På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Kärlek gör fan ont[del 9]

Jag vaknar på söndags morgonen. Solen lyser in genom fönstret
och jag känner doften av ny bryggt kaffe och rostat bröd.
När jag öppnar ögonen känns det som om en elefant står på mitt huvud.
Baksmälla.
Jag drack ju inte alls mycket igår!
Jag hasar mig upp ur sängen. Går med tunga steg in i köket.
Mamma och Benjamin äter frukost, pappa sover.
- God morgon! säger mamma.
Jag nickar lite lätt på huvudet. Mamma skrattar.
Jag öppnar kylskåpet men som vanligt så finns det typ ingen mjölk och det finns inget gott bröd heller.
- Ska du inte köpa mjölk? frågar jag mamma och sätter mig vid köksbordet.
- Juste! tack för att du påminner mig. Vart var du igår föressten?
- På en fest.
- Du vet att jag inte gillar när du är på fester Daniella! du är bara 15, man ska inte dricka då.
- Men mamma..! jag dricker inte ens mycket. Drack inte du när du var ung?
- Jo, jag drack..en hel del faktist och därför så vill inte jag att du ska dricka. Det kan vara farligt!
Jag suckar och går därifrån. Jag sätter mig vid datorn , loggar in på msn. Ingen är inne. Jag loggar ut igen,
Snurrar runt på data stolen, sätter på musik, Kill Hannah.
Mobilen piper. Ett sms från jens.

Hej mupp barn! jo, Jag har pratat med Filip och han säger att han måste prata med dig.
Han sa också att det var viktigt. Ni skulle mötas vid Rolle's korvkiosk om en timme.
Pöööwss

Jag ler när jag läser sms:et.

En timme senare

Jag står och väntar på Filip vid Rolle's korvkiosk. Det stinker korv och hamburgare.
Doften tränger sig in i mina näs borrar. Solen bränner, bilar åker förbi och förstör miljön med sina av gaser.
Jag ser Filip, han går emot mig.
- Hej! Säger han när han kommer fram.
- HejHej!
Vi kramar varandra.
- Vad ville du prata om? frågar jag
- Du vet kyssen igår och när du somnade på mitt bröst och så, liksom, det betydde ingenting. Jag var halv packade och visste inte
vad jag höll på med. Jag vill inte såra dig eller någonting men jag ville bara att du skulle veta det så att du inte går runt och tror att vi är tillsammans. Jag har kännslor för någon annan.
- Fy fan! man kysser inte någon bara sådär! du borde veta bättre. Vem är det du har kännslor för?
Jag känner hur gråten kommer upp ur halsen men försöker att hindra den, det går inte. En tår rullar ner för min kind.
Filip suckar tungt.
- Det är någon du känner.
- Någon jag känner?
- mm..Mikaela.
Nu kommer tårarna på riktigt. Min kind blir blöt av alla salta tårar jag har gråtit för den jäveln.
Jag vänder mig och och går. Jag låter sorgen skölja över mig. Låter tårarna spruta.
Vägen hem känns otroligt lång fast den är otroligt kort.

När jag kommer hem vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag vill inte prata med mamma eller pappa så jag stänger in mig på mitt rum.
Där inne känner jag mig bort glömmd. Jag vill sova men jag kan inte, istället sitter jag och pratar med mig själv. Skriver långa och många sidor i min dikt bok. Jag vill bort, bort från allt just nu. Eller nej, jag vill att Jens ska komma.
Jag ringer honom och ber han komma hit. Det gör han. Vi sitter vi min säng i mörkret. Han håller om mig, mina tårar landar på hans ben.
Han talar om för mig att vad som än händer så finns han där för mig, han sa också att jag var hans ängel, han bästaste bästaste vän!
Ja Jens! vi kommer alltid hålla ihop.

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)