Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En Ponny Vid Namn Pilgrim [Kap. 5]

Ensam med Pilgrim

Nu var det alltså slut på Emmas ridturer till ridskolan. Hon fick helt enkelt träna Pilgrim på egen hand. Det tyckte hon var lite tråkigt, men det var egentligen inget större problem. Skulle hon ändå inte kunna tävla behövde hon inte rida för instruktör. Men en olycka kommer sällan ensam. En eftermiddag då Emma kom upp till stallet efter skolan var veterinären där. Ollie, russet som Pilgrim delade hage med, hade skadat benet allvarligt. Sofia var helt förkrossad, men veterinären trodde nog att Ollie skulle repa sig, men ett par månaders boxvila var nog tvunget. Det ställde till det rejält även för Emma. Pilgrim var en social ponny, och att han skulle gå ensam i hagen var det inte tal om. Inte heller kunde han gå tillsammans med Sabrina och Semlan, då halvblodet var väldigt dominant och sällan accepterade andra hästar.

Kommande helg åkte Emma och hennes mamma runt i olika privatstall för att hitta en ny stallplats till Pilgrim. De månader som Ollie stod inne skulle han behöva ett annat stall, eftersom han måste få gå ute med andra hästar. Emma var riktigt deppig, för stallet låg ju så nära hennes hem. Alla andra stall låg långt borta, och då skulle hon inte längre kunna cykla till stallet efter skolan. Men just det var nog Emmas minsta bekymmer. Privatstallen i trakten var mycket populära, och det var svårt att få stallplats så snabbt.
Helgen därefter tittade de igenom traktens ridskolor, men det fanns alltid något fel som gjorde att Pilgrim eller Emma inte skulle trivas. Det var en ren lyckoträff att de slutligen hittade ett ledigt stall.

En bit bortom Pilgrims nuvarande stall låg en skog, som växte tät även om den inte sträckte sig så långt. Genom skogen gick en liten stig, täckt av granbarr slingrade den sig mellan träden. Vid stigens ände låg ett stall, som Emmas mamma upptäckte av en ren händelse. I lördagstidningen fanns alltid en hel sida med annonser, och just denna lördag hade en liten annons om en nyöppnad ridskola gömt sig bland alla butiker och köpcentrum. Emma och hennes mamma åkte dit, och de blev inte besvikna. Det var inte någon stor ridskola, men den hade både privatstall, ridhus och stora hagar. I ridskolestallet stod ett tjugotal hästar, och till privatstallet hade flera hästägare redan hittat. Emma kände sig överlycklig, då hon hittat ett underbart stall nära sitt hem.

Pilgrim flyttade till Skogsvinds Ridklubb redan lördagen därpå. Emma var lite nervös när hon skrittade in på stallplanen, sittande på Pilgrims rygg. De hade flyttat alla saker dagen innan, men Emma kände sig ändå osäker. Hon kände ingen i stallet, och var rädd att inte hitta rätt. Men till Pilgrims box hittade hon i alla fall, och även till sadelkammaren eftersom privatstallet var ganska litet. Tolv boxar fanns det, men bara åtta var bebodda. När Emma lämnat utrustningen i sadelkammaren och var på väg tillbaka till Pilgrim mötte hon en tjej. Hon såg ut att vara i trettonårsåldern, och hade blont lockigt hår uppsatt i en tofs. I ett grimskaft ledde hon ett brunt halvblod med en lång bläs.

– Hej! Är det du som har den grå ponnyn? Den nya?
– Ja, Pilgrim är min.
– Okej, han är jättesöt! Jag heter Josephine, men säg Jossan. Det här är Wille, han är min häst.
– Okej, jag heter Emma. Har du haft Wille länge här?
– Ja, ända sedan de fick färdigt stallet. Min mamma känner ägarna.
– Okej… är det ett bra ställe då?
– Ja, jag trivs jättebra. Här finns jättemycket roligt folk, och ridskolan är ju ganska liten. Så man slipper att ha så många jobbiga ungar springande omkring överallt.
– Det är rätt skönt, va? Jag hade Pilgrim i ett privatstall innan, men jag red lektion på en ridskola. En del tjejer var rätt jobbiga…

Emma var glad över att ha lärt känna någon. Jossan verkade trevlig, och hon hoppades att de andra tjejerna var likadana. I så fall kunde det här bli jättekul, för hon hade ofta saknat någon att rida tillsammans med. Här verkade det vara mer liv och rörelse än i det lilla privatstallet.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Vanya
27 nov 06 - 05:53
(Har blivit läst 110 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord