En banal ... |
Mina unga år har jag förbrukat
sträcker mig efter dem jag har kvar
fyller mina lungor med luften jag brukat
springer gatlopp i tid som mig tar
med den eviga frågan i en ändlig kropp
vill jag leva i en låga av kärlek och hopp
Nog ser jag leendet i ditt ansikte min vän
fastän ditt bröst rymmer sorg
nog var det detta vi visste när vi plockade
den sena sommaren
vackra frukter
skämda frukter
ja, frukter i en korg
Vissheten grumlar glädjen
som aldrig blir hel
allting i mig längtar
fast någonting är fel
och det är världen som obeskrivligt skön
rusar mitt hjärta
men den är bara yta
om än himmelskt blå
med händer som smeker
för att sedan slå
den är kontraster av gott och av ont
den är fulländad och den är tom
den är längtan och den är glöd
där brusar där dansar livsessenser
men också av fasa och nöd
överhet och excellenser
och stark är stanken av död
med den eviga frågan i en ändlig kropp
vill jag leva i en låga av kärlek och hopp
vill jag söka roten en artär
vill jag växa vid din sida
vid dig jag håller kär
vill jag leva i skogar som ännu lever
bland svampar och bär
Kom följ mig att leta
tomtar alver och troll
vi gör ständigt nya val
Livet pulserar i varje sfär
himmel eller helvete
livet finns där
Lyckan är paradoxal
därför sjunger mitt hjärta i moll
med den eviga frågan i en ändlig kropp
vill jag leva i en låga av kärlek och hopp
|
|
|
|
