There are no flowers [Kap 7] |
Jag steg in i Chris lilla rum i stallet. Han hade möblerat omde få möblerna han hade, där fanns den bruna fotöljen, hans knakiga dubbelsäng (obeddad) den lilla tv satt i ett hörn på ett liten bord, och så hade han sitt kylskåp och ugn och matbordet. Han satt i fotöljen och såg på någon film.
"Hej" sa jag och steg fram mot honom.
"Hej, det var länge sen du var här? Vad tycks om det nya möbleringen?" frågade han och log mot mig.
"Jo, det ser fint ut" sa jag och så mig omkring.
"Visst är det, jag är själv också nöjd" sa han och såg sig omkring och granskade sitt verk.
"mm.. Chris det är en sak jag borde säga dig." sa jag och gick fram och satte mig i hans famn.
"Vadå?" frågade han och såg på mig frågande. Jag såg i hans ögon och kände mig osäker, jag hade inte känt mig så här förut inte med Chris, det var en konstig känsla, jag visste inte mera vad jag ville.
"öhm.. jo, jag såg dig utanför skolan i torsdags. Du stod med den där rödhåriga kvinnan..." sa jag och tittade på honom. Han såg besviken ut. suckade och tittade bort från mig.
"Jag visste inte att du såg oss." sa han. Jag satt tyst och väntade på att han skulle fortsätta.
"Du har förstått allt fel nadja" sa han och smekte mig över kinden.
"Våda? har du någon annan Chris? sa jag och steg upp från hans famn. Han steg också upp, stog där, han såg ut somen liten pojke som just hade blivit stulen på sin slickepinne. Hans hår hängde i ögonen på honom, och jag ville bara gå fram till honom och krama om honom, men jag stoppade mig själv och såg honom rätt i ögonen.
"Nadja.. nej, jag har ingen annan..."
"Nehe, så du bara går omkring och strullar med vem som hels som kommer imot på gatan då eller?"
"Nej, vad tror du riktigt om mig?" sa han, och nu såg han inte mera besviken ut, han såg arg ut.
"Jag vet inte, vad ska jag tro Chris?"
"Du ska kanske ta en stund och tänka på det då före du kommer hit och talar till mig såhär" sa han, jag svängde om mig och började gå mot dörren.
"Jag älskar dig"hörde jag Chris röst bakom mig, han lät inte arg mera, jag ville svänga om mig och kyssa honom mitt på munnen, men jag bara fortsatte gå, ut ur hans lilla lägenhet. Gick in till Jack och tittade till honom. Tog en borste och drog den över hans rygg.
Jag höll på och talade med Jack när jag hörde stalldörren slå igen.
"Nadja? är du här inne?" det var Helena.
"Jo, jag är hos Jack" sa jag och torkade bort mina tårar ur ögonen. Helena ställde sig i öppningnen till boxen.
"Hej" sa hon och log mot mig. Hon hade på sig sina spända jeans och en vit stickad tröja och sina svarta vinterstövlar.
"Hej, vad vill du?" frågade jag och gick på andra sidan av Jack.
"jo.. det där, skulle inte du kunna låna lite pengar åt mig?" frågade hon.
"va? vi fick ju nyss månadspeng" sa jag och böt borste.
"jo.. men skulle inte du kunna låna bara 60 kronor" sa hon.
"Vad ska du med pengar?" frågade jag.
"Jag behöver bara pengar."
"Varför frågar du inte mamma och pappa då?"
"Jag frågade, men de vill att jag ska jobba för att få pengar"
"Börja jobba då. Stallet kan behövas mockas"
"Förstår du inte, jag behöver pengarna ikväll"
"Dina pengar är ditt problem Helena. Jag tänker inte låna ut några pengar till dig" sa jag och steg ut ut Jack box och gick mot dörren.
