På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

En flickas berättelse, Del 1

Kapitel 1 Nyckel halsbandet
Klockan var 10:15 när tåget lämnade Stockholm central, och skulle nu föra mig söder ut till den vackra staden Göteborg där min moster skulle hämta mig.
Jag var väldigt glad över att ha fått åka, men samtidigt var jag orolig för hur det skulle gå. Min mammas negativa tankar och förvarningar satt och lurade i mitt bakhuvud. Mamma hade berättat för mig säkert tusen gånger, att Nicole inte var ett bra sällskap för mig ett helt sommarlov.
Men som vanligt viftade jag bort det, eftersom jag visste att det inte var sant.
Precis innan jag hade gått på tåget sa hon att om de var så att jag inte trivdes, fick jag väldigt gärna komma hem tidigare.
Min mamma hade inte varit särskilt glad över att jag skulle åka. Men hon visste också, att om min mormor hade levt hade hennes invändningar kastats bort som en vante.
Hon visste hur trött jag var på Stockholm, alla bilar, allt liv. Jag hade många gånger berättat för henne att lugn och ro var de min själ behövde.

Ungefär vid 13:20 var jag framme vid stationen i Göteborg, där Nicole stod och väntade vid pressbyrån.
Hon var lika snygg som vanligt, de svarta håret var snyggt iordning gjort och de bärnstensfärgade ögonen glänste då hon mötte min blick.
Hon kom fram till mig och gav mig en stor kram innan hon sa ordet hej.
”Hejsan, raring. Gud vad kul de är att se dig”, sa hon milt
”Det är kul att se dig med”, sa jag med ett leende på läpparna.
När jag studerade hennes ansikte märkte jag att hon var mycket blekare än vanligt. De berodde säkert på att hon precis hade färgat de axellånga håret svart. Sen hade inte solen varit framme så mycket än. Sommaren hade ju precis börjat.
Nicole älskade svart mer än någonsin, vilket var en stor likhet mellan henne och mig.
Till utseendet var jag väldigt lik Nicole om jag får säga det själv, mitt hår var naturligt mörkbrunt, men jag färgade alltid håret svart för att de passade mig bättre. Men min hår var längre än Nicoles och de var naturligt vågigt. Mina ögon är chokladbruna, och min hud olivfärgad.
Eftersom jag inte var helt svensk. Med tanke på att min mormor kom från Frankrike, fick jag mörkare ögon.

