Två Eldar |
Det var en kväll under filten
regnet föll och stormen for
Men elden höll oss varma
så länge lågorna stod
Men så plötsligt vek sig elden
jag reste mig men hon höll mig kvar
Hon sa det är nåt jag vill berätta
plötsligt fanns det bara aska kvar
Jag satt och lyssnade till orden
som frös elden till is
Hon sa minns du han som vi träffade
han som nyss kommit hem från Paris ?
Vi hade mött Peter på torget
det var väl en tre månader sen
Han hade jobbat nere i Frankrike
det var en kompis en gammal vän
Är det Peter du menar ?
sa jag och tömde ett glas rom
Hon såg på mig och hon suckade...
sa jag det är honom jag pratar om
Hon tog min hand och hon höll den
sa det här det blir inte lätt
Jag kände hur tårarna längst kinden rullade
och dom blötte flaskans etikett
Dom släckte den där elden
som hållit mig levande i flera år
Hon sa Peter och jag...ja...vi träffas
och jag är rädd att det är mer än så
Jag slet mig bort från hennes händer
drämde flaskan i kras
Jag skrek hur fan kan ni göra så ?!
era förbannade jävla as !
Jag slängde mig in i bilen
jag var berusad men kände bara hat
Jag gav väl faán i livet
jag ville bara se hans huvud på ett fat
Jag vinglade fram längst vägen
bilens lyktor var som ett stroboskop
Regnet det smattrade ner i skurar
det kändes som om att jag kastades fram och tillbaka...
i en båt...
Plötsligt skymtade jag två blåljus
och jag blev tvingad intill vägens kant
Två konstaplar bad mig genast att blåsa
jag blåste och tanken sa att det här är inte sant !
Men så fann jag en möjlighet
och jag tog den enes pistol och skrek
Ge upp nu ! Surrender !
annars flyger hans skalle av !
Dom la sig tätt och skakigt mot marken
och jag flydde desperat
Jag kände att elden hade slagit lågor igen
men nu brann den bara för hat
Han bodde i ett gigantiskt hus
han hade väl tjänat en hel del
Men tydligen var inte pengarna nog
nej den jäveln ville ha mer
Jag greppade tag i pistolen jag snott
och sparkade in hans dörr
Adrenalinet strömmade och forsade
och elden brann som aldrig förr
Jag tröck upp honom mot väggen
hans händer skakade som löv
Jag sa tänk att det skulle bli jag
som blev din bödel, din död
Våra ögon dom möttes
rädsla mötte hat
Det blev inte mycket sagt
det fanns ingen tid för prat
Jag sprang ut ur huset
på skjortan stänk av rött
Väl där ute på trappen
av lagen jag blev bemött...
Dom drog in mig i en piketbuss
gav mig klovar av stål
Hundarna skällde och likaså dom
och ingen där kunde förstå
Elden i mina ögon
och det hemska jag gjort
Dom låste och kastade nyckeln
och jag mådde mycket sämre än jag trott
Nu ruttnar jag i en håla
med tjocka väggar runt omkring
Elden har åter slocknat
och jag känner ingenting
Och ingenting heller jag ångrar
det jag gjort står jag för
Jag blickar aldrig tillbaka
jag bara lever tills jag dör
Kärleken är farlig
man kan gå hur långt som helst
Jag gick längre än man borde
efter hatets bittra räls...
Jag har offrat mitt rykte och liv
för kärlekens gift
Ja jag har offrat mina vänner och familj
för kärlekens förbannade drift
I mitt liv brann två eldar
en för kärlek en för hat
Nu har båda slocknat
och här kommer vakten med mat...
I mitt liv brann två eldar...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | nejlika - 21 maj 05 - 04:00- Betyg:  | | bra |
|
|
|
