yta och skal. |
Under ytan finns ärligheten och sårbarhetens låga.
medan ytan är uppbygd som ett skal,
där man kanske inte sig själv kan vara,
orkar någon igenom skalet såga?
På ytan använder man produkter som inte tillhör en själv, och man döms därefter.
varje dag. varje kväll.
vart man än går.
är det någon som kollar på en.
vart man än befinner sig, är det tusen blickar man får.
blickar som kritiserar det dom ser till ytan, det vill säga smink, löshår och kläder från MQ eller H&M.
Men ofta är det ingen som orkar, eller bryr sig om lagret innanför huden, och hör sen.
när ska vi människor förstå, att utsidan är något vi egentligen inte kan rå på?
när ska andra förstå,
att det bara är så?
alla kämpar för att hitta nya kläder, förbättra sin makeup och att hitta sin stil.
Men aldrig orkar vi gå i någon annans skor, lära känna en annan på djupet, vi orkar aldrig gå ett enda steg. en enda mil.
Vi strävar efter perfektion som inte finns, och försöker alltid förtränga det vi minns.
vi jobbar alltid för att förbättra ytan, polera skalet.
men ändå står man inför valet och kvalet,
när man till slut inser att man inte jobbat ett skit med sin själ.
när man bara vill bryta ihop, tacka alla ytliga djävlar, och säga hejdå, bye bye, farväl.
för varför jobbar vi inte lika mycket med vår självkänsla, som med vår yta?
det går inte att genom en lögn överleva. tillslut orkar man inte flyta.
det gäller att kämpa för att hitta sig själv och för att finna en väg till att faktiskt må bra.
det gäller att inte göra det imorgon, utan idag.
alla klagar på ytligheten, hur jobbig den är,
men varför är du inne på kicks, H&M, Face,
istället för att vara inne här?
( ------>pekar på hjärtat ).
|
|
|
|
