Anna är fortfarande bedövad, pappa är borta.
Borta. Föralltid, förevigt.
Mamma är kvar. Men på något sätt är hon också borta.
Närvarande men någon annanstans.
Anna är och hälsar på mamma.
Mamma sitter mitt emot Anna.
Det är ett skal som sitter där. Ett tyst skal.
Anna vet att mamma är svag.
Pappas död har förvärrat.
Och det var han som fick allt att börja.
Utan hans sprit och slag hade mamma varit vanlig.
Inte ensam och blek på ett psykhus.
Men Anna kan inte känna något hat mer.
Pappa är död. Pappa är död.
- Hej då mamma, säger Anna och smeker mammas kind.
Mamma sitter och tittar in i väggen.
Ingen reaktion.
Var är du mamma? KOM TILLBAKA!
Anna går hem till Simon.
Han är kvar.
Har allt gått för fort? tänker Anna.
Tankarna försvinner när hon kommer in hos Simon.
Han älskar henne fortfarande.
Anna och Simon tittar på första avsnittet av julkalendern
och Anna gråter. Simon tröstar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
love_you_too - 5 jan 07 - 03:57- Betyg:  |
Läser alla nu och asså det är så hemskt att läsa hur
nån kan må så dåligt å ha det så dåligt.
Men du är ingen sämre människa!
kom ihåg det |
| Lovely__ - 5 dec 06 - 05:22- Betyg: |
Tycker som Freaket_93, det är starkt gjort av dig att orka och våga berätta det här..
Kämpa vidare.. (Mina vanliga avslutningsord..) |
| Freaket_93 - 4 dec 06 - 01:11- Betyg: |
Har sträckläst alla och fy fan säger jag bara!
Jag finner inga ord, helt fantastiskt skrivet,
men det är så förbannat tragiskt!
Kommer det mer..?
Jag beundrar dig att du är stark och skriver det här,
det kan inte vara så enkelt att bara dela med sig så mycket av allt svårt som hänt..?
Om du känner för att snacka, så.. skicka bara ett mail.
/Jolina. |