"Nadja, jag kommer ihåg det här" sa Helena efter mig. Jag steg ut ur stallet och såg att en röd bil stog igång på vår gård. Jag skulle just gå fam och se vem det var när Helena kom ut ur stallet. "Det är bara min skjuts" sa hon och började gå mot bilen.
"Hejdå syrran" ropade jag efter henne. Hon bara lyfte hande eom adjö, och jag gick in i huset.
Uppe på badrummet tog jag en lång dusch. Jag stängde först av när mamma stog utanför dörren och sa att jag måste betala vattenräkningen om jag inte stängde av vattnet. Efter duschen satt jag mig vid mitt skriv bord, plockade fram min dagbok. Jag kände mig som att jag borde skriva ner vad jag kände, jag hade inte skrivit i min dagbok sen jag var 13 såg jag, men nu skulle det bli ändringar på det.
Kära dagbok. 27.11.2006
Det var länge sedan sist. Och har hänt mycket sen dess. Jag är tillsammans med två pojkar, och jag vet inte vem jag vill vara med. Jag behöver tala med någon, men ingen skulle förstå mig. Jag förstå inte det här själv just nu heller. Johans polare Robin säger att jag ska lämna Johan ifred, men Robin är annars också ganska underlig, jag förstår inte mig på honom, han vet så mycket om mig, fast jag såg honom första gången på lördag. Så på sätt och vis vill jag lämna Johan ifred, men inte för att jag inte vill vara med Johan, jag vill bara slippa Robin. Han är så.. jag kan inte beskriva honom. Chris därimot håller på med den rödhåriga kvinnan i sin röda bil. Jag var nere och talade med honom idag, jag hade tänkt fråga honom och kvinnan, men det var inte så lätt som jag tänkt och det slutade med att vi bråkade. Så nu vet jag inte riktigt alls vad jag vill mera.
Helena har också något underligt på gång. Hon kom in i stallet idag och frågade efter 60 kronor, inte så mycket, varför skulle hon måsta ha så lite pengar ? Hon skulle ha mockat några boxar skulle hon säkert fått det av mamma och pappa.. Jag undrade vad hon skulle med det men hon undvek att svara. Jag hoppas bara att hon inte håller på med något olagligt. Hon åkte iväg med någon i en röd bil senare ikväll.
Jag har inte haft tid för min musik på sista tiden heller, Sofia och Nick har säkert gett upp hoppet med mig. Jag skanar faktiskt efter att få spela lite på min gitarr igen. Jag ska kanske ringa Nick och fråga om vi kunde spela någon dag.
Jag var på fest i Lördag, hos Casper. Han var väldigt underlig, sa att jag skulle hålla mig borta från Johan, ingen tycks vilja att jag och Johan borde vara tillsammans. Det är på sätt och vis ganska otäckt. Men Johan tycks inte ha något imot oss. men om jag skulle dumpa Chris oc välja Johan istället skulle jag inte vilja se Chris mera, men han jobbar ju för pappa, jag skulle måsta se honom varje dag i stallet, och det är inte vad jag vill.
Se kära dagbok, förstår du något av mitt liv? Jag förstår inte varför inte vill att jag och Johan ska bli tillsammans? Robin talade om att Casper kanske skulle göra något otäckt mot Johan, betyder det att vi borde flytta bort om vi skulle bli tillsammans? Snälla nån, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det värsta är att Chris och Johan inte vet att jag håller på med dem båda. Snälla, vad ska jag ta mig till?
Jag stänger boken och gömmer mitt ansikte i mina händer. Sitter så i några minuter, och går sedan och ställer mig vid fönstret, öppnar det och sätter mig på fönster karmen. Ser upp mot himlen, stjärnorna är vackra i natt. Jag minns hur jag gjorde precis lika hos Johan och börjar gråta, kylan biter i mina kinder och så börjar det plötsligt snöa, det är fina flingor som faller lätt ner, jag strecker ut handen och det faller småa snöflingor på min hand, som smälter dirket. Det blir kallt och jag stiger in och stänger fönstret, byter om till pyjamas och går och lägger mig.