Nicole var otroligt glad då vi gick ut från stationen och fortsatte till parkeringen där Nicoles V40 stod och väntade på oss. Som allting annat som Nicole ägde var bilen svart.
Då vi satt där i bilen började vi prata om våra liv, hur de såg ut nu efter de här åren som vi inte hade kunnat prata ordentligt.
Nicole var som innan singel och lika lycklig som vanligt. Men hon jobbade nu på Göteborgs Posten, där hon skrev en hel del nyheter inom de kulturella området. Detta innebar att hon jobbade en hel del helger och kvällar, men för att ha något mer att göra jobbade hon på en bar då hon hade tid på sommaren och på kvällar.
Hennes bästa väninna Erika ägde stället, och när hon behövde hjälp ställde ju Nicole gärna upp.
Hon skulle nu jobba fram till vecka 30 då hon började sin semester. Vi bestämde att vi skulle åka någonstans då över en helg, och verkligen koppla av.
Vi skrattade mycket, och hade otroligt kul tillsammans. Jag trivdes verkligen i hennes sällskap, hon var så lättsam att vara med. Jag såg verkligen fram emot att vara hos henne hela sommaren.
Då vi körde in på den lilla grusvägen, kände jag verkligen hur lugnet spred sig i min kropp. Jag kände hur glad jag var över att få komma ut på landet.
Solen lös på den klar blå himmeln och allting var så otroligt vackert, vindens andetag var ljumma.
Allting stod i grönska, och de gröna landskapet öppnade sig framför mina ögon. Det var som om jag hade trätt in i ett annan värld.
Många drogs ut till storstäderna som låg på kusten på sommaren där de kunde festa, sola och bada. Men för mig var det tvärtom. Jag längtade vara efter att få ta de lugnt, ligga på Nicoles gigantiska bakgård och och bara njuta. Läsa, skriva, lyssna på musik, gå runt i naturen och ta en massa kort. 2.
Bara njuta av livet på bästa sätt.
Efter två minuter var vi framme vid det stora gula huset, med de vita knutarna. Blommorna på den lilla trädgården framför huset började nu komma upp, och en kille sätt på trappan och putsade skor när vi körde in bilen i garaget. Jag blev otroligt förvånad eftersom Nicole nyss sagt att hon var singel, och han såg inte heller särskilt gammal ut, runt tjugo sådär.
”Vem är det där?” frågade jag nyfiket
”Det är Sebastian. Killen som bor hos mig,” sa hon och vinkande åt honom då vi gick ur bilen.
”Men hur kommer det sig att han bor hos dig? Du hade väl ingen pojkvän” sa jag förvirrat.
”Nej, det har jag inte heller, jag förklarar mera senare” sa hon och log
Jag stängde min bildörr och när vi tagit mina väskor, gick vi upp mot killen som nu hade lagt ifrån sig skorna och mötte oss med ett leende på läpparna.
Ju närmare vi kom trappan där han satt, ju mer insåg jag att han var otroligt söt. Men jag visste inte vad det var som jag drogs till.
Hans bruna hår fladdrade lätt med den ljumma vinden som smekte min kind, de var som att hela han var som skapad ur aska.
Den bleka hyn, de mörka håret, det fanns något mystiskt med honom, något man bara gillade men man visste inte vad.
Han var rätt vältränad. De syntes att träna var något han gjorde regelbundet. Han var inte särskilt lång, kanske fem centimeter längre än mig och jag var 169cm.
”Hejsan Sebastian! Kan du hjälpa Nataly att få upp väskorna på sitt rum?” frågade Nataly då vi kom fram till ytterdörren.
”Visst självklart”, sa han med ett brett leende som fångade min blick.
”Nataly raring, Detta är Sebastian min inneboende. Vi var grannar innan hans mormor dog, och då flyttade han in hos mig eftersom han fortfarande ville bo kvar i trakterna.” sa hon och log ”Sebastian detta är min syster dotter Nataly”
”Hej” sa vi i kör och log mot varandra.
När jag mötte hans blick såg jag att ögonen var extremt grå, det var något jag aldrig skådat innan. De var som om du hade skapat hans ögon i morgondimman och satt in två solstrålar som gjorde att de syntes något otroligt. De var så djupa, de var som om du aldrig kunde hitta något slut i dem utan de bara fortsatte. Man kunde drunkna i dem, för att de förde en ner till evighetens grund.
Hans vita bomullskjorta passade till hans utseende, och han hade på något sett skarpa drag vilket gjorde hans utseende otroligt hårt, mystiskt.
Vilket fick mig att bli nyfiken.
”Ska vi gå in?” undrade Nicole för att bryta den oändliga tystnaden som hade blivit.
”Visst” sa jag och log.
Nicole bara skrattade, och gick in.
Nicole satte sig i köksoffan och jag följde Sebastian upp på rummet där vi skulle lämna mina väskor.
Vi gick igenom den västra änden av huset, där vi sedan följde den breda trätrappan upp till en stor hall som i mörk brunt där hon hade hängt en rad med tavlor som var otroligt vackra. De var en hel del naturtavlor som var målade med oljefärger, och en av tavlorna föreställde en trädgård med gamla trädgårds möbler i vitt, de såg otroligt adliga ut.
”Nataly kommer du?” frågade Sebastian milt där vi stod.
”Visst,” sa jag och log
”Eller hur är tavlorna vackra?!”, sa han med ett leende
”Otroligt vackra, vem är det som har målat dem?” undrade jag
”Nicole så klart” sa han och skrattade
”Jaså? De är ju helt fantastiska, jag visste inte att hon gillade att måla” sa jag förvånat
”Jag lovar, de gör hon. De är hennes passion” sa han
Då vi kom in i rummet där jag skulle sova, var de första jag såg den gigantiska garderoben som täckte den ena sidan på rummet. Rummet var på något sätt fyrkantigt, och med sne tak på ena sidan. Rummet var mossgrönt till nedre delen och den övre delen var i vitt. 3
En stor dubbelsäng stod där de var sne tak och sängramen var i mörkt trä och kläddes med ett mossgrönt överkast.
I rummet fanns allting jag behövde, tv, dator, skrivare, allting

”Vart ska jag ställa dina väskor?” frågade han
”Ställ dem vid garderoben så fixar jag de där sedan” sa jag med ett leende.
”Visst, okej” sa han med ett leende och började gå mot dörren.
”Sebastian?” började jag
”Ja?” sa han och tittade in i mina ögon
”Tack så mycket” sa jag med ett leende.
”De var så lite så, förresten vi ska dricka te snart. Så du kan fixa de där efter maten” , sa han milt
Jag nickade som svar och följde med honom ner för trappan. Jag gillade Sebastian, han verkade så otroligt lättsam och snäll, det var som om han visste så mycket mer om livet än alla andra.
Som om han hade upplevt otroligt mycket.
När vi kom ner i köket stod Nicole och donade med te vatten, och bad mig gå ut på terrassen och sätta mig. Jag gjorde som jag sa och gick igenom finrummet ut till terrassen, som var gigantisk. Den såg ny renoverad ut, och var otroligt vackert byggd. Jag visste att Nicole beundrade alvernas konst i Sagan Om Ringen trilogin. Jag visste att hon läst mycket, och sett filmerna miljontals gånger där de verkligen har gjort saker och ting detaljerat. Men att hon läst och studerat det så mycket trodde jag inte. Pelarna som höll upp taket, och alla möbler allting var otroligt detaljerat mycket smått, sådant som vi skulle kalla onödigt men de är ändå de som skapar allting.
Terrassen var avlång, och allting var i trä. I det stora trädgårds bordet hade hon ristat in otroliga mönster som såg ut som grenar och blad och sedan lagt en glas skiva på. Men det konstiga var att bordet var rektangulärt och alla mönster var i mitten av allting utformat i en cirkel. I pelarna som höll upp bordet hade hon ristat in de keltiska korset på. Soffan som stod på långsidan av bordet var som en stor skiva, och sedan var ryggstödet och armstöden i de speciella mönstrerna.
Stolarna såg ut att ha blivit skapade av slingrande rötter, och pelarna och rekert som ramade in själva terrassen såg ut som slingrande grenar, och det var vackert slipat. Allt såg så flytande ut.
Jag förstod inte hur hon kunde ha haft tid att göra allt, hon jobbade ju otroligt mycket.
Jag stod säkert där i fem minuter och beundrade de Nicole hade gjort.
Hur hade hon lyckats?
Efter ett tag satte jag mig ner på en av stolarna, och lutade mig tillbaka. Jag tittade ut över den magnifika trädgården, där allting blomstrade och rosen buskarna stod i blom, knopparna hade nu kommit upp och andra blommor fanns du där med.
De kändes verkligen som om jag trätt in i en värld bortom den jag egentligen levde i.

Två minuter senare kom Nicole ut med en bricka full med olika sorters kex och en te kanna.
Två sekunder senare kom Sebastian ut med en skål med olika frukter som var skivade.
De var äppelskivor,vinduvor, kiwi, och bananer.
Allting kändes otroligt lyxigt på något sätt, jag hade aldrig varit med om en sådan lunch i hela mitt liv.
Vi satt i tystnad ett tag och bara njöt av tillvaron. Den varma luften, solens underbara strålar, den grönskade naturen, och lukten av skogens frihet.

