För mig är du död mamma! |
För mig är du död mamma!
Hej det är jag som är Ida. Jag är 14 år och bor tillsammans med min mamma i en liten håla utanför Göteborg som varje dag misshandlar mig. Så fort jag säger något så slår hon mig, äter jag inte upp maten slår hon mig, är jag ute för länge slår hon mig. Det spelar ingen roll vad jag gör hon slår mig hela tiden. Min pappa är död. Han tog livet av sig en varm sommardag när jag och han skulle åka och han skulle åka till ett jättefint ställe och bada. När vi hade kört en bit så sa pappa att han skulle kolla en sak i motorn, han sa åt mig att jag skulle ställa mig en bit bort. När jag hade gått bort så körde han med full fart rakt in i ett stort träd och dog med en gång, jag stod där och tårarna forsade ner för mina kinder. Jag ringde till min farfar som ringde ambulansen och körde hem mig till farmor. När jag kom hem gick jag och la mig. Mamma var ute och festade. När jag skulle rätta till kudden hittade jag ett brev, det var från pappa. Jag satte mig upp och läste det.
Till min älskade dotter Ida
Jag stod inte ut längre. Jag orkade inte se dig lida mer. Jag försökte säga till din mamma hela tiden att hon skulle sluta slå dig, men hon lyssnade inte på mig utan slog mig också. Ändå sedan du var åtta år ville jag försvinna, men jag tänkte på dig. Jag tänkte att jag när försvinner kommer hon slå dig ännu mer, och det ville jag inte. Så därför försökte jag stå ut allt jag kunde. Jag jobbade över varje dag, för jag vill inte träffa henne. Jag hatar henne, hon var inte sån här när vi gifte oss. Hon var en ängel i början hon älskade både dig och mig av hela sitt hjärta. Din mamma blev gravid och vi sa till dig att du skulle bli storasyster. Jag minns fortfarande hur glad du blev, du sa att du skulle leka med den och välja namn åt den.
Men den dagen hon fick sparken av sin chef det var då allt ändrade sig. Det var då hon började slå dig, dricka, röka och ta konstiga tabletter. Det var därför du aldrig kunde bli storasyster. Du var så liten, du var bara sex år, vad skulle vi säga till dig? Nu när du läser detta brevet vet du att jag inte finns längre. Lova mig att vara stark, du har Hannes, Emma, Farmor & Farfar, din farbror, Hannes och Emmas familjer. Ida jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag finns här för dig. Vi ses sen igen men lova mig att det inte får bli än på ett tag , jag vill att du ska fortsätta leva.
Jag älskar dig min lilla gumma, kram din älskade pappa <3
Detta hände när jag var elva år. Varje kväll innan jag går och lägger mig läser jag brevet och skriver egna brev. Alla breven har jag gömt i en skokartong som ligger under mina kuddar i sängen, så inte mamma hittar de. Nu är det precis tre år sen min pappa dog. Jag tillbringar nästan all min tid hemma hos min pojkvän Hannes som jag varit tillsammans med i fem år och hos min bästa kompis Emma som jag känt sen jag var 1 år. Jag har nästan inga mer än Hannes, Emma, farmor & Farfar som jag träffar ibland och min Farbror Martin. Jag har en mormor, morfar, moster Anna och Annas barn men de får jag inte träffa för mamma. För de har sagt upp kontakten med mamma, de vill aldrig mer se henne. En eftermiddag när skolan var slut hämtade Farfar mig i skolan, vi körde hem och hämtade farmor. Vi åkte in till stan och satte oss inne på ett Café där Martin mötte upp oss så satt vi där och fika. Farfar körde hem mig till Hannes när vi var klara, jag var glad för en gång skull. När klockan var kvart över tio körde Hannes mamma hem mig. När jag kom hem såg jag inte mamma, jag gick in på badrummet och torkade bort sminket. När jag kom ut stod mamma där med en kniv. Hon hade sett mig på caféet med Farmor och de, hon hatar Farmor, farfar och Martin bara för de säger att det är hennes fel att pappa tog livet av sig. Jag blev så himla rädd att jag för första gången på flera år sa till mamma. Jag skrek åt henne. Jag sprang upp på mitt rum och packade ner kläder och skokartongen med breven i en väska och sprang gråtandes hem till Hannes. De hade redan gått och lagt sig men jag hade en nyckel hem till de som jag fick efter pappas död. De sa att jag får komma hit när jag vill. De har köpt en dubbelsäng till Hannes så det finns alltid någonstans att sova. Jag springer upp till Hannes som sover. Jag kan inte prata tårarna bara rinner och rinner, jag skakar för det var jättekallt ute och det spöregnade, jag sprang i linne och shorts. Jag sitter och skakar i Hannes som tillslut vaknar. Han