(min egen historia) Tis 5/12 |
Regnet faller.
Det är dags för pappas begravning.
Simon följer med Anna dit.
Anna fattar inte att han orkar med henne.
Det är inte många där.
Anna, Simon och någon arbetskompis.
Ingen gråter.
Anna har inga tårar kvar att ge.
Inte till pappa.
Han har redan fått så många tårar att falla.
Det är slut nu.
Nu kan Anna leva.
- Hej Anna, säger en tant efter begravningen. Jag kommer från socialen och skulle behöva prata med dig.
Anna fattar ingenting. Vad är detta?
- Du behöver någonstans att bo Anna, säger tanten.
- Hon bor hos mig säger Simon.
Anna är tyst, som vanligt.
Allt är så orättvist.
Anna får tydligen inte bo hos Simon mer.
Hon måste flytta, till en fosterfamilj.
Anna kommer bli ett fosterbarn.
Ett jävla onormalt fosterbarn.
NEJ NEJ NEJ.
Anna känner ångesten komma.
Simon tar henne i sin famn.
Tårarna kommer.
Dom rinner sakta ner på Simons axel.
- Jag kommer inte gå Anna, säger Simon.
Anna vill så gärna tro orden.
Men ingen annan har någonsin stannat förut.
Anna och Simon går till skolan.
Hon måste, allt hon missat.
Anna känner ett tryck mot bröstkorgen.
Inte bara tyngden av allt som hänt, detta är annorlunda.
Anna får ingen luft.
- Jag dör, får hon fram. Simon jag dör.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | love_you_too - 5 jan 07 - 03:58- Betyg:  | | kämpa anna kämpa... | | Gurkmos_ - 9 dec 06 - 02:04 | | Starkt av dig!! Käp på gummzan!! You rock! | | Torn_rosa - 7 dec 06 - 02:37 | | bra! | | Habonita - 6 dec 06 - 08:34- Betyg: | | fortsätt skriva |
|
|
|
