kärvor |
Jag vill kunna möta dig med ett leende
och kunna se in i dina ögon.
Så som alla andra gör
men det går inte.
För när du ser mig i ögonen
så blir jag rädd och osäker
Jag backar och tittar ner i golvet.
VARFÖR varför kan jag inte möta dig som dom andra.
Jag kan svaret
men jag vill inte innse att det är så.
Jag kunde ju en gång.
Men allt har blivit till skärvor
som skärvor efter ett krossat fönster
Som ingen orkar samla upp.
|
|
|
|
