A Game With Love-Kapitel 1 |
detta är första kapitlet till vårat rollspel, jag lovar er, det blir
roligare senare, presentationen på killarna kommer i nästa.
P.S. ni vet Mindori, hon kommer värka normal ibland och helt sjuk än del gånger,
bara så att ni vet.
"hon kunde inte sluta springa, allt for omkring henne som en flock av vargar som smetade ut hela världens alla färger till en ända stor klump. Någon fick henne att stanna med ett ryck, dimman yrde omkring henne och fick henne att hosta, ur dimman kom två svarta skuggor mot henne,
när skuggorna sakta blev mer och mer synliga kunde hon urskilja en man och en kvinna. Mannen såg ut som om han svalt något surt och kvinnan som om hon landat i ett hav av smink, deras hår såg ut att vara i silver och deras ögon var båda isblå, de såg ut, vid närmare eftertanke,
ut som två vandrande lik eller något. Med ett *poff* försvann dom, lika fort som de kommit, istället så formades fem andra figurer bredvid henne, men hon kunde bara se två av dom, båda två hade de långa ansiktena och stora frågetecken över sig, det syntes klart och tydligt på dom
att de inte fattade vad som höll på att hända, de tittade sig omkring som yra hönor som letar efter en mask, det som var mest skumt var att de var fruktansvärt lika Kairi och Ansuta, de två av hennes bästa vänner och nog ända vänner på hela skolan, så plötsligt började de springa
och nästan började slåss med de tre andra skuggorna, men en skugga var annorlunda, en skugga anföll henne och hon kunde inte flytta sig, så glänste det till och ett svärd kom mot henne…
”AHHH!” hon flög upp med ett ryck och samtidigt som hon gjorde det ringde hennes klocka, när hon försökte nå den så slant hon med handen och gled av sängen, träffade trägolvet hårt, där låg hon en stund på golvet, tänkte på drömmen igen, så kände hon smärtan i hela kroppen.
”Aj” viskade hon och satte sig upp, vinglade till och trillade ner på golvet igen.
”Varför händer detta alltid mig?” hon gav ifrån sig en djup suck och ställde sig upp fort och upp i sängen, där satt hon en stund, tittade bara runt i rummet, hon kunde inte bara sluta tänka på drömmen, om Kairi och Ansuta, om mannen och kvinnan och skuggorna som de slogs mot,
speciellt inte den som kom mot henne med svärdet, hon la ner händerna i knäna och gäspade ut lite, reste sig sedan upp och gjorde sig i ordning för skolan, den dumma skolan som hon alltid måste gå till, samma sak varje dag.
Hon slängde ryggsäcken över axeln, drog på sig sin svarta keps och hoppade upp på cykeln och så bar det av mot skolan, inte för att hon bodde så långt därifrån, bara några minuter, men hon gillade att cykla, känna farten, vinden, ja allt.
Hon stannade precis framför huvudentrén och låste fast cykeln bland de andras, som vanligt. Hon gick in och gick mot korridoren där hennes skåp var, Ansuta var där, det kunde hon märka på långa vägar, man kunde höra hennes röst genom alla korridorer.
Hon sprang upp till henne och log lita, som hon alltid gör när hon ser Ansuta.
”Äntligen är du här Mindori, har du med dig min coca-cola? Jag måste ha nu på morgonen” så sa hon alltid, Mindori grävde igenom sin ryggsäck och tog fram drycken, Ansuta tog den snabbt och började svälja den svarta drycken. Ansuta drack upp allt fort och gick sedan till sitt skåp,
det gjorde Mindori också, eftersom de inte har skåpen i samma korridor så kunde Mindori fixa allt utan problem. Hon fixade sina böcker och tog ut de första böckerna, Historia, till första lektionen, när hon stängde och låste kom även Kairi, alltid glad, hon fick än alltid att komma på bra humör.
Kairi hade skåpet precis bredvid Mindoris, så hon väntade på henne.
”God morgon Kairi” sa Mindori med ett glatt leende, Kairi tittade på henne en lång stund och suckade.
”god morgon på dig med, men, varför har du ett blåmärke på axeln?” frågade hon och pekade på Mindoris vänstra axel, hon tittade ner på det och rycket på axlarna.
”Vet inte, jag hade det inte igår när jag la mig och jag har inte slagit mig där under morgonen” sa hon och tittade tillbaks på Kairi, Kairi skakade på huvudet.
”Varför ska du alltid vara så glömsk och så klumpig?”
”Vet inte” sa hon och log. Kairi låste sitt skåp och sedan började de gå, Ansuta är alltid den som pratar med alla så hon brukar inte märka något, men hon är alltid med Mindori och Kairi annars, hon skulle nog inte klara sig utan att bossa över någon, och det var lätt att göra på Mindori,
även att Mindori har försökt att säga nej någon gång så går det inte, hon ler bara glatt och gör vad de sagt åt henne.
