MISSTRO |
Min kära varför tror du mig ej?
Sanningen är ju av mig en del.
Kan det vara svartsjuka sej?
Eller har jag gjort något fel?
Min ärlighet är äkta och jag tror
Att du borde känna den igen.
Min sanning är väl hel och stor?
Eller finns det defekter i den?
Fel som jag inte kan se själv?
Då vill jag med det renaste vatten
Rena mig med bruset från en älv
Med månens ljus om natten
Salt från havet och dagg från ängar
Kärlekens mångfacetterade lycka
Tonerna från fiolens rena strängar
Med äkta pärlor vill jag mig smycka.
När bristen helt med godhet fyllts
Vad kommer jag då att få se?
Har då livet ännu mer förgyllts?
Med godhet för att till andra ge?
Om det är så, borde jag tacksam bli
Men det var du som mig misstrodde
Du visade mig att du inte är fri
Det var i dig svek och misstro bodde.
|
|
|
|
