Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Efter övergreppen är smärtan som djupast...

Hans blickar, hans uppmärksamhet, Hans hud och Hans svek...

Dom blickarna han gav var ägnade just för mig, Varma ödmjuka, känsliga och kärleksfulla blickar som jag trodde betydde något speciellt.

Hans uppmärksamhet fick mig att vilja gråta av glädje för aldrig hade jag känt sådan kärlek förut och aldrig hade jag fått den uppmärksamheten han gav mig och den uppmärksamheten jag hungrat så efter.
Hans hud var len som samet och jag trodde att det vi hade var något fint, något oslagbart, något han bara hade med mig.
Hans ålder spelade inte mig någon roll, trots att det skillde 7 år mellan oss...

(jag visste inte att det var olagligt att älska sin bror på det sättet)

Jag visste bara att det jag kände för honom inte bara var som bror utan jag kände mig som hans...älskarinna!!!
Jag kände mig vuxen trots att jag bara var ett litet barn på 8år.

Jag visste inte vad som väntade bakom hörnet, jag visste inte hur han egentligen var, det enda jag visste var min kärlek till honom och det jag trodde var ju att han älskade mig också
Men så jävla fel man kan ha...
Han älskade inte mig, han älskade det han fick utav mig, han älskade att krossa mig, förstöra mig och utnyttja min sårbarhet.
Han älskade inte mig utan det han fick.
Och han fick mig att aldrig säga vad han gjort till någon annan!

(Inte förän nu.)

Hans svek sved allra mest och nu 8år efter han lämnat mig kan jag inte få honom ur mina tankar, dom är som fastklistrade i mitt huvud och hans andetag hör jag dag som natt, det är som om han är med mig dygnet runt fast han inte syns. Han är som ett spöke som vandrar runt mig.

Hur blir man av med ett spöke man saknar?

Och nu, dom tror att dom förstår, dom tror att dom kan hjälpa, dom tror att dom kan få mitt hjärta lagat men ingen kan laga ett hjärta som slutat slå.
Ingen kan laga ett hjärta som är så trasigt som mitt...

Jag har alldelles för djupa sår för att någon ska kunna få dom att läka, jag har alldelles för trasigt hjärta för att någon ska kunna klistra ihop det och jag är alldelles för död innombords för att någon ska kunna återuppliva mig!
Den enda som kan Återuppliva min döda själ är nog han, för han är den enda jag saknar, den enda jag längtar så efter.

Den enda jag älskar!

Jag visste inte att han hatade mig så mycket som han gör nu.

Var han bara ute efter att förstöra mig och få mig i hans makt?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
sviken_1 - 19 dec 06 - 04:36- Betyg:
bra

Skriven av
vem_orkar_leva
19 dec 06 - 04:30
(Har blivit läst 92 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord