There are no flowers [Kap 6] |
Vi var på väg. Jag och Ellen, jag bak på hennes moped. Vi hade fått ta den efter ett litet motstånd från hennes mamma. Det var ju inte det man riktigt ville, att ens barn skulle köra iväg onyktra på en moped. Jag skulle sova över hos Ellen hade vi bestämt.
När vi kom fram och jag steg av mopeden hördes musiken enda ut på gården. Jag tvekade en stund om jag skulle gå in. Vi hade bestämt oss att inte vara de första som kom, så vi hade startat en halv timme efter att festen skulle börja.
Vi gick upp för trappan där några killar stod och rökte. De nickade mot oss fast jag aldrig sett dem förut, men vi nickade tillbaks och fortsatte in. Musiken dunkade på och man såg folk som hånglade i varje hörn, en del hade slocknat och folk höll på att måla på dem. Jag såg mig efter någon jag kände men alla var så inne i varandra så jag inte såg någon. Jag vände mig om och såg på Ellen "var är Johan?" frågade jag.
"Jag vet inte ska vi gå och söka honom" föreslog hon och vi trängde oss in i trängseln Vi kom in i köket där vi fann Casper, mitt i köket fanns ett bord fullt av tomma öl och cider burkar köket var ganska stort, var målat i gula färger och såg väldigt hemtrevligt ut.
Jag gick fram till Casper "Hej, har du sätt Johan?" frågade jag. "Jassåå du söker Johan nu va" sa han och man märkte direkt att han inte var nykter. "Jag tror han gick ut för att ta en cigg, vad ska du med Johan" frågade han och skuffade till min axel. "Jag ska inte något med Johan." sa jag och gick ut. "Du kan stanna här inne och försöka passa dig" sa jag åt Ellen. "Okej" sa hon och gick tillbaks in i vardagsrummet.
Själv gick jag ut, Johan stod i ett hörn med några andra grabbar som jag inte kände, men jag gick fram till honom "Hej" sa jag "åå, hej" sa han och svängde om sig, han tog mig i armen och nickade till killarna han stått med. "hade du våra dricker" frågade jag. "Visst, dom är i bilden" sa han och vi började gå mot den röda hondan. "kom du med bil" frågade jag och såg förvånad ut, Johan var inte gammal nog att köra bil och verkligen inte i onyktert tillstånd. "Ne, det är brorsans" sa han och nickade mot ringen med killar som han hade stått i. "aa, din bror festar tillsammans med dig" sa jag och log mot honom. "Nej, men han är vän av Casper och kom med hit därför. "okej" sa jag då vi var framme vid bilen. Johan gick bakom bilden och öppnade bakluckan där det endast fanns kvar två sixpaxar GIN och några burkar äppelcider. "Tar du allt nu eller?" frågade Johan och tittade på mig. "Ne, om det går bra så tror jag att jag bara tar en sixpax först, om dom nu hålls här, och inte din bror går och dricker av dom" sa jag och skrattade. "ne, jag ska hålla reda på ert sprit sa Johan och tog och lyfte ut den ena sixpacken. "Okej, och tack" sa jag och tog sixpacken från hans hand. Vi såg på varandra och Johan började luta sig mot mig som om han tänkte kyssa mig.
Jag svängde mig om och började gå mot huset. Det sista jag ville var att vara otrogen mot Chirtian, fast på sätt och vis skulle det vara rätt åt honom, han flirtar ju också med andra. Jag gick in i huset igen och sökte reda på Ellen, hon satt på soffan tillsammans med Sofia, Toffe och Marcus. De var alla från vår klass. Jag gick fram till Ellen "hej igen, jag tog bara en sixpack nu till början, vi kan gå och söka resten senare från Johans brors bil" "Okej, kan du ta och öppna en flaska åt mig?" frågade hon. Jag gick in i köket där Casper fortfarande satt och diskuterad med några grabbar om något "Har du en korköppnare?" frågade jag "Det beror på vad du ska öppna?" sa han och skrattade högt. Jag suckade och såg att han hade en korköppnare framför sig på bordet, jag böjde mig över bordet för att ta den, då tog Casper i mig, jag tappade balansen och vinglade till, han drog mig närmare honom "Du, håll dig borta från Johan" veste han åt mig och släppte taget, jag tog öppnaren och gick.