Jag sov länge den söndagsmorongen. När jag vaknade var klockan redan tio, jag steg snabbt upp, sträckte på mig medan jag såg ut genom fönstret, himlen var klar och solen lös klart, dagen var annars också rätt klar.
Jag såg Chris gå med Dalton mot treäningshagen, han tänkte visst longera Dalton idag tänkte jag. Jag tittade inte mera på honom för jag blev bara ledsen av det, istället drog jag på mina rosa tofflor och gick ner till köket.
"Hej gumman, du vakade visst för länge igår, du är så sent uppe idag.
"Jo, det är ett under hur mycket skänare det är att sova så här länge" sa jag och gäspade
"mm..." sa mamma och jag satt mig i bordet och tog fram en skål och flingorna, och började äta, jag åt ett ordentlig frukost och gick sedan och böt om på mitt rum. Så var det dags att gå ut i stallet igen. Jag steg ut och till min förvåningn stog Johan där.
"Hejgumman" sa han och kom upp på trappan och kysste mig på munnen. Jag blev förskräckt att Chris kunde se oss just nu och tog ett steg tillbaka mot dörren.
"Vad är det?" frågade han och såg besviken ut.
"Nej, inget, jag blev bara lite överlumpad." sa jag.
"Vad gör du här föresten?"
"Jo, jag skulle behöva tala med dig." sa han. Jag tittade oroligt mot Chris håll på tanken på om han sätt oss, men han stod med ryggen mot oss
"Nadja?" sa Johan och svängde sig om och tittade också på Chris.
"öh.., jo visst, vi kan tala." sa jag lite yr.
"Okej, ska vi ta en titt i stallet då kanske?" sa han och log medan han började på mot stallet. Jag gav en blick åt Chris som fortfarande stod med ryggen imot mig, och sprang sedan fast Johan.
"Så vad var det du ville?" frågade jag.
"Ne, det var såhär att jag träffade Casper igår" sa han och jag blev plötsligt rädd. "Finns det något du vill säga mig Nadja?" frågade han.
"Nej?" sa jag frågande och undrade vad Casper sakt till Johan.
"Jo, han sa att ni hade varit tillsammans under den där festen, och att det var därför han slagit till mig. Var ni det?"
"Nej, han ljuger, jag var aldrig med honom"
"Jag vet inte, men han lät ganska trovärdig." sa han och rynkade pannan.
"Snälla Johan, tror du värkligen mera på Casper än mig?"
"Såklart inte, men jag vill att vi bärettar allt till varandra." sa han och tog tag om mina armar. Jag blev plötsligt rädd att Chris skulle komma in och fråga vem Johan vara.
"Ja.. Såklart. Din polare Robin sa att Casper inte vill att vi två ska vara tillsammans" sa jag
"Nej, han sa det åt mig också, men jag vill inte tro honom"
"Varför säger han så? Vad är det för fel på oss?" frågade jag och fick tårar i ögonen.
"Det är inget fel på oss, men jag har faktiskt blivit lite rädd för Casper efter vad Robin sagt om honom" sa Johan och såg värkligen rädd ut.
"Jo, jag med." sa jag och kysste honom på munen.
"Men nu måste jag fara, vi hörs" sa Johan och stegade ut ur stallet.
