Sandras liv [del 7] |
Plötsligt vaknade Sandra och såg att hon låg i sängen med pyjamas på sig. Drömde hon just om Emil? Det kändes ändå verkligt på något sätt. Hon kände att det hände på riktigt. Men det var det inte. Hon drömde bara. ”Drömde jag just om honom? Men det känns ändå verkligt!” tänkte Sandra. Men hon bestämde sig för att strunta i det och låtsas som om ingenting hade hänt…
Sandra reste sig upp från sängen och klädde på sig svart tajta jeans och vitt linne. Sedan sminkade hon sig som vanligt. Hon oroade sig som vanligt för sin framtid…
Hon gick till köket för att äta frukost. Roy och deras mamma satte redan vid bordet och åt.
- God morgon älskling, sa mamma.
- God morgon, svarade Sandra.
- Allt väl? Du ser orolig ut, sa mamma.
- Jag? Nej då. Jag är inte orolig, ljög Sandra och log. Hon ville bara inte erkänna det. Och hon ville heller inte att mamma skulle veta varför. För då kom hon bara att fråga hela tiden…
- Emil tittade på dig när du sov!, avslöjade Roy.
- Va? Vad säger du?, undrade hon.
- Emil tittade på dig när du sov sa jag ju, sa han.
- Okej, svarade Sandra generat.
De satte under hela tystnaden. Plötsligt avbröt Sandra tystnaden och sa:
- Jag ska gå nu.
- Ska jag skjutsa dig?, frågade mamma.
- Nej, jag cyklar. Det är ju så fint ute idag, sa Sandra.
- Okej. Hejdå älskling, sa mamma.
- Hejdå, mamma och Roy, sa hon.
Sandra borstade tänderna och gick sedan till hallen. Hon tog på sig sin älsklingsjacka och stövlarna. Hon tog fram cykelnyckel. Hon gick ut och stängde efter sig. Hon gick vidare till hennes cykel…
Plötsligt hörde hon någon moped kom. Men hon brydde sig inte och höll på att låsa upp cykeln. Plötsligt blev det snabbt tyst igen. Då hörde hon en manlig röst:
- Hej. Sandra vände sig om och såg att där stod en lång, söt och mörkhårig kille med moped vid sig.
- Nej men vad gör du här, Emil?, frågade Sandra och log.
- Fråga dig om du vill ha skjuts, sa Emil och log tillbaka.
- Gärna, sa Sandra och låste cykeln igen. Hon hade dåligt samvete eftersom hon sa nej till hennes mammas fråga. För hon sa ju ja till Emil…
Hon gick fram till Emil och höll på att sätta hjälm på sig. Sedan satte hon sig bakom honom och lade sina händer på hans mage för att hon inte skulle ramla…
När de var framme reste Sandra sig upp från mopeden och tackade Emil för skjutsen.
- Som tack skulle jag vilja ge dig en sak…, sa hon.
- Ja?, sa Emil. Plötsligt lutade hon fram till honom och kysste honom på kinden och det höll i 15 sekunder. Emil kände sig plötsligt att hettan kom genom hans kropp. Han ville inte att Sandra skulle sluta. När hon slutade kyssa honom på kinden sa han:
- Nej, sluta inte…
- Vaddå?, undrade hon.
- Nej, det är inget, ljög Emil.
|
| Kommentarer | | ida_rolig - 23 dec 06 - 06:43 | | jag vill veta mer :D:D:D |
|
|
|
