Vänskap till slutet (1) |
Vänskap till slutet...
Idag var det Fredag sista dagen i skolan tänkte Carolina.
Äntligen var det helg.
Helgen skulle Carolina tillbringa i stallet tillsammans med sin
bästa kompis Ofelia. Ofelia hade en egen ponny, Caspar han var en vacker liten
Welsh ponny. Carolina hade också en egen ponny,Callippo hette han. Han var värdens lungnaste
fjord häst som fanns. På Lördagen hade dom kommit överens om att mötas i stallet kl: 08:30
som vanligt kom alltid jag lite före Ofelia. Men efter att ha väntat utanför stallet i en kvart
gick jag in i stallet. Jag gick direkt till Callippos box och satte mig ner i halmen.
Efter ett tag hörde jag hur stall dörren knakade och en svag viskning hördes : Hallå !!
Äntligen kom Ofelia.
-Hallå ropade jag.
-Är du i Callippos box ?
-Ja.
Sen hörde jag Ofelias tysta fotsteg närma sig.
-Hej vad länge det tog sa jag
-Jo jag vet ursäkta mig det vart punka på cykeln sa Ofelia.
-Okey ska vi ta en ridtur nu ? sa jag
-Ja !! Det vore skönt.
Jag och Ofelia gjorde iorning hästna och svingade sedan oss upp i sadlarna.
Det skulle vara skönt att vara ensam med Ofelia i Helgen.
I veckan hade Ofelia inte varit så mycket med mig, men nu känndes det bra.
Jag passade på att snegla lite på Ofelia men hon märkte inget
hon var så koncentrerad på ridningen.
Ca en timme senare kom vi skrittande upp på stallplanen.
Vi hade inte pratat med varan nästan nånting under rid turen.
Vi sadlade av hästarna och tog in dom i stallet.
Sedan gick vi ut och hämtade varsin skott kärra och grep för att mocka.
Efter alla stallsysslor bestämde vi oss för att börja bege oss hem.
När vi Cyklade i väg var vinden kall och fuktig och svepte svalt
mot min panna.När vi kom till korningen sa vi Hej då och cyklade åt varsit håll.
Ring..!!!! Ring!!! Jag vaknade av att telefonen ringde det var Ofelia.
-Hallå, har du glömt bort att vi skulle till stallet? sa Ofelia
-Hej, Oj förlåt..Förlåt !! jag råkade förova mej.
-Okey men då ses vi i stallet om en halv timma ?
-Okey, Hej då.
Hur kan jag ha glömmt det !! mumlade jag för mig själv.
när jag bromsade in cykeln framför stallet andades jag in doften av häst.
Härligt tänkte jag.
-Hej din sju sovare !! sa Ofelia med sin vanliga glada ton.
-Hej sa jag.
Efter allt stall arbete var klockan närmare halv fem.
-Ska vi ge oss i väg ut i skogen i dag frågade Ofelia
-Visst sa jag.
Och de gjorde vi.När vi hade kommit lite mer än halva biten kollade jag på klockan.
ÅÅH Nej !!!.. jag ska vara hemma om en halv timma !!
-Går det bra om jag rider hemåt nu ? frågade jag.
-Javisst, jag tänkte rida ett tag till sa Ofelia.Snabba dig hem så att dom inte blir sura på Dig.
-Åh.. tack så hemskt mycket, men ta det försiktigt de är ju så mörkt.sa jag.
med de sa vi Hejdå till varandra och jag begav mig hemmåt.
När jag sedan cyklade hem svepte en kall vind av oro över mig,var det rätt att lämna Ofelia
ensam där ute i skogen med Caspar ? För ett ögon blick funderade jag på att vända om men sedan
kom jag på hur sen hem jag var.
När jag väl var hemma somnade jag sött i min säng...
dagen innan hade jag och Ofelia bestämmt att vi skulle mötas hemma hos mig.
Jag väntade och väntade men ingen kom..
tillslut ringde telefonen.
Det var säkert Ofelia som ringde och sa att hon inte kunde komma,tänkte jag.
Men när jag fick höra Hennes mamma i andra änden blev jag aldeles kall inom mig.
med mitt hjäta dunkande i hals gropen lyssnade jag på Ofelias mammas darriga röst.
Jag kunde inte smälta orden...
De sista jag hörde var: Carolina Ofelia är död.
sen ville jag inte höra mer.
De jag sen gjorde efter jag hade lagt på luren var att springa till min cykel
och cykla iväg.Med tårarna strömande ner för mina kinder styrde jag cykeln mot stallet..
När jag sen kom in i stallet hörde jag två gnäggningar den ena var från Callippo
och den andra från Casper. Först förstod jag inte varför Casper gnäggade.
Men sen fattade jag. Han trodde att Ofelia skulle komma !!
tyst mummlade jag med gråten i halsen: hon är inte här i dag.
som svar vände han baken mot mej. Sen gick jag sakta mot Callippos box och sjönk sakta
ner i halmen. tankarna skenade iväg...Jag skulle inte ha ridit hem och lämmnat henne i skogen!!
varför hände just de här Ofelia min bästis !!??vi som hade varit med varandra dag ut och dag in
på skolan varje dag..vi hade hittat på ett speccielt ord som bara vi brukade säga till varndra,Vänskap.
Ofelias mamma hade sakt att Casper blivit skrämd av en motorcykel och skenat och stegrat
och Ofelia hade flygit av och dött av hjärn skakning...
Det ända som var säkert var att Ofelia alltid skulle vara hennes bästis
nu var det inte på lek nu var hon borta för alltid...
Sakta kände jag en tår rulla ner för min kind samtidigt som jag mumlade gång på gång:
Vänskap....vänskap...vänskap....vä nskap...........vänskap
Med som orden somnade jag i Callippos box....
//komentera !!
|
|
|
|