Jag kom in i vardagsrummet igen och satte mig i soffan. "Såja, nu ska vi supa" sa jag och skrattade. "Nadja, det var länge sedan du var ute på kvällarna" sa Toffe och log mot mig. "Jag tänkte en stund att du blivit nykterist" sa han och skrattade. Jag log mot honom "Jo, jag vet, men idag ska vi supa" sa jag och höjde min flaska.Jag hade snart druckit mina tre flaskor + lite av Toffes och Marcus starkare saker, så redan nu började det stiga i huvudet på mig. Jag gick ut för att söka mera av drikerna. Johan var fortfarande ute, men nu stog han med ett par andra killar som såg ut att vara yngre än han. "Är bilden öppen?" frågade jag när jag kom fram till honom. "ååå... du är faktiskt en playboy Johan" sa en av killarna. "Visst är han" sa jag och började hänga på honom. Han drog i väg med mig mot bilen.
Vid bilen tryckte han mig mot bilens sida och började hångla med mig, han klämde in sin tunga i min mun och började smeka mig över ryggen. Jag hängde först inte me, men sedan svarade jag på hans hångel och var fullt med. Vi höll på så här tills Johan drog bakåt. Det var Casper, han hade dragi mig och Johan från varandra. Nu slog han till Johan, men han vinglade till och höll på att falla själv, Johan slog tillbaks och vi hörde röster från dörren. Jag förstod att Caspers vänner snart skulle komma och jag ville inte att Johan skulle bli uppslagen på grund av mig, så jag drog iväg med Johan mot vägen som ledde bort från huset. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag var rädd, men på samma gång kände jag mig glad. Jag hade aldrig tänkt på Johan som något annat än någon som följde med Casper, men nu när jag började lära känna honom värkade han väldigt intressant. Jag såg upp på honom, han hade en sprucken underläpp och såg annars också bedrövlig ut. Jag stannade honom vid vägkanten och tittade upp på honom. Han försökte le mot mig, men det blev en blodig grimas istället.
"Tack för att du tog mig därifrån" sa han.
"Såklart Johan, annars skulle du väll ligga där i snön nu." sa jag och när jag tänkte på det blev jag själv lite rädd också.
"Vad ska vi göra nu?" frågade han och han såg så hjälplös ut.
"Jag vet inte, dit tillbaks vill jag i alla fall inte gå" sa jag.
"Nej, vill du komma hem till mig kanske?" frågade han
"neee... jag vet inte.. jag hade tänkt gå till Ellen och sova"
"Ingen är hemma sa han, familjen är ute och reser" sa han.
"Okej, men jag måste ringa till Ellen, hon undrar säkert vart det blivit av med mig." vad annat kan man säga till en hjälplös pojke som frågar en att komma hem med en. Vi fortsatte längs med vägen. "Hur långt är det hem till dig?" frågade jag efter någon minuts tystnad. "hmm.. det är ganska långt. En 18 minuter kvar att gå" sa han. "okej, är det ingen du kan ringa som skulle kunna komma efter oss?" frågade jag. "hmm... jag kan ringa en polare" sa han och tog fram sin telefon. "Hej Robin, var är du?" sa han efter en stund. "Okej, skulle det passa dig att komma efter mig och en tjej på väge?" frågade han, efter en lång tystnad "Okej, vi är vid Granlundstigen nu, hur långt borta är du?" "okej, vi syns snart, och tack" sa han och stängde sedan av.
Efter några minuter kom det en bil körande på vägen. Den stannade in vid oss och en kille satt i, han såg ut att vara runt 20 år, var blond med blåa ögon och såg väldigt snygg ut. "Hoppa in" sa han och öppnade dörren. Johan satte sig där framme medan jag satte mig bakom honom. Det luktade rök i bilden. "Så vart vill ni då?" frågade Robin efter en stund. "hem" sa Johan. "Som paret önskar" sa Robin och satte på musik, det var någon sort techno som dunkade igång, han klämd på gasen så att visaren åkte upp på 100 då han släppte gasen och växlade. 18 minuter skulle gå fort med den här farten tänkte jag. Jag värkade ha rätt, för etfer en stund stannade han. "tack för det här, det var skit snällt" sa Johan och klappade Robin på axeln, så öppnade han dörren, jag öppnade också dörren "tack för skjutsen" sa jag vänligt, men Robin bara skrattade åt mig. Jag log mot honom, "du ska ackta dig för Casper" sa Robin medan jag steg ut från bilen.
