Hon och Han |
Sakta går hon, vet inte vart. Hon bara går där, ensam i den kyliga höstnatten. Vägen slingrar sig igenom den glesa skogen.
Hon minns så väl hans händer, hur dom hörde hemma där på hennes höfter, hur bra de passade in. Hon minns så väl hans hår, det krulliga bruna håret, hur lent det var i hennes händer. Hon minns så väl hans läppar, som lärde henne att förstå, förstå meningen med allt.
Men allt det där är borta nu. Finns ingenting kvar.
Hon hittar en bänk och sätter sig, hon fryser. Hon sitter bara där. Efter en liten stund börjar hon att skaka. Är det av kylan? Är det av smärtan? Eller är det av att hon faktiskt gråter?
Hennes ögon lyser inte längre, lyser inte så där av lycka och av hopp. Hennes ögon är som aska, lika dunkla och grå. Lågorna har brunnit ut.
Det har gått ett tag sen de sågs sist, sen de såg varandra i ögonen. Allt är annorlunda nu.
Hon har funderat länge, dessa ensamma nätter har hon passat på att tänka för då är hon som starkast, men fram emot morgonen igen är hon liten och ynklig.
Ensamhet. Hon låter läpparna forma ordet, men hon får inte fram ljudet. Helt stum sitter hon där och skakar, skakar för han. Om han bara kunde förstå hur hon har det, hur hon känner och varför hon hade varit konstig och dum mot sig själv. Hon gillade inte den där killen som hon hade trånat efter hela våren, det var bara en inbillning. Hon gick till honom och sökte tröst när det var svårt, hon gick till honom för att hon ville höra hans röst, men hon pratade om någon annan när de träffades. Hon pratade om den där killen, som hon egentligen inte gillade, men det är först nu hon inser att hon egentligen inte pratade om den där killen, hon pratade om honom.
Han som hade vilat sina händer på hennes höfter den där mörka höstnatten, han som hade fått henne att inse att hon faktiskt var någon.
Nu vet hon ingenting längre, vet inte vad hon ska ta sig till. Alla runt henne säger att hon är dum som inte vet bättre, men hon har slutat lyssna. Hon har slutat ta till sig det de säger om att hon är värd någon bättre, hon vill inte ha någon bättre, hon vill ha honom. Men just nu är hon utan honom och utan sitt hjärta. Hennes slitna själ har nästan drunknat bort i alla hennes tårar.
Hon sitter och önskar. Hon önskar att hon hade haft kraften som får hans ögon att tåras och hans skratt att klinga okontrollerat. Men inget av det där har hon, inga av de krafterna.
Hon skäms där hon sitter, skäms över att hennes liv är så tomt. Alla lyckas utom hon men vad gör hon för fel?
Hon litar inte på någon längre, stänger in sig. Hon vet inte hur hon ska kunna låta någon ta del av hennes liv igen. Ingen förstår henne. Hon gör allt för att glömma, men ärren i hennes hjärta bränner inombords, inte på utsidan.
Han har ett nytt liv nu, nya vänner och nya egenskaper. Han står inte och stampar på samma ställe, inte som hon.
Hon ler varenda dag, varje kväll. Men skrattet klingar falskt i hennes öron. Folk frågar hur hon mår. Hon mår bra, säger hon för att hon inte vill ha några följdfrågor.
Hon reser sig upp och börjar sakta gå hemåt. Frosten har letat sig fram och hennes fingrar är som isbitar. Hon har slutat skaka nu och tårarna börjar sakta leta sig fram ner för hennes kinder. Hon vill inte gråta, men hon kan inte kontrollera det längre. Hon kan inte kontrollera sig själv längre.
Hon har länge levt på branten. Kanten har aldrig vart nära i hennes ögon, men nu är den farligt nära. Ena foten är på väg ner, den andra står kvar. Om hon faller, faller hon långt, tills botten uppenbarar sig och det är flera mil upp igen.
Dörren in till huset är inte låst så hon går in till badrummet direkt. Tittar sig i spegeln men vad ser hon? Hon tittar närmare, men ser fortfarande ingenting. Plötsligt dyker det upp en gestalt mittemot henne. Hon betraktar flickan framför och ser hur mycket hon har misslyckats i livet. Hur dum hon faktiskt var som hade låtit tiden gå före henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Anti_ninja - 19 aug 07 - 10:57- Betyg:  | | Shit vad bra skrivet! :) Precis så jag känner nu :S.. ja ja | | wow_93_ - 26 maj 07 - 04:16 | | Jalla habibe skiit bra | | wow_93_ - 26 maj 07 - 04:15 | | Jalla habibe skiit bra | | jennyezzo - 29 okt 05 - 02:31- Betyg: | | Sjukt vackert lipar varenda gång jag läser den. Fin, vacker, underbar och helt otrolig kallar jag denna texten.. Den berör så jävla mycket!!!=D Underbart skrivet min vän |
|
|
|
