glad av att se dig... så nu klarar jag några dagar till!
Ja HUR slutar livet...egentligen..
|
|
|
|