Jag gick in till Jack och började dra borsten längs med hans hår, han slappnade av och jag gick efter hans sadel och träns. Jag sadlade honom, och gick ut med honom. Chris kom i mot oss på väg ut "Hej"sa jag, men han bara fortsatte att gå som om jag inte fanns där. Jag gick ut och kände mig med det samma mig som ett svin. Jag hoppade upp på Jack och började rida på ridplan. Jag byggde upp några hinder och hoppade upp på Jack igen, började med att skritta runt och göra några volter. Efter det gjorde jag samma sakt i trav, jag lyfte galopp i ett hörn och galopperade ett varv innan jag styrde mot ett av hindren, Jack ökade med det samma tempot och utan att jag tänkte på saken lät jag honom öka takten mot hindret, när vi var alldeles nära hindret märkte jag att vi kom för fort, jag började sakta ner Jack medan har försökte hoppa över hindret, reslutatet blev att han hoppade rakt in i hindret. Han fick en bom mellan bena och när han fortsatte galoppera svängdes den och tryckte mot hans ben så att han föll omkull, jag flög av och landade på magen, jag tappade luften för några sekunder men reste mig sedan. Jack försökte resa dig borta vid hindret men hans vänstra framben höll inte, jag började gråtande gå fram till honom, talade lugnt om att allt skulle bli bra igen. Pappa kom ut ur huset och såg vad som hänt och kom nu springade mot oss.
Jag hade under tiden kommit fram till Jack och klappade honom lugnande på halsen, jag mumlade lugnt att allt skulle bli bra, jag visste inte mera vad jag skulle göra. Pappa kom fram till oss "Christian" ropade han så högt att Jack rykte oroligt till och började vicka med öronen och snurra med ögonen, jag maserade honom och talade högre med honom.
Chris hade kom sakta gående mot oss för att inte skrämma Jack "Vad hände frågade han?" "Jag vet inte, men ring till Veterinären" sa pappa och Chris plockade fram sin mobil och slog numret till Veterinären. Han gick oroligt runt och talade snabbt, snart stängde han av telefonen och kom fram till Jack. Hanmaserade fingrarna i en ring vid ögonen och mumlade något till Jack hela tiden, till slut började Jacks huvud sakta föras till marken och det såg ut som om han sov.
"Jag lärde mig det när jag jobbade hos en djur tandläkare." sa han och reste sig upp "Veterinären är på väg" sa han sedan "Han borde hållas sådär om man talar lugnt med honom maserar honom över kroppen." Sa han medan han började gå mot stallet igen. Han hade sakt allt till min pappa, ha hade inte ens sätt på mig. "Jag visst inte ens att Christian hade jobbat hos en tandläkare." sa han och efter några minuter kom veterinären in på stallgården. Pappa gick och mötte veterinären och de kom snart fram till mig och Jack.
"Hej, jag är Robert Westlund." sa han och skakade min hand.
"Hej, det här är Jack, vi hoppade över hindret här och han blev för upphetsad och fick en bomb mellan bena och när han skulle fortsätta galoppera svängdes den och vi for omkull." berättade jag medan Robert undersökte Jack.
"Vem har fått honom såhär lugn? Hästar brukar vara myycket upphetsade efter att ha skadat sitt ben." frågade han sedan
"Det är vår hästskötare, han har jobbat för veterinären på tandläkar sidan förut" berättade pappa.
"Han måste ha lärt sig bra." sa Robert och log mot mig.
"Han är väldigt bra med hästar" förklarade jag.
"Okej, jag måste ta Jack här och undersöka honom på kliniken." sa Robert, och reste sig.
"Tror ni att vi skulle kunna få in honom i en transport, jag menar, är han lätt att lasta?"
"Jo, han är helt okej." sa jag, pappa sprang efter Chris som kom med några remmar.
"Okej, jag ringde ett par samtal och vi borde få honom upp och stå med några remmar, bara han lutar hela tiden på den högra sidan." sa Robert, och Chris och de fick till slut in Jack i vagnen. Så körde Chris och veterinären iväg och lämnade mig och pappa hemma, jag vet inte hur det blev så, jag hade inte sagt något om att jag ville följa med, fast jag värkligen ville det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | spite_fire - 26 dec 06 - 23:19- Betyg:  | han blev för upphetsad och fick en bomb mellan bena (:
^^ | | Bunny90 - 23 dec 06 - 02:38 | | *haha* :D det var länge sedan sist "/ jag ber om ursäkt för att jag använt lite fel namn på en del ställen, ändrar mig så ofta :D |
|
|
|
