Inre smärta. |
Du rörde mitt kön och jag bad en bön.
I bönen fanns det hopp om att du skulle sätta stopp
för det som nu skulle ske men ändå fortsatte jag att be.
Jag viskade och hoppades att orden piskade
"du kommer ångra dig" sedan la du dig över mig.
När du sedan låg där bar och allting var klart,
det var så uppenbart.
Jag visste vad som väntade och flämtade
"jag hoppas att du någon gång skall få känna
samma smärta som du nu förorsakat mitt hjärta.
Jag hoppas det blir din lära
när du vet vilken börda jag får bära."
Det som från början var kärlek var nu oförlåtligt svek.
Du får mig att gråta och jag skall aldrig dig förlåta.
Du såg mig i ögonen som sa "förlåt"
men jag visste att du bara var full och kåt.
Du sårade mig och jag förträngde dig.
Gamla minnen som väckte mina sinnen
är nu borta för alltid, nu och i all framtid.
|
|
|
|
