Aldrig som förr |
Jag går fram längs stranden.
Solens strålar speglar sig i den vackra sjöns stilla vatten.
Jag tittar på min armbandsklocka, den tickar på. Som vanligt, i samma takt.
Livet, jag förstår inte. Det är meningen att det är en massa tid som man ska
fördriva men det har egentligen ingen mening.
Jag känner sanden fara in mellan tårna, det känns obekvämt.
Jag känner hur vinden drar förbi... väldigt sakta.
Mitt blonda hår blåser med vinden, jag gillar det.
Men, mitt liv... det skulle aldrig bli som förr.
Som förr när jag levde livet, tillsammans med mina vänner.
Tillsammans med de som jag älskade mest av allt.
Vi kunde vara uppe sent på natten, även om vi var tvugna gå upp klockan 06.00.
Men då var det ju VI. Vi klarade allt.
Det är nu jag minns. Det är det klara, skinande vattnet som ger mig
känslorna och friheten tillbaka. Här, i ensamheten kan jag slippa all
den ångest jag haft i ett år nu.
Den ångesten gör mig så liten, så svag som aldrig förr.
Och den kom från den jävla bilolyckan!
+ Hannes, Teo, Tova. Jag älskade er ^
|
| Kommentarer | | love_flickan - 13 maj 07 - 04:58 | dog dom i en bilolycka?
kram |
|
|
|