går in och väcker sin mamma som sätter på varm choklad, tar fram bullar ur frysen som hon tinar upp och hämtar en filt till mig. När jag fått på mig torra kläder och filten runt mig kan jag prata. Jag berättar vad som har hänt. Jag sitter och grinar i Hannes famn. Hannes mamma känner min moster Anna väldigt bra för de har jobbat tillsammans innan Anna flyttade till Stockholm. Anna ligger och sover, men när Hannes mamma ringer tredje gången svarar hon. De sitter och pratar jättelänge, Hannes mamma berättar allt som hänt. När de har lagt på säger hon att Anna tar fösta flyget så hon kommer någon gång i morgon kväll. Jag blir jätteglad när hon säger det, för jag har inte träffat Anna sen jag var 4 år. Vi äter upp våra bullar sen går vi och lägger oss. Jag går inte till skolan nästa dag, jag stannar hemma, eller hemma hos Hannes men det är som mitt hem. När vi ätit middag åker vi och hämtar Anna på flygplatsen, jag blir så glad när jag ser hon att jag slänger mig i hennes famn. Hon blir också jätteglad. Anna ska stanna i fem dagar sen ska jag åka med hem till henne och bo där i två veckor sen ska jag åka hem till Hannes och Emma igen. När vi kommer sitter vi och pratar väldigt länge och sen äter vi en jättegod mat som Hannes pappa har lagat. Anna får sova i gästrummet. Nästa dag går vi till polisen och berättar om allt som hänt. De åker hem och hämtar mamma som kommer att få sitta inne i sex år för misshandel. Jag är både glad och ledsen, jag är glad för nu kan hon aldrig mer skada mig men jag är ju ledsen för hon är ju min mamma som jag innerst inne älskar. Fast jag är mest glad för nu bor jag hos Hannes och jag trivs där och jag behöver inte Lida längre. Nu känns det som mitt liv är som vilken annans tjej i min ålder. Förutom att min riktiga mamma sitter i fängelse och att min riktiga pappa är död. Det känns som om mamma är död för mig, jag får inte träffa henne längre. Hon bor på ett slags hem där hon har en tv och säng. För mig är hon död. Hon finns inte i mitt hjärta längre.
Till min älskade pappa
Jag tänker på dig varje sekund, varje minut. Flera gånger har jag tänkt att ta mitt liv för jag vill inget annat än att träffa dig igen. Men jag har tänkt på det du sa att jag att jag ska vara stark och inte vi inte ska träffas än på ett tag. Nu bor jag hemma hos Hannes och på loven åker jag hem till Mormor & Morfar och Moster Anna. Jag träffar Farfar, Farmor och Martin på helgerna. Jag har det jättebra men jag saknar dig så oerhört mycket. Jag vet inte om jag saknar mamma för jag får inte lov att träffa henne så för mig är hon död och okänd. Jag längtar verkligen tills jag ska få träffa dig igen, jag kommer att kasta mig i din famn. Jag vill dö nu bara för att få träffa dig men jag älskar dig av hela mitt hjärta och därför tänker jag på det du sa. Så jag tänker inte dö än jag ska dö gammal för jag vill inte såra dig min älskade pappa. Jag har kämpat jättebra jag, jag har stått ut med mamma i fjorton år och det har jag klarat av med massa tårar och allt stöd jag fått av Hannes, Hannes familj, Emma, Emmas familj och all min släkt. Så jag är inte värd att dö än.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta min älskade pappa<3. Du betyder allt för mig och jag kommer snart och hälsar på.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jonnaillerviller - 31 dec 06 - 04:33- Betyg:  | | jätte bra skrivet! det e nästan så man börjar gråta! | | mars93 - 18 dec 06 - 01:31- Betyg: | gud jag sitter är me tårarna i ögonen denna novell är
jätte bra | | shediedlastnight - 14 dec 06 - 02:24 | | Jag håller verklien med alla dom andra .. Den var jättefin :) När jag började läsa undrade jag om den var sann, men jag har redan fått mitt svar. | | Chippen21 - 13 dec 06 - 22:58 | | Emilia_Victoria- nej det har int hänt mig, har hittat på allt den är till 100% osann för mig hehe | | Emilia_Victoria - 13 dec 06 - 07:47- Betyg: | Den här va jätte fin! jo verkligen..
Jag har bara en fråga!
: Har detta hänt dej på rikigt? det behöver du inte svara på men,
Jag tycker att de är så sorligt! | | Cilises - 13 dec 06 - 07:38 | | Underbart vackert skrivet! | | JosefinLarsson92 - 13 dec 06 - 04:13- Betyg: | | skit bra gumman:) | | Chippen21 - 13 dec 06 - 04:03 | | Nej det är den inte, skulle sova igår då slog mig tanken. Det är ingenting som är sant. Men tack:) | | Solstorm - 13 dec 06 - 03:58 | hemsk, men jättebra.
sann ?? | | jak_e_best - 13 dec 06 - 03:47 | | Fint skrivet, e den sann?:O |
|
|
|
