Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Eftertanke

När Vladimir Krutov närmade sig den gulaktiga soffan med de kvadratiska mönstren så kom tankarna tillbaka, det var något som han försökt att fördriva de senaste 15 åren. Han visste att han inte lyckats, då den illussion av verklighet han skapat var en tom fasad, där hönsen för längesedan rymt från hönsgården. Det fanns inget bra sätt att glömma bort det förgågna och han kunde inte hantera denna kris, fast på papperet så borde han vara bra på krishantering. Det hade han lärt sig för ca 35 år sedan, då han var en nyexaminerad agent och redo att insypa informationen från andra underrättelsetjänster och företag som han stötte på.

Men han kunde inte blunda längre, när han var i Washington med sin kollega Alexander Lebanov för 15 år sedan och förhörde en spion för företaget Lockhead Martin så kom amerikanska FBI dem på spåren när ryssarna försökte köpa ritningar över nya flygplan och få tillgång till avancerad flygteknik som man skulle kunna använda även på sina egna plan. Alexander och Andrew som var Lockheads Martin´s spioner blev skjutna i en skottväxling.
Av en händelse lyckades Vladimir komma undan med blotta förskräckelsen, han blev bara lätt skadad i armen av en förlupen kula som snuddade armen. Det rann en del blod på skjortärmen, men det gick lätt att stoppa. Men att se kollega sedan många år förolyckas var ett hårt slag som gjorde att Vladimir till sist fick sjukskriva sig. Han kunde inte glömma ögonblicket då han fick se Lebanov få en kula i bröstpartiet och när han var på väg att falla på marken hade det redan börjat sippra blod från mungiporna. Ögonen var helt öppna och det fanns inte tillstymmelse till liv när han nådde marken med en tung duns. Lebanov var kraftig man med högt hårfäste, håret var svart som synden och ständigt i hårgelé i håret, märkligt nog även när han sov. 42 år fyllde han den 3 maj, som var för ca 4 veckor sedan. Han var fåfäng som få och hade en sprudlande humor.
Men idag tog allt slut, hans humor försvann med kulan som gick genom hjärtat, som resulterade i att hjärtat slutade att pumpa blodet genom kroppen, där vener och artärer inte längre fick den jämna genomströmning av blod som krävdes för att hålla honom vid liv.

Idag tänkte Vladimir mer intensivt på detta än på länge, mycket p.g.a. att det var 15 år på dagen sedan händelsen då FBI besköt dem. Han tog en kort promenad ut till blomaffären som låg i närheten för att köpa några röda och gula blommor som han tog med sig till en närliggande kyrkogård. Dessa färger var Alexanders favoritfärger.
Då han närmade sig en skogsdunge så lade han ner blommorna där och tänkte på de roliga minnen som de haft tillsammans. Det blev vemodigt och han märkte till sin häpnad att det rann några små tårar nedanför kinderna. De som hade det så roligt, varför skulle han bara försvinna, nu var det väldigt ensamt då han nästintill levde som en eremit, förutom att han fortfarande jobbade, men inom den privata säkerhets branchen, där han sökte information åt företag för att kunna ge dessa fördelar gentemot konkurrenter och utnyttja sitt stora kontaktnät som han hade efter många års tjänstgöring som spion.

Om 7 veckor fyller han 55 år, men han har inga planer på vad han skall hitta på till sin födelsedag. Mestadels har han väldigt lugna dagar, då han inte jobbar så mycket eftersom han tjänar väldigt bra på de uppdrag han får.
Ett problem är då att han får mycket tid för självrannsakan och tid att fundera över sitt liv, vad som gått bra och om vad han skulle gjort om. Det mesta är han nöjd med, men yrkesvalet var kontroversiellt i hans familj. Och han fick aldrig någon varaktigt förhållande p.g.a. sitt kringflackande liv, där han var ett år här och ett år där och han fick aldrig röja det han höll på med för sina kortfristiga flickvänner.
Att få möjlighet att gå igenom sitt liv är någon få förunnat innan man är pensionär, för många människor bara springer förbi livet utan att egentligen tänka igenom vad de upplever och värderar det man varit med om, så att man har en möjlighet att förändra sin situation än att begrunda den i efterhand och då uppleva felval i efterhand.
Detta tycker Vladimir är bra att han äntligen har fått den insikten och tiden att analyser sitt liv.

Nu satt han kvar i sin nedsuttna soffan och funderade över livet och då i synnerhet sitt liv. Sina vägval och andra som hjälpt honom med en del av sina vägval, framförallt när han var liten.
Fåglarna kvittrar i en serenad utanför vardagsrums fönstret. Då ena fönstret i köket var öppet så kunde han känna en frisk bris därifrån, det smakade och luktade vår långa vägar.
Detta är den bästa tiden, när det är vår, tänkte han samtidigt som han var djupt förssjunken i sin barndom. Tänkte på sorgliga händelser och saker som var lyckliga som gjorde att han drog på mungiporna så mycket att det slutade med att han skrattade, rentav garvade så mycket som han inte gjort på 15 år. Det var förlösande och rensade hans tyngda själ så att han kunde tänka klart. Lugnet och värmen inom honom spred sig till fingertoppar och tår. Lugnet gick som en löpeld genom kroppen, smälte de delar som varit frysta under årtionden, fick barndomen att verka som om det var igår. Fick honom att vara det där 5 åriga barnet som lekte med Roslaw och Arogan på skolgården. De lekte kurragömma och han tyckte att han var så fiffig så han klättrade uppför ett träd och satt tyst som en mus och småmös inom sig själv när han såg Roslaw leta efter honom och Arogan. Efter ca 15 minuter hittade han Arogan och nu så letade de två efter Vladimir.
Men av ett under så kom en ekorre ner från någon av trädgrenarna ovanför honom och stirrade på honom, detta var ett rätt så litet träd, men med rejäla löv, så det var svårt att se igenom den. Trädet fanns vid ena skolhuset. Men han blev så begeistrad av ekorren så han glömde att koncentrera sig på att hålla i sig ordentligt så han tappade oturligt nog fästet och ramlade på marken och skrek till lite lätt, mer av förvåning över det som hänt än att det gjorde ont att ramla på marken. Bakom sig hörde han Roslaw och Arogan springa mot honom och de skrattade och sade att det var väldigt lätt att hitta honom.
Samtidigt som han var förnärmad så var situationen väldigt komisk, ekorren tittade ner på honom samtidigt som de andra två som lekte kurragömma gjorde detsamma.
Ekorren sprang uppför trädgrenen igen och slank under ett stort grönt löv.

Det var tider det, tänkte Vladimir, man lekte så oskyldigt, levde för stunden och hade kul. Tänkte inte längre än näsan räckte.

Undrar om andra tänker igenom sitt liv som mig, tänker igenom livet och funderar vilka val man gjort… Ju tidigare man tänker ju mer kan man få ut av sitt liv tänkte Vladimir Krutov samtidigt som han tänkte på när han var 8 år fick finfina julklappar…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
matec
28 nov 06 - 23:09
(Har blivit läst 108 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord