En mörk kväll. Del 1 |
Det var så mörkt att Lina knappt såg sin egen hand. När Lina var mindre så var hon extremt mörkrädd men efter att ha gått ett antal promenader efter att mörkret fallit så vande hon sig. Men det fanns de ggr då hon kände sig otrygg där ute i mörkret. Då tog hon alltid upp sin älskade mp3 och satte på högsta volym för att stänga ute alla obehagliga ljud.
En kväll när hon som vanligt var ute och gick så hörde hon ett plötsligt rasslande. Först blev Lina skräckslagen, sen blev hon sur på sig själv:
”Sluta va en barnunge nu, du bara inbillar dig”
Hon tog ett djupt andetag och försökte lugna ner sig, det hjälpte inte så hon satte på mp3: n på högsta volym.
”Shit också, typiskt att det ska bli mörkt så jäkla snabbt”
Marcus hoppade precis av bussen, han var på väg hem. Marcus och hans föräldrar hade nyss flyttat till en stor villa ute på landet. Där vantrivdes Marcus, han hatade tystnaden och den hemska doften av laggård.
Marcus var tvungen att gå hem ifrån busshållsplatsen, han såg inte fram emot det men tog sig i kragen och började lunka hemåt. Efter att han gått en rätt lång bit så hörde han ett dovt ljud av musik, han såg ingenting så det var svårt att ta reda på var musiken kom ifrån.
Lina var djupt försjunken i sina tankar när hon plötsligt gick in i någon, först blev hon så rädd att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Hon började vifta med armarna och skrika så högt hon kunde. Plötsligt hörde hon en killes röst:
– Lugna ner dig tjejen
Hon kollade upp och möttes av två starkt lysande gröna ögon. Hon blev som förtrollad, hon kände ett lugn skölja över henne.
Marcus försökte lugna ner den hispiga tjejen genom att hålla i hennes armar, hon sprattlade som tusen. Men efter ett tag kände han hur hon slappnade av. Han släppte henne.
- Det va inte meningen att skrämmas, är du okej? Frågade Marcus
- Det är ingen fara, jag är okej. Sade en liten pipig röst
- Jag är Marcus, vad är du för en tjej som är ute och går så här sent?
- Mitt namn är Lina, jag bor ett par kilometer åt det hållet du nyss kom ifrån.
Lina kände sig så dum som hade blivit så rädd, det var ju bara en otroligt söt kille. Marcus hette han, det namnet passade hans vilda busiga ögon.
- Hur kommer det sig att du är här ute? Ska du hälsa på en kompis? Frågade Lina
- Nej, jag har nyss flyttat hit.
- Jaha, det var därför jag inte kände igen dig. Trivs du här ute?
- Jag gjorde inte det, men nu när jag har träffat dig så finns det en stor chans att jag kommer att trivas.
Lina kände hur hennes kinder blev rosiga.
Fortsättning följer
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | soffi1 - 28 sep 11 - 17:47- Betyg:  | | bra | | _butterfly_ - 4 dec 06 - 02:20 | | MERA den va sööt :P =) | Icedreams - 3 dec 06 - 03:49- Betyg:  | | jättefint skrivit | | tavasa - 2 dec 06 - 21:15- Betyg: | | ååååå ja skynda as bra |
|
|
|
