~Elisabeths liv, del 1 ~ |
Solen sken och fåglarna kvittrade. Det var en varm vårdag i maj. Elisabeth promenerade längs vägkanten. Hon stannade till och tittade ut över vattnet. Det glittrade nere i det blå utav solens sken. Elisabeth började åter gå igen, började närma sig lägenheten som tom väntade på henne där hemma.
Hemma var det tyst och mörkt. Hon tände lampan i taket och hängde upp kappan på kroken intill dörren. Mössan la hon uppe på den vita byrån, som stod en bit in i hörnet. Marre kom fram och hälsade, strök sig mot hennes ben. Elisabeth gick in i köket och öppnade kylskåpet. Där fann hon ett paket köttfärs, som hon smidigt la ner i en stekpanna. Snart började det fräsa av att smöret smälte. Hon kryddare, tog fram lite nacho chips, ett glas vatten och ställde upp alltihop på en bricka.
Hon tog med sig den varma maten och gick in till vardagsrummet. Där sjönk hon ner i soffan och satte brickan på bordet, satte på datorn. Många skrev till henne på msn, men hon orkade inte. Mikael försökte inleda ett samtal, Elisabeth suckade innan hon stängde ner. Orkade inte honom, inte nu. Långsamt reste hon sig och tog disken, gick ut i köket. Marre satt på en stol och tittade nyfiket på henne. Han jamade som om han bad om mat. Hon fyllde på vattnet i skålen och tog fram lite torrfoder.
Elisabeth satte sig ner på en stol i det lilla köket, tittade på Marre som åt. Plötsligt kom tankarna fram igen. Alla dåliga tankar, dumma tankar, fel tankar. Alla tankar som hon så gärna bara skulle vilja glömma…
Hon kände en tår rinna ner över kinden. Hon torkade snabbt bort den men tröjärmen, men det kom en till, och en till…
I tystnad satt hon och grät. Motvilligt gick hon mot sovrummet, där skrivbordet fanns. Hon stannade framför det, tänkte en lång stund innan hennes hand försiktigt öppnade lådan och började rota. Den letade efter det föremål hon inte fick ta fram. Nu kände Elisabeth det vassa bladet i sin hand, fortfarande fanns lite torkat blod kvar efter senaste gången hon använt det.
Blicken riktades neråt, stannade på armarna. Där fanns både gamla ärr och nya sår. Det hade blivit många, alldeles för många, det insåg hon nu. Ändå orkade hon inte bry sig, hon visste att det trots allt kändes bättre efteråt. Elisabeth tänkte efter en sista gång att hon inte borde, men drog sedan ett snabbt jack i huden. ”Ett till i min stora samling”, tänkte hon och blinkade bort en till tår. Hon kände att blodet försiktigt började tränga fram. Tryckte hårdare, snittet blev djupare. Det började svida allt mer, men den smärta hon kände nu var inte tillräckligt stark för att sluta, inte än. Skulle hon sluta? Skulle hon någonsin sluta att göra såhär?
Blodet började rinna häftigare, dropparna blev fler och fler på golvet. En liten pöl bildades så småningom på hennes sovrumsgolv. Armen var nu täckt av blod, men hon lät det bara ske… försökte inte stoppa. Det började snurra i huvudet på Elisabeth, men hon ville inte sluta, inte än… hon måste lida mer först…
Plötsligt ringde det på dörren. Hon tittade förskräckt upp och la ner alltihop i skrivbordslådan igen. Snabbt rusade hon in i badrummet för att tvätta rent såret. Dörrklockan ringde igen. Elisabeth tittade mot dörren, och letade efter något att dölja med. En tygbit låg på handfatet, den tog hon snabbt och lindade runt armen, innan hon gick för att öppna.
- Hej!
- Hej, svarade hon frånvarande. Tittade bort med blicken.
- Elisabeth… Hur är det? Vad är det som har hänt? Är det Niklas?
Elisabeth kände hennes systers oroliga blickar på sig. Hon torkade snabbt bort en till tår som var på väg ner för hennes kind. Hon svalde och försökte att inte börja gråta igen, men det syntes tydligt på hennes rödgråtna ansikte att hon inte var glad.
- Nej, det är inte Niklas, jag kände mig bara lite ledsen…
- Men gumman! Du ser ju helt förstörd ut, vill du prata om det?
Med systerns varma lena röst kände sig plötsligt Elisabeth trygg. Hon tvekade, skulle hon berätta allt? Nej, även om Elisabeth älskade sin storasyster ville hon ha något för sig själv.
- Nej det är inget speciellt, men kom in ändå du…
Emelie drog av sig jackan och hängde upp den på kroken bredvid Elisabeths redan upphängda kappa. Skorna ställde hon vid dörren. Systern ledde in Elisabeth till vardagsrummet, och satte ner henne i soffan. Hon tog även en fleecefilt och la den över sin lillasyster, och gick sedan ut i köket. Elisabeth satt kvar och började tänka på Mikael igen. Vad tycker han egentligen om mig, och vad tycker jag om honom? Älskar jag honom? Det fanns inte tillräckligt många svar till alla Elisabeths frågor. Hon undrade hur det skulle bli med Niklas, skulle hon göra slut? Två år med honom, vill jag verkligen inte ha honom kvar? Har mina känslor slocknat?
- Nu kommer jag igen!
I handen höll hon en bricka med två rykande koppar på.
- Mm…Vad bra.
- Jag trodde att du ville ha te, det kan vara skönt med något varmt i magen.
- Ja. Tack, det ska bli gott.
- Elisabeth… Kan jag få se på dina armar? Med allvarlig blick stirrade hon på sin syster.
Elisabeth svarar inte ens på det, viker undan med blicken. Hon stirrar rätt ner i golvet, men Emelie ger sig inte. Igen frågar hon om hon kan få se. Nu ber systern inte snällt längre, nu med orolig röst kräver hon ett svar.
Ska jag fortsätta eller lägga ner? /elin
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sofiiie - 18 dec 06 - 07:27 | Fortsätt, jag vill ha en fortsätting!
Bra skrivet!
<3 | -Tova- - 16 dec 06 - 00:07- Betyg:  | Skit bra gumman!:)
känner igen saker från verkligheten;) Både bra å dåliga...
älskar dej min ängel, du ska fortsätta skriva lungt!!
<3<3<3 | | Piinkhallon - 14 dec 06 - 06:37 | | SÅ JÄVLA BRA. fortsätt(o: | | murrwels - 14 dec 06 - 05:32- Betyg: | | Jätte bra :) | | hanna91 - 14 dec 06 - 04:46- Betyg: | | fortsätt!!! | | Rebecca_Becca - 14 dec 06 - 04:06 | | jaa fortsätt =) den är jätte bra =D | | regndroppen - 14 dec 06 - 03:56- Betyg: | | Fortsätt! :) (Y) As bra juh, säg till när nästa kommer :) |
|
|
|
