Sandras liv [del 5] |
Femton minuter sedan ringde det plötsligt på dörren. ”Va? Vem kan det vara så här dags?” tänkte Sandra och gick för att öppna. När hon öppnade dörren blev hon väldig överraskad. För där stod en lång, söt och mörkhårig kille klädd i vit t-shirt och blå jeans som hon direkt kände igen…
- Nej men hej, sa Sandra och log. ”Han! Det är han från bowlingshall!” tänkte hon för sig själv.
- Det är ju du. Min läsk rann ju ut på din tröja!, sa han och log. De började skratta åt händelsen. ”Emelie kommer inte att tro det här! Jag sa ju till henne att vi aldrig kom att träffas igen. Men det gjorde vi ändå! Hon kommer inte att tro det här!” tänkte hon.
- Jag heter Sandra, sa hon och log.
- Emil, presenterade han sig också och log tillbaka.
- Men vad gör du här?, frågade Sandra.
- Har din mamma inte sagt det? Jag ska passa din lillebror. Roy heter han väl?, sa Emil.
- Va? Har hon anlitat dig? Hon behöver ju en flicka men du är en kille, sa hon.
- Ja. Hon kunde inte hitta någon så hon anlitade mig istället för jag älskar barn och har passat många barn, berättade Emil och log.
- Trevligt, sa hon och log tillbaka. Kom in, fortsatte hon.
Sandra ropade på Roy som kom. Han stirrade på Emil som om han aldrig hade sett honom förut.
- Vem är han?, frågade Roy Sandra.
- Emil heter han. Och han ska passa dig, sa hon.
- Det här är Roy, presenterade hon honom för Emil. Han log mot henne med hans varma leende. ”Åh, det där leendet…” tänkte Sandra och hon kände att hennes hjärta slog jättefort… Var hon kär? Nej det kunde hon inte vara för det var alldeles för tidigt. De hade ju bara träffat två gånger…
När Sandra skulle ta tag i Roys hand för att leda in honom till köket råkade hon istället hålla i Emils. Hon visste det inte ens men när hon såg att Roy redan var vid bordet fattade hon att hon höll i Emils så blev hon illröd i ansiktet och släppte snabbt hans hand.
- Förlåt, sa hon.
- Haha, det gör inget, sa Emil och log. ”Skit! Så piiiiinsaaaaamt!” tänkte Sandra. Det kändes som om hon bara ville dö. Hon kände också att hennes hjärta slog ännu fortare…
Sandra gick fram till telefonen och slog numret hem till Emelie för att berätta om Emil.
- Hallå?, svarade någon.
- Hej det är Sandra, sa hon.
- Vad är det? Det låter som om du är chockad, sa Emelie.
- Han är här!, viskade hon.
- Varför viskar du?, frågade Emelie.
- Du fattar inte! Han från bowlingshallen är här!, viskade Sandra.
- Va!? Vad säger du!?, sa Emelie.
- Det är sant! Han sitter vid köksbordet nu, viskade hon.
- Skämtar du?, sa Emelie.
- Nej, han är här!, skrek Sandra nästan så att Emil och Roy hörde. ”Shit! Han hörde! Fan!” tänkte hon.
- Måste du skrika så?, undrade Emelie.
- Förlåt mig. Jag är bara trött på att du inte fattar, viskade hon.
- Okej. Sa han vad han hette?, undrade Emelie.
- Emil, viskade Sandra.
- Coolt!, sa Emelie och lät så glad.
- Nu ska jag lägga på. Jag lovade honom att beställa pizza, viskade hon. ”Shit! Varför ljög jag?” tänkte hon tyst för sig själv.
- Vi ses, sa Emelie och lade på.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | love_you_too - 23 dec 06 - 00:53- Betyg:  | naw va bra ^^^
Skit bra
Har läst alla delarna men denna va den bästa
Fortsättning ??? :D | | Sorgsen_varelse_ - 23 dec 06 - 00:12- Betyg: | | fortsätt snart! Asbra novell!! |
|
|
|