”Mindori! Bär mina saker är du snäll, jag kan inte bära och prata i telefon samtidigt” sa Ansuta och gav Mindori böckerna, Mindori bara log medan Kairi suckade och skakade på huvudet.
”Du kan inte göra så varje gång, du utnyttjar ju henne” sa Kairi, Mindori tittade på de båda och skrattade sedan och började gå mot lektionen. Kairi sprang ikapp medan Ansuta bara gick efter och pratade i sin mobil som om inget hade hänt.
”Ni är sena” det var det första läraren sa till dom, hon tittade alltid på Ansuta, Ansuta var den elev som kunde få alla lärare att vilja sluta, hon var oftast smartare än en del lärare och hon pratade oftast i mobilen hela lektionen, hon kan aldrig vara tyst. Mindori och Kairi är de som är som tystast,
speciellt Mindori, hon vet inte varför, och det vet inte hennes vänner heller, hon är som hon är, i sin egna värld.
”Kan du vara tyst elle? Jag snackar ju här, kan du inte se det, förlåt Klara vart var vi, ja just det, ja visst…” läraren tittade argt på Ansuta, så där var hon alltid, men hon var snäll mot Kairi och Mindori, någorlunda, hon kunde inte få Kairi att göra som hon ville, hon var för envis för det,
Mindori var lättare. Så la hon på mobilen och slog upp boken på sidan 53, hon tyckte redan att det var tråkigt och gäspade högt, detta tog kål på läraren, hon slog ihop alla böcker och gick ut från klassrummet, smällde igen dörren och Ansuta log nöjt för sig själv.
”Då antar jag att vi kan gå da, kom, nu är det lunch, Mindori, ta mina saker” Mindori plockade upp böckerna, Kairi suckade djupt och gick sedan ut, man kan säga att Ansuta är klassens överhuvud, ingen vågar stå emot henne, det var det som nästan räddat Mindori och Kairi, Ansuta välkomnade dom till hennes liv,
sen dess har de alltid varit vänner.
I matsalen var det fullt av folk, som alltid, eklig mat, som vanligt, allt var som vanligt, förutom en sak, Ansuta var tyst under en stund vid matbordet, som om hon tänkte eller tappat rösten, skrämmande. Kairi var också annorlunda, tystare, annars brukade hon prata och skratta med Ansuta, Mindori var sig lik, men,
mer uppe i det blå hon med.
”Nee, nu struntar jag i den här drömmen, Mindori, hämta mer vatten till mig” Mindori svarade inte, hon var uppe i det blå, Kairi tog istället glaset och gick å hämtade vatten, Ansuta blev mycket förvånad, nästan så att hon trillade av stolen.
”Herre min gud, såg du det där Mindori? Kairi hämtade vatten till mig” Mindori svarade inte, hon tittade bara ut genom fönstret.
”Det var väl inget stort heller, Mindori är bara någon annan stans just nu, så låt henne vara där” sa Kairi och suckade, det var nästan typiskt henne.
”Jag hade en sån konstig dröm, jag drömde att jag slogs mot tre skuggor tillsammans med er två” sa Mindori helt plötsligt, hon såg allvarlig ut, men skrattade till lite lätt.
”Läskigt, det är precis som min dröm” sa Kairi, Ansuta nickade bara och tittade sedan ner på sin mobil, hon hade fått ett sms från någon vän, Kairi och Mindori var vana vid att hennes största kärlek i livet var mobilen, ingen skulle kunna säga något annat.
”Jaja, det ska bli kul ikväll, eller hur Mindori?” frågade Kairi med en suck mot Ansuta och ett leende mot Mindori, Mindori nickade glatt och Ansuta tittade på dom.
”Jag hoppas du fixat så att jag kan ha din säng, för jag tänker inte sova på golvet” sa Ansuta med ett litet utryck som (Eww), det var lite kul att lyssna på Ansuta när hon talade om sina fobier, för hon hade många.
”det är ordnat och klart, och mamma ska göra varma mackor till kvällen” Kairi sken upp.
”yey” sa Kairi glatt, Ansuta små log, det betydde att hon var något glad men orkade inte bry sig, som vanligt.
Fort framåt:
”Jag ska ha sängen! Jag får ont i ryggen annars”
”Pax för fönster platsen!” och båda platserna i rummet blev fyllda. Mindori sprang ner och hämtade mackorna och slängde fram sin sovsäck, alla hade det trevligt, men…
”eh? Ansuta har somnat” sa Kairi och pekade på Ansuta, hon snarkade djupt och oavsett vad de gjorde vaknade hon inte.
”Tror du att det hänt något? Klockan är ju bara 20” sa Mindori oroligt, men Kairi svarade inte, hon låg där i sängen, helt borta, Mindori tittade underligt på dom.
”men nej, ni får inte sova nu, jag vill ha kuddkrig för…” hon hann inte säga mer förrän hon också somnade.
En röst och dimma visade sig framför dom.
”Låt spelen börja” sa en röst viskande, sen var allt borta…
|
|
|
|