Vi gick in i Johans hus, en hund började skälla och snart kom en svart blodhund springade. Den hoppade runt Johan och kom sedan fram till mig, jag klappade den på huvudet och följde efter Johan upp för trapporna. Jag gick in i ett rum med blåa tapeter. Det var ett vanligt pojkrum, där fanns pokaler på en hylla, jag gick fram till dem och såg på dem. "Du selar fotboll" sa jag. "jo, jag tänkte sluta med det, det börjar ta över mitt liv" sa han och log. "Du kan ta och titta runt lite, jag ska bara söka ett par saker" sa han och gick ut ur rummet. Jag tog fram min telefon och ringde Ellen. "hej Nadja, var är du" frågade hon. "Jag är hos Johan, det hände en sak utanför, drickorna är i Johans brorsans bil, en röd honda. Jag sover över här. Vi hörs mera imorrn, Hejdå, festa på pysen." sa jag och skrattade. "Hejdå..." hördes det och så la Ellen på. Jag satt mig på Johans säng och såg mig runt i hans rum, taket i hans ena enda av rummet lutade neråt. Han hade en dörr ut mot vägen. Jag öppnade den och steg ut på hans balkong. Jag såg upp mot himlen. Den var mörkblå och hade fullt med småa gnistrande stjärnor.
"Visst är det vackert" hörde jag Johans röst bakom mig. "jo." sa jag utan att ta blicken bort från himlen. "Har du något att låna som jag kan sova med?" frågade jag och vände om mig.
"Jo, något ska vi väll hitta" sa Johan och gick in igen, jag hade börjat frysa och var glad att få komma in i vären igen. Johan höll på att gräva igenom sin garderob, "tada"sa han och drog fram en vit T-skjorta med en fotboll mitt på bröstet, "tack" sa jag och tog imot den. Jag svängde om mig så att jag stod med ryggen mot honom och drog av mig mina blus, tog av mig min bh och drog på mig hans T-skjorta. Den var lite för stor och gände ner över mina lår. Jag tog av mig mina jeans "Var ska jag sova?" frågade jag. Johan stog tyst en stund och jag började bli lite orolig att jag hade gjort något dumt. "öhm.. du kan sova i min säng" sa han efter en stund. Jag gick fram mot sängen, förbi honom och la mig i hans säng. "Jag sover väll på soffan inatt då" sa Johan och log mot mig. "nej nej, det ska du inte göra" sa jag. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det ännu var det att jag var lite berusad. "Johan, det är endast rätt att jag sover på soffan, jag är ju ändå gästen här" sa jag och började stiga upp från sängen. "nej, som sakt, du är gäst och ska få det finaste" sa han och rodnade, tittade ner i golvet som en lite pojke som hade gjort något dåligt. Jag steg upp ur sängen och gick fram till honom. "Kom så ska jag rengöra det där såret sa jag och drog med honom på vessan. Jag tog ett vessapapper och blötte det under kranen, sedan började jag sakta och försiktigt torka hans läpp med det, han grimaserade ibland när jag tog i för hårt. "Förlåt" sa jag då, och det blev rätt ofta.
Det blev till slut att jag och Johan delade hans säng vi älskade den natten han somnade nästan direkt efter det, jag hade dragit honom mot mig och lyssnade på hans snarkningar. Efter en stund sommande jag så, kramande om honom.
