Sofies liv del 21 |
Hela dagen gick och det blev snabbt morgon igen.
Det första vi gjorde var att gå till polisstationen .
När vi gick dit så hade jag huvudet högt , men när vi väl kom dit och gick in genom dörren , så sjunkte det ner , jag ville bara försvinna därifrån, jag klarade
bara inte av det jag ville sjunka genom golvet , jag var för svag .
Jag sprang ut från polistationen. och sprang bort mot ett helt annat håll.
- Gumman vänta , vänta Sofie , ropade Danne
Jag stannade till och satte mig på närmaste bänk .
- Älskling vad är det ? frågade han medan han satte sig brevid mig.
- Jag klarar det inte Danne , det funkar inte , det kommer aldrig gå ,. svarade jag och tårarna rann ..
- Jo bara du tror på dig själv , och att du har styrka.
- Men fattar du inte , det är ju just det jag inte har , min styrka försvagades och framhävde min svaghet snyftade jag.
- Sofie du måste klara detta , du kan ju inte bara låta honom , komma undan med detta , jag hjälper dig ,
du har mitt stöd sa han och tog min hand .
Jag snyftade till och kollade in i hans vackra ögon , jag skulle precis kyssa honom , men då kom en ung kvinna fram.
Jag kollade på henne uppifrån och ner , hon hade en polisdräkt på sig , min tanke blev bara shit nej inte nu ..
- Ursäkta mig , men jag såg att ni kom in på polisstationen och sen gick er väg , finns det
något jag kan hjälpa er med sa kvinnan vänligt
- Nej sa jag snabbt och kort .
Men Danne sa något helt annat..
- Jo vi skulle vilja anmäla en våldtäckt och misshandel .
- Okej är det någon ni känner ? frågade hon
Nu gick jag i väg , jag orkade inte stå där och kolla henne i ögonen när Danne skulle berätta .
Jag hörde hur Danne berättade att det var mig det rörde om , och att han också hade blivit slagen å shit ..
Nu kom kvinnan fram till mig och ville höra min del av det som hade hänt ..
Vi var på polisstationen hela dagen och även inpå kvällen satt vi där men sen fick vi gå hem .
De sa att de skulle försöka ta in honom och förhöra honom och att vi kanske skulle behöva vittna men de skulle ringa oss då.
Dagarna gick och vi hörde inget från polisen så vi tänkte att de hade lagt ner utredningen trodde vi men så enkelt var det inte.
En morgon kl 11:00 så ringde det på dörren , Danne gick och öppnade och då steg två polismän in och ville prata med oss.
|
|
|
|
