Inbillad Rädsla ... |
Lovisa var en helt vanlig tjej på utsidan men på insidan var hon helt annorlunda.
Hon hade många rädslor men hon visste inte att den inbillade rädslan skulle bli den största av de alla.
Lovisa hade i många år funderat på att ta sitt liv men alltid kom det nya oraker att fortsätta leva, gud kanske inte ville att hon skulle dö .
Åren gick och hon blev allt mer rädd. Hon vände sig alltid om när hon hörde något ljud, släckte lamporna när hon hörde någon utanför huset.
Hon inbillade sig en massa konstiga saker tex, att folk förföljde henne eller ville göra henne illa.
Hon blev som instängd i sin egen kropp, den enda hon släppte nära in på i livet var hennes bästa kompis Julia.
Hennes inbillade rädsla övergick snabbt till riktig rädsla och hon blev rädd för sitt eget liv. Hon tyckte inte om sin pappa.
För han hade varit elak mot henne när hon var yngre och hennes mamma hade dött när Lovisa föddes.
De senaste månaderna hade hon inte vågat gå utanför dörren, hon satt bara uppe på sitt rum och kollade ut genom fönstret.
Julia och även Lovisas pappa, som knappt brydde sig om henne, hade börjat bli orolig, vad gjorde hon egentligen där uppe ?
Dagarna gick och till slut så orkade Julia inte mer, hon hade ringt till Lovisa och sagt upp vänskapen. Julia ville ha riktiga vänner inte bara en som satt hemma hela tiden.
Så nu var det bara ensamheten, rädslan och blodet som var hennes vänner.
En dag i oktober när hon satt och tittade ut genom fönstret på alla höstfärgade blad som ramlade ner från träden, hörde hon en röst viska till henne.
Lovisa kände väl igen rösten, det var samma röst som hade besökt henne för 3 år sen men inte lyckats få med henne till hennes hem långt uppe i skyn.
Rösten talade till Lovisa som ingen annan talat till henne förut, hon var snäll, hon visste ju att rösten bara ville hjälpa henne.
Rösten ville bara att Lovisa skulle sluta lida och plågas, för hon visste att hon inte var lycklig.
Lovisa följde efter rösten och nu var hon ute i helvetet igen men det var bara för en liten stund.
Hon gick ner för gatorna tills hon kom fram till en skylt där det stod.
VARNING TILLTRÄDE FÖRBJUDET !!!
Hon ignorerade skylten och fortsatte gå, nu var hon framme. Hon hoppade ner från kanten och landade på tågspåret, hon visste precis vad som
skulle ske och när för rösten hade berättat allt.
Nu såg hon ett starkt ljus komma mot henne, lokföraren började tuta men istället för att flytta på sig började Lovisa gå mot tåget, det fanns inget han kunde göra ,
han hade upptäckt henne försent......
|
|
|
|
