statley min bästa vän. |
Jag var ca 16 år när jag flyttade till en familj med hästar och hundar.
Då kändes det som jag hadde kommit till ödemarken.
Långt från staden och någon by.
Jag flyttade ej av egen fri vilja.
Men jag började trivas där sen efter ett tag.
pysslade med deras katter hundar och hästar.
Jag spenderade mera och mera tid i stallet.
Sen efter ett tag fick jag en häst ett gammalt sto.
Hon var ej en vacker syn såg ut som en älg med man och svans utan horn....
Hon hette karmen och var 15 år.
Vi var ofta i skogen och vi badade och tältade.
Men vi kom ej helt överens och ibland var det omöjligt att få henne
att göra det som man ville.
Jag var ej riktigt glad på att hon skulle slänga av mej.
Men en dag skulle jag få ett erbjudande som jag tvekade inför mycket.
Jag skulle få bytta karmen mot statley.
Han var fin och vacker häst att se på men han hadde slängt av mej
ordentligt första gången och jag var rädd för han.
Varje gång jag närmade denna häst klappade mitt hjärta så fort att
jag trodde att hjärtat skulle fara ut genom bröstet.
Jag funderade i en vecka och var tveksam.
Men sen gick jag till jenny som jag skulle medela detta till.
Jag sa jag gör det jag byter till statley.
första veckorna var jobbiga jag började rykta han tränna han med horsemanship.
Dagarna gick och vi började lita på varandra mer och mer.
En dag så älskade jag han och ville ej byta bort han.
Vi var som en enhet jag tänkte galopp och det blev galopp.
Jag var lycklig som den.
Sen så upptäkte vi att han hadde ont i nacken och bogen.
Då ringde jenny till en kiropraktor och han kom ut..
Statleys atlaskota som är närmast huvudet första kotan hadde åkt ur.
Kiropraktorn masserade och sade att han behövde detta varje dag, och det fick han både morgon och kväll.
Men kiropraktorn tipsade om en homopat som skulle kunna hjälpa oss.
Vi ringde till homopaten som höll på med naturmedecin för djur.
Då fick vi skaffa alger vitaminer och annat liknande till min statley.
veckorna gick vi köpte dessa dyra medeciner och han blev bättre.
Så en dag var han så bra att han var pigg som en kanonkula.
det var härligt vi var ute i skogen mycket och red långa turer.
Men en dag blev jag osams med jenny och stack.
Efter ett tag fick jag papprena på statley och han var min även på pappret.
Jag trännade han mycket och statley var frisk ett långt tag..
Sen en dag kom ett chokbesed av en vätrinär.
Han hadde blivit sjuk igen.
Denna gång gick han ej att rädda och jag var då tvungen att låta han få somna in.
Jag grätt i veckor och saknar han änn idag ca 6 år efter det.
Men en sak har jag lärt mej det man är rädd för kan bli ens bästa kompis.
Man får sakna en häst i flera år efteråt de är ju ens vän.
Men varje är på hans dödsdag har jag tänt ett ljus och tänker på han.
Håller i hans grimma och minns han som den häst han var.
Grimman ger jag aldrig bort det är ju det sista jag har kvar från han
som han andvände varje dag. Han är fortfarande den bästa häst jag någonsinn mött.
|
|
|
|
