Vissa lågor släcks för sent, andra för tidigt |
Himlen är svart. Hon har inte tänkt på det förrän nu. Mörka moln sveper omkring där uppe och hotar med regnväder. Som om hon skulle bry sig. Hon ska inte på picknick, inte på utomhuskonsert och inte gå ut med hunden. Så vad spelar regn för roll, egentligen…?
- Kan vi inte tända ljus?
Det är Liza som kommer med förslaget. Vilket fasansfullt slut det kommer att få vet hon ju inte då. Hur skulle hon kunna veta?
- Självklart!
Anna försvinner ut ur stugan för att hämta ljuslyktor. Hon vet inte heller. Ingen vet.
Tre stycken är de, som ska sova i friggeboden en kylig natt i september.
Anna med de stora mörka ögonen och det tjocka svarta håret som alla avundas och vill ha, men aldrig kommer att få. Liza, som är lika sprallig som en levande guldfisk på ett parkettgolv. Och Vera med gröna ögon och eldrött hår. Tre flickor, vars öde kommer att gå helt skilda vägar.
- Tillbaka!
Anna står i dörröppningen med en plastpåse fylld med stearinljus i famnen.
- Ljuslyktorna har vi tydligen här inne, säger hon och ser sig omkring.
Särskilt svårt att hitta dem är det inte. Väggarna är fyllda av små glaslyktor i olika färger och de blinkar glatt i skenet från lampan utanför. Medan Anna springer omkring och placerar ut ljusen sätter sig Liza och Vera på en av tältsängarna som de burit in i det trånga utrymmet.
Liza sätter sig ner med en duns så att Vera flyger en halv meter upp från sängen. Dubbelvikt av skratt faller Liza ihop på sängen men hinner inte mer än lägga sig ner innan en kudde kommer flygande och träffar henne i ansiktet. Vera flinar illmarigt och lyfter försiktigt på kudden.
- Känner du dig träffad? Frågar hon Lizas illröda ansikte.
Till svar får hon en annan kudde i magen och sedan är kuddkriget i full gång. Dun flyger åt alla håll men ingen tycks se den lilla fjädern som landar mitt i lågan till ett långt vitt ljus som står på golvet. Den brinnande fjädern faller genast ner på golvet och mattan som ljusstaken står på. Lika snabbt som fjädern fallit har mattan tagit eld och stora gula flammor reser sig från golvet.
Liza skriker till och kryper längre bak mot väggen. Anna får tag om ett glas dricka och kastar det mot elden men det hjälper såklart inte. Vera sitter bara helt stilla och stirrar på flammorna som nu också spridit sig till gardinen.
- Vad ska vi göra? Kvider Liza skräckslaget med ögonen vitt uppspärrade.
Ingen svarar. För en stund sitter de bara där, stilla och tittar. Sedan ställer sig plötsligt Anna upp med ett täcke i famnen och slänger det över elden. Hon lägger sig över det och plattar ut det för att försöka kväva elden men lyckas inget vidare. Eftersom elden redan spridit sig till gardinerna är det svårt att få stopp på den.
- Anna! Gå därifrån!
Det är Liza som skriker igen. Hennes röst är hes och låter halvt gråtfärdig. Anna reser sig snabbt, hennes ansikte lyser av skräck och i de mörka ögonen skymtar paniken. Lågorna från mattan slår åter ut när hon reser sig.
- Vi måste ut! Ut härifrån! Skriker hon och ser sig vilt omkring.
Dörren till friggeboden täcks av lågorna från mattan och fönstret där gardinerna hänger vore omöjligt att ta sig ut igenom men det finns ett fönster till på den andra långsidan.
Anna rusar fram till fönstret och börjar rycka i det.
- Skynda dig, snyftar Liza, tårarna rinner nu i floder nerför hennes kinder.
Vera sitter lika stilla som förut på samma plats. Hon verkar helt oberörd av elden som dansar bara någon meter framför henne. Den har nu spridit sig även till takbjälkarna och hela kortsidan av stugan lyser nu av gula lågor.
