Friskt vågat hälften vunnet |
va fan finns kärlek för? varje gång jag blir kär/förälskad så händer de antingen inget eller så blir de helt fel!
R är verkligen en kille som jag skulle vilja lära känna bättre men han verkar inte vara den flörtiga typen.
Sen så kan de ju vara jobbigt att gå i samma klass, om det skulle bli något. Jobbigt om man gör slut, jobbigt om man är med varandra för mycket.
De ända som blir kär i mig är antingen puckon eller så är jag inte ett dugg intressrad. Suck, tänker på R jämt.
Men varje dag går våra blickar mot varandra, vi hejar och så men sen stannar det liksom. Jag vet inte varför.
Jag är beredd att offra lite. Offra måste man ju om man vill komma någonstans här i livet.
Jag är väl rätt blyg när det kommer till kritan, att säga att man ha känslor för någon kan ju vara svårt. Speciellt om man inte får de svar man vill ha tillbaka.
Alla vet väl hur det känns att inte få sina känslor besvarade. Men jag tror ändå att han känner lite, annars varför dessa blickar?
De söker sig till varandra vill se, vill veta, vill ha.
Är så rädd att jag ska bli besviken eller sårad. Men......
Man måste våga, friskt vågat hälften vunnet är det inte så?
|
|
|
|
