Sandras liv [del 3] |
Sandra tog fram kläder för att byta. Men jeansen behöll hon på sig. Hon tog av sig sitt linne och tog på sig sin svarta älsklingströja. Hon började sminka sig lite för kanske hon träffas någon kille i bowlingshallen? Det fick bli mascara, lite kajal, rosa rouge och rosa läppskift. Rosa var hennes älsklingsfärg…
Sandra tog cykeln eftersom bowlingshallen låg nära hennes hem. Det var cirka 2 km till dit. Hon cyklade lugnt för hon hade bara 10 minuter kvar på sig. Det tog ju bara fem minuter att cykla till bowlingshallen…
Emelie och Anna stod redan ute och väntade på Sandra. När hon var framme vinkade de glatt till henne. De gick in tillsammans. De hade redan bokat en bana. Banan 10…
Vem skulle bowla först? Jo, det var Sandra. Hon började och fick X. Då var det Annas tur. Och sedan var det Emelies tur. När det gått en halvtimme var Sandra helt slut och hon sa till dem att hon skulle gå och köpa något att dricka och att hon skulle bjuda dem på det också. Emelie ville ha en coca-cola och Anna en fanta…
Det stod redan en kille först i kön. Och Sandra stod bakom honom. När killen var färdigt och skulle gå från kön så träffade han rakt in till Sandra och hans läsk rann ut på hennes alldeles ny tröja.
- Åååååh!, sa hon.
- Förlåt! Det var inte meningen!, sa han. Han tog ett papper och höll på att torka på hennes tröja. Men Sandra ville göra det själv. Det var för pinsamt. Eftersom folk stod och stirrade på dem…
- Det räcker nu. Jag vill göra det själv, bad hon.
- Okej, förlåt än en gång, sa han och log försiktigt. Sandra log och sa:
- Det gör inget.
- Okej. Vi ses, sa han och log.
Sandra köpte läsk till sig själv och till Emelie och Anna. De flinade fånigt mot Sandra och retade henne för den där killen. De sa hela tiden att han var söt. Sandra blev illröd i ansiktet och bad dem att sluta. Men de fortsatte ändå…
- Det räcker nu, är ni snäll, sa hon.
- Okej, sa Anna och log.
- Tack, sa Sandra.
- Den där killen är perfekt för dig än vad Dylan gör, hoppas jag, sa Emelie.
- Ja, det verkar vara det. Men vi kommer nog aldrig att träffas igen, sa Sandra och suckade.
- Prata med honom och be om numret då!, sa Anna.
- Nej, sa Sandra. Hon var för blyg och vågade inte fråga honom om numret. Och när de slutade prata fortsatte de bowla. Bara en timme kvar tills det var slut…
Nu var det dags för Sandra att cykla hem. De sa adjö. Sandra tog fram sin cykel och cyklade hem. Det enda hon tänkte på var den där killen på väg hem. Nu hade hon glömt Dylan. Hon gillade honom inte längre. Han var player så han var inte bra för henne…
|
| Kommentarer | | Torn_rosa - 23 dec 06 - 06:43 | | bra |
|
|
|