- Nu! Fort!
Anna har lyckats få upp fönstret och vinkar hetsigt åt de andra att skynda sig. Liza gör en ansats för att resa sig men just som hon ska ställa sig faller en brinnande takbjälke ner och träffar henne i ryggen.
Anna skriker. Så högt att skriket drunknar i den tystnad som inte finns. Hon blundar hårt, hårt och skriker tills rösten inte orkar mer.
Ett annat skrik ljuder också över lågorna. Vera har vaknat till liv och stirrar panikslaget på bjälken som ligger alldeles bredvid henne. Med ett ryck ställer hon sig upp och tar de två stegen mot fönstret, sedan kliver hon över fönsterkarmen och hoppar ut på gräsmattan.
Anna står kvar. Skakande från topp till tå och med händerna hårt knutna.
- Liza…? Viskar hon.
Lågorna är nästan inpå henne nu men hon rör sig inte. Benen står som fastspikade kvar vid utrymmet under fönstret dit elden ännu inte har nått. Ännu en takbjälke faller ner och då förstår hon att det inte finns någonting hon kan göra.
- Anna!?
Vera står utanför fönstret och tittar oroligt in på figuren som står där, fastfrusen i golvet. Det brakar till ännu en gång från friggeboden och då rusar Vera fram och sticker in armarna genom fönstret. Hon får tag i Annas armar och lyckas dra henne ut genom fönstret och ner på marken utanför. Hennes hår brinner och den långärmade tröjan hon har på sig är illa svedd i ärmsluten. Vera drar snabbt av sig sin kjol och lägger den över Annas huvud. Hon stryker den efter ansiktets form och mumlar hela tiden till sig själv att ”det här kommer att gå bra”.
Efter ett tag vågar hon lyfta bort tyget för att se om elden är släckt. Det är den men vad hon får se är nästan värre än Annas brinnande hår. Kvar finns nästan inget hår alls, bara röd hud fylld av otäcka blåsor. Det vänder sig i magen på Vera men hon sväljer och försöker att inte titta på det. Anna stönar till av smärta och sätter sig upp. Med fasa i blicken ser hon på lågorna som slickar ytterväggarna till friggeboden och fönstret, från vilket hon nyss dragits genom, är nu är skymt av elden.
Från långt håll hörs sirener tjuta och snart står brandmännen i trädgården med brandbil och vattenslangar. Ambulanspersonal kommer för att ta hand om Anna men hon skriker och sliter sig loss från dem. Hela tiden ropar hon efter Liza.
Liza. Som inte finns. Som aldrig mer kommer att finnas.
Vera faller ihop i det kalla gräset. Hon lyfter sakta blicken mot himlen och de grå molnen. Då kommer regnet. Det strilar ner likt tårarna på Veras kinder. Tyst och långsamt. Som om regnet inte vill störa. Bara finnas där för att hjälpa till. Och visst hjälper regn, egentligen…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | asooma - 12 dec 06 - 05:17- Betyg:  | | Du skriver helt underbart;) jättevacker novell | | Cilises - 12 dec 06 - 05:11 | | Otroligt bra! | | Cilises - 12 dec 06 - 05:11 | | Otroligt bra! | | icy_tears - 12 dec 06 - 02:37 | Ojnej, vad hemskt! :S
Så att alla vet bara så har inte det HÄR hänt i verkligheten, bara en novell. | | GardenAngel - 11 dec 06 - 07:32 | Jättevacker novell. Verkligen.
Den berör mig särskilt eftersom en pojke i byn brann inne i torsdags.. :'( | | loppan24 - 11 dec 06 - 05:49- Betyg: | | Neeej,, stackars Liza,, fy va sorglig.. Men ditt sätt att skriva det på är helt otroligt.. Jätte fängslande, mer novller av dig tack =) |
|
|
|