Jag vaknade liggande på honom, jag rullade av honom och märkte då att han också var vaken. "Godmorgon" sa jag och log mot honom, "Godmorgon" sa han och log tillbaks. "Du hade hela täcket för didg sälv igår" sa jag och försökte se sur ut, men kunde inte hålla mig och började skratta. Jag skrattade ner i hans täcken och tittade sedan upp på honom, jag blev tyst tittade upp på honom, började sakta röra mig uppåt honom, "hur mår läppen idag?" frågade jag. "Bara bra" sa han och log mot mig. Jag kröp upp till honom och kysste honom på kinden "du är jättegullig såhär på morgon" sa jag och log mot honom. "Nadja, Ellen ringde igår och sa att du var upptagen och att jag inte skulle göra något dumt. Är du det Nadja? Har du någon?" Jag blev tyst och såg på Johan, jag funderade en stund, "nej, jag har ingen annan än dig nu" sa jag och log mot hono, kysste honom på näsan och steg upp. Jag gick fram till hans garderob och jag såg hur han följde migmed blicken. "Nadja, du är för vacker för att vara sann" sa han sedan. "*haha* och det ska man höra av dig" sa jag och log snett mot honom. Jag tog fram ett par byxor ur hans skåp, det var gråa tygbyxor, jag klädde på dem och gick tillbaks till Johan. "Du ? vad var det med Casper igår?" frågade jag. Johan blev tyst och svängde bort blicken från mig. "Jag vet inte exakt, men han kan vara ganska aggresiv ibland." sa Johan, och såg fortfarande in i väggen. Jag tog taag i hans haka och vred honom mot mig och kyste honom mjuk och länge där, till slut kom Johans hund in i rummet och hoppade upp i sängen med oss, jag skrattade åt det "vad heter han?" frågade jag och började klia hunden. "Rufus" sa Johan och log stort "inte ett passande namn jag vet, han borde heta något som Rex eller något sådant" sa han och log. "Jag tycker Rufus är sött" sa jag och skrattade när hunden rullade runt i sängen. "Är du hungrig?" frågade Johan och började maka upp sig från sängen. Han ltfte upp mig och bar ner mig till vardagsrummet med Rufus i hälarna. Jag skrattade så att Johan hade svårigheter att hålla mig kvar uppe, så till slut satte han ner mig och drog på sig ett par byxor som hände över en stol i köket. Jag satte mig vid bordet och Johan började göra en omelett till oss båda. "Jag hade inte kunnat tro att det skulle sluta så här igår. Tänk jag kände dig inte för nån vecka sen." sa jag och log mot honom. "Jag kunde inte heller tro det men jag är glad att det blev såhär" sa han och log mot mig.
Ellen kom efter mig med sin moped på eftermiddagen. Jag och Johan hade pratat hela dagen nästan, varit ute och gå med Rufus och myst tillsammans. Jag kysste Johan adjö och hoppade upp på mopeden bakom Ellen och körde upp mot stan. Vi stannade på en kafeteria och tog en fika.
"Nå, hur är det nu då? vad hände på festen?" frågade Ellen när vi satt oss vid ett litet runt bord i det lilla kafeterian. Kafeterian var nästan full men vi hade lyckats få ett bord nära fönstret. Jag satt och såg ut genom fönstret.
"Det är bra. Johan är ju jättegulli" sa jag och log mot min varma kopp caputino som jag höll händerna om. Jag fortsatte efter en stunds tystnad "Jag vet inte riktigt själv heller vad som hände på festen. Casper blev sur på Johan för att han var med mig och kom ut och han och Johan började bråka. Så såg jag hur Caspers polare hade börjat undra vart han taigt vägen och kom ut ur huset. Jag drog iväg med Johan och hans kompis Robin plockade upp oss och körde oss till Johan."
"Det är ju på sätt och vis ganska romantisk." sa Ellen.
"Nej, det tycker jag inte, jag vet ju inte vad Casper kommer att göra åt Johan när de möts igen." sa jag och kände oron växa inom mig.
"Nej det förstås." sa Ellen och klappade mig på handen.
"Hur blir det nu med Christian då?" frågade Ellen efter några minuters tystnad.
"Jag vet inte. Jag har inte riktigt tänkt på honom" sa jag, och det stämde på sätt och vis. Jag hade inte tänkt på honom sedan på kvällen.
"Du kan ju inte hålla på me båda på samma gång. Det skulle ju vara hemskt om du blev fast" sa Ellen och tog en klunk ur sin latte. Jag satt tyst en stund innan jag svarade.
"Nej, det kan jag visst inte göra. Men det skulle vara så svårt att jobba tillsammans med Chris efter att ha varit med honom" sa jag. Vi drack upp och gick ut.
Vi åkte hem till Ellen. Jag ville inte hem riktigt ännu. När vi kom in satt Ellens mamma Lisa och väntade på oss i köket "Nadja din mamma har ringt hit ett antal gånger nu. Jag tycker att du ska ta och ringa henne. Hon let riktigt orolig." sa hon lättat över att jag entligen var där och kunde ta över min mamma.
"Visst jag ska ringa henne. Passar det om jag stannar här ännu någon timme?" frågade jag.
"Visst, du är alltid välkommen hit." sa Lisa då, log och steg upp och gick in i vardagsrummet.
