'-cicilia- [del 7] (inte en verklig berättelse.) |
en kille hade aldrig kysst mig förr.
jag öppnade ögonen och samuel satt framför mig.
hur mår du??, frågade han.
bra tror jag svarade jag.
synd för det där igår det var inte mening jag visste inte...
det är oki, det var ju bara töntigt, svarade jag.
neej det var det inte.
jag torkade läpparna och han började att rodna.
var är sohpia, var är hon varför är hon inte i rummet, frågade jag.
hon är på toaletten, och duschar, sa samuel.
får jag duscha jag med frågade jag och det fick jag.
jag fick ett tuggumi av han och jag stoppade in det i munnen.
jag blåste en stor bubbla och den sprängdes så att jag hade tuggumi
över hela ansiktet.
han erbjöd sig att hjälpa mig och på nolltid fick vi bort
tuggumit ur annsiktet.
det ögonblicket kände jag att jag var kär.
jag tänkte precia kyss honom men då kom sohpia in.
vi satte os raika i sängen.
jag tog mina dusch saker och sprang till badrummet.
efter jag duschatklart och går in i rummet,
så ligger mina kläder ut spridda på golvet.
jag frågar vad som hänt och samuel svarar,
jag trode att mina kalsonger låg där.
jag och sohpia tittade på honom och började att as garva.
han började att rodna men efter en stund skrattade han också.
jag packar ordning mina saker lika så gör sohpia.
vad gör ni ska ni gå??.
jaa, vi måste hem för att vi måste äta något och jag vill henm och chatta.
men ni kan äta här och du kan väl chatta en då.?
jag svarade jag, men det är inte löika roligt att chatta
med dig om du sitter brevid.
han skrattade och vinkade oss hejdå.
när vi kom ut tittade vi oss omkring så att vi visste
om min pappa var kvar eller ej.
det var han inte så vi tog våra grejer och sprang i väg.
när vi kommit hem till sohpia,
var vi utmattade så vi tog ett varsitt glas läsk.
sedan gick vi in till hennes rum och tittade på film.
vi var ensamma hemma och det knackade på dörren.
vi tittade vem det var det var någon konstig typ.
det var ialla fall inte pappa tänkte jag.
sohpia sprang till sitt rum,
tog på sig gamla kläder och hon såg ut som en riktig tant.
hon öppnade dörren och sa med sin krångligaste och ljusaste röst.
"kan jag hjärpa er med nåt e det någon ni söker?"
mannen sprang sin väg och sohpia stängde dörren.
vi började att as garva.
men då när vi stod i hennes hall och as garva,
blev sohpia röd i hela ansiktet.
jag sprang och hämtade vatten och en handuk.
jag frågade hur hon mådde men hon svarade inte hon blev bara rödare.
jag kulde ner henne och hjälpte henne att stå.
det tog bara några sekunder sedan låg hon där på golvet med slutna ögon...
kommentera...
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | 930622 - 17 dec 06 - 03:54 | fortsätt! | ia93 - 17 dec 06 - 02:46- Betyg: | det är jätte spännande..... kommer det mera | Friddah - 17 dec 06 - 01:56- Betyg: | Fortsättning..? Spännande :'D |
|
|
|