Fläckar |
Hör ett svagt skrik. Ett plågat rop på hjälp. Annars tyst. Det är kallt. Iskallt. Kala väggar. Hårt stengolv. Sterilt. Naket. En liten flicka går förbi. Hennes händer är blodiga. Hennes blå ögon sorgsna. Hon är skör. Hon är offer. Liksom en vacker ros under beskärningssäsong. Den ser så stark ut men det behövs bara en liten kraft för att den skall knäckas.
Luften är kvav. Tystnaden ständigt tryckande. Ångesten så tätt inpå. Ohanterligt. Det luktar fränt. Doften känns skrämmande Det luktar ruttet. Vidrigt. En lukt som påminner om spya och gamla soppor. En sköterska springer raskt förbi. Hennes blick är skärpt. Inget tecken på rädsla. Hon är kall. Iskall. Hon är van. Hon försvinner in i den mörka delen av korridoren. Hon flyr lysrörens skarpa ljus. Korridoren är tom. Väggarna lyser vita. Stengolvet är nypolerat. Allt känns så rent. Allt är nedfläckat. Osynliga fläckar som inte syns. De finns alltid där. Dolda. Gömda. Skylda för oskuldsfulla ögon.
|
|
|
|