"Jag ska ta och ringa då, men jag tror att jag inte får stanna här så länge." sa jag
"Nej, det ör okej, vi hörs i skolan i så fall" sa Ellen och log medan hon gick upp för trappan till sitt rum. Jag gick in i köket och tog up telefonen. Tryckte nummret och satt telefonen till mitt öra. tuut... tuut... tuut... let det. På tredje tuutet tog mamma upp,
"Sofia här hej" sa hon.
"Hej mamma, det är jag" sa jag
"Var har du varit? gissa om jag blev orolig när Lisa sa att hon inte visste var du var när jag ringde"
"Jo förlåt, det ska inte hända igen"
"Nej jag hoppas det, jag kommer och söker dig nu. Du är hos Ellen va?"
"Okej, hejdå" sa jag och la på.
Efter 12 minuter kom hon in körande på gården. Jag kramade om Ellen och gick ut, satt mig i bilen och vi körde iväg under tystnad.
När jag kom hem gick jag direkt i duschen, efter det kände jag mig mycket piggare och hygienare. Jag gick ner till köket, där mamma och pappa höll på att laga mat, Max satt vid det runda bordet och målade i sin färgningsbok.
"Hej." sa jag och gick fram och satt mig brevid Max.
"Hej, kan inte vi rida ut idag?" frågade han och såg så hoppfull ut att jag bara måste säga "Ja."
"Jaa. När far vi?" frågade han
"hmm.. vi kan fara efter maten" sa jag och steg upp igen. Gick upp för trapporna och in i rummet. Jag satte på datorn ochloggade in på msn. Jag märkte att Johan hade laggt till mig på sin lista och accepterade det, med detsamma ploppade hans namn upp i högra hörnet. Jag tryckte upp honom och skrev
-Hej. Hur går det?
-Heej, det är okej. Robin är här nu, vi ska se en film ikväll vill du hänga med? skrev han tillbaks
-Ja, vad är det för film? när?
-Vi har inte bestämt oss, vet du någon ny som är bra?
-ne, vi kan väll bestämma oss vid bion då?
-Jo, men nu måste jag gå, hejdå vi syns ikväll klockan sju vid bion. Puss och Kram <3. skrev han.
-Ok, Puss <3
Efter maten var klockan redan fem. Jag och Max gick tillsammans mot stallet. Vi kom in och märkte att stallet var tomt, så vi tog var sitt grimmskaft och började gå ner mot hagarna. Då såg jag honom. Chris. Han höll på att arbeta med Dalton igen. Jag stannade upp och såg på honom. Jag ville inte möta honom. Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Vad är det syrran? kom då." sa Max.
"ööh.. okej." sa jag och började sakta gå mot hagarna igen. När Chris såg oss komma vinkade han mot oss. Jag kände mig som om jag skulle ha lurat honom. Det var ju sätt och vis det jag gjort också, men det kändes fel att spela det som om iget vore fel. Jag visste inte vad jag skulle säga åt honom. Skulle jag berätta sanningen ? skulle jag vänta och se ? skulle jag hålla på med båda på samma gång? nej det skulle bli för sorligt när nån dera kom på mig.
Nu hade vi kommit fram till Chris och Dalton "Hej, du blev sen igår hörde jag" sa Chris "Trevligt på festen?"
"Joo.. Jag och Max ska rida ut nu" sa jag och tittade ner i snön.
"Okej" sa han och jag fortsatte gå mot hagarna med Max.
Vi kom ut i terängen klockan sex och vi hann då inte ta någon lång ritt för jag ville se extra charmig ut den här kvällen.
Efter ritten stog jag framför spegeln med min gula tröja och svarta byxor, jag hade dragit på mig mina bruna lederstövlar och satt upp håret i en slarvig hästsvans, nu höll jag på att lägga mascara på mina ögonfransar. Jag såg en sista blick i spegeln och tog sedan på min gråa kavajrock tog mina vantar från mitt skåp och gick ut ur rummet, ner för trapporna och ut i kylan. Jag knäppte in nummret till Johan och hans svarade efter några tuut. "Hej, är ni på väg?" frågade jag. "Jo, vi är där om 5 secunder" sa han och jag visste att han log. "Okej, vi syns om 4 secunder då" sa jag till svar och la på.
De kom efter en stunds väntan och jag hoppade in i Robins bil.
"Hej!" sa jag.
"Tjao" sa Robin och gasade iväg mot stan.
"Hej" sa Johan och svängde sig om och log mot mig.
"Så har ni kommit på någon film att se på?" frågade jag.
"Vi ska se Saw 2" sa Robin och satt på sin musik.
Vi kom fram till bion och gick till biljettluckan.
"God kväll. tre biljetter till Saw 2 bästa platser tack." sa Robin och log charmit mot flickan i kassan.
"Okej, bästa platserna till Saw 2, något mera ? kanske lite popcor" sa hon och tog några popcocrn com hon tuggade och svalde.
"Vill ni ha some popcorn sa" Robin och svängde om sig.
"Visst" sa jag och steg fram. "Kan jag få den största lådan?" sa jag och tog fram min plånbok. Men Robin steg fram.
"Ne, vi säger 3 största lådorna" och tog fram sin egen plånbok, betalade flickan och vi tog alla våra popcornslådor. Och gick och satte oss på en soffa och väntade att de skulle kalla in oss till biografen. Vi fick inte vänta länge och snart satt vi mitt i biografen och mumsadepå våra popcorn, det fanns mycket folk den här kvällen och det hördes smått mummel i biografen. Bion började och allt blev tyst.
Efter bion gick vi till ett litet kafe och tog en kopp late var. Efter det gick Johan på toan. Så jag blev ensam kvar och sitta med Robin.
"Vad har du tänkt göra? frågade han mig.
"öh.., med vadå?" frågade jag oförståeligt.
"Christian och Johan." sa han. Jag gapade. Hur visst han om Chris ?
"öh.. Jag har inte tänkt så mcket över saken." sa jag.
"Ok, men du borde börja göra det, och om man frågar mig tycker jag att du ska låta Johan vara. Han är mycket bättre av utan dig." sa han och drack upp det sista ur sin kopp.
"Va?" sa jag bara. Robin steg upp och började gå mot dörren. Nör han stod bakom mig böjde han sig ner över min axel och sa i mitt öra
"Låt Johan vara. Eller så kommer du aldrig mera att se honom. Du vet inte vad Casper kan göra. Gå till baks med Chris." sa han och började greva fram sina tobakar ut fickan. Han satt en i munnen och gick ut. Jag satt där och tittade medan han tände på den utanför kafet.
"Hej, jag märkte att ett par polare av mina är också här, jag tror att jag går och talar lite med dem går det bra?" frågade Johan som kommit tillbaka. "Jo, jag går ut med Robin" sa jag, så drack jag upp mitt sista ur koppen och reste mig och började gå ut. "Får jag ett blåss?" frågade jag av Robin. Han räckte ciggen åt mig. Chris var fortfarande inne.
"Hur visste du om Chris?" frågade jag medan jag drog in röken och blåste ut.
"Jag vet mera om dig också Nadja." sa Robin och då blev jag lite orsäker.
"Som vadå?" frågade jag.
"hmm... fråga mig någonting som bara någon som käner dig vet" sa han och log mot mig. Jag räckte tillbaks ciggen,
"Varför började jag röka?" frågade jag, jag tänkte att det var för svårt.
"hm.. låt se, du började röka för att.., hur var det nu, jo, du var kär i en kille som rökte, och för att vara nära honom började du också. och var det inte så att ni var tillsammans i tre veckor." sa han och log ännu bredare mot mig.
"Vem är du?" frågade jag.
"Jag är Johans skyddsängel och jag varnar dig, lämna honom ifred." sa han och skrattade åt mig. Då kom Johan ut.
"Då åker vi" sa han och tog mig i handen. Kysste mig på munnen.
"Röker du?" frågade han och såg mig i ögonen.
"Nej, bara ibland när jag får lust." sa jag
"Ja du får sluta me det" sa han och började gå mot bilden med mig. Robin gick upp oss på andra sidan om mig.
"Det är inte så lätt att sluta att röka" sa han utan att titta på oss, utan såg bara rakt fram. Jag visste vad han menade med det. Men Johan gav mig en blick och steg in i bilen. Jag hoppade in där bak, och Robin började köra iväg. Jag funderade hela tiden vägen upp till gården, vad Robin visste om mig ? jag hade ju saker som jag ville hålla för mig själv också. Jag funderade också på vad jag borde göra. Borde jag dumpa Johan som Robin sa, eller dumpa Chris istället. Detta funderade jag på under färden hem, hemma hoppade jag ur bilen mumlade ett hejdå, och styrde stegen mot det röda stallet. Lampan i Chris rum var fort farande tänt så jag tänkte att han säkert var uppe fortfarande. Jag visst nu vad jag skulle säga.
|
|
|
|