”Nataly, känns det skönt att komma bort hemifrån nu?” frågade Nicole innan hon tog upp te kannan och hällde upp mer te till sig.
”Det är helt underbart. Jag älskar det. Jag har bråkat så otroligt mycket med mamma nu den senaste tiden, och jag känner att jag inte orkar längre. Hon har inte varit vidare snäll mot mig.” sa jag och tittade ner
”Hur menar du då?” frågade Nicole bekymrat
”Under de senaste veckorna har hon klagat på mig konstant. Det är som om jag bara lever i en värld där hon ska bestämma över mig. Jag fick egentligen inte åka, hon ville det inte. Men hon gav mig aldrig någon bra anledning, hon klagade på mina betyg, min personlighet. Allting, jag orkar inte med henne med, sa jag och tog en klunk te.
”Men vad har du i betyg?” Frågade Sebastian
”MVG, i alla kurser utan tre där jag har VG”, sa jag och skrattade
”Jag tycker då inte att hon har något och klaga på,” sa Sebastian
4.
”Om man lever i en familj som består av intelligenta läkare så skulle du förstå”, sa jag
”Vad hade du tänkt och göra den tiden då jag jobbar? Har du några planer?” frågade Nicole efter en stund
”Jag tänkte ta det lugnt, sola, bada, läsa, fotografera, skriva, och träffa Helena.” sa jag och lutade mig tillbaka.
”Okej, det låter ju jätte bra. Sebastian är ju också hemma under tiden, och jag hoppas ni ska komma överens” sa hon och log förtjust.
”Ja, det hoppas jag med” sa jag och log
”Det skulle vi nog kunna ordna”, sa Sebastian med sitt speciella leende.

Det var något med Sebastian som lyste igenom, det var som om han inte visste själv om han verkligen menade det han sa. För på något sätt kände jag att han föraktade mig, som att han inte ville ha mig där.
Men kanske hade jag fel, kanske hade jag rätt.

”Sebastian, vad tycker du om att göra?” Frågade jag
”Jag älskar att spela gitarr, och fotografera.” sa han och log brett
”Fotografera är bland det bästa jag vet. Jag kan inte spela gitarr, men jag kan spela piano, och sjunga. Men var gillar du att fotografera?” frågade jag
”Allting, allt levande.” sa han som svar

Jag nickade och vi sa inte så mycket mera denna eftermiddag. Efter att vi fikat klart, gick jag upp på mitt rum och började packa upp mina saker.
När jag öppnade det gigantiska klädskåpet hängade det redan lite kläder där. Det var gammaldags men otroligt fina. Det var två klänningar, en vin röd och en marinblå. De var långa, och i sammet.
Jag brydde mig inte så mycket, utan började hänga in mina kläder. På galgarna som var lediga.
I skåpet där jag lade in mina linnen, hittade jag ett halsband i guld med en nyckel som smycke.
Det var en liten nyckel som hade en hjärtformad ögla, och var otroligt gullig.
Jag lade det sedan på sängen, och bestämde mig för att titta närmare på det då jag var klar. Jag trivdes i mitt nya rum, jag kände mig både lugn och harmonisk.
När jag sedan var klar, gick jag ner till köket och hade inte en tanke på smycket.
Men i köket fanns bara Sebastian, Nicole syntes inte någonstans.

” Vad är Nicole?” frågade jag
”Hon är iväg och handlar”, sa han och fortsatte förbereda maten
”Behöver du hjälp?”
”Nej, det är lugnt” sa han näsvist.

Jag kände att jag bara var i vägen, och bestämde mig för att ta en promenad. Jag tog den rundan jag gått tidigare år i skogen, och allting såg likadant ut som innan.
Efter ett tag kom jag fram till en liten damm, där jag satte mig och bara tittade ut. Små fågelungar simmade runt, man hörde hur det kvittrade från träden.
Jag kunde inte göra något annat än att njuta, allting var så lugnt.
Det var just detta jag verkligen hade längtat efter, att bara få känna lugnet rusa igenom min kropp.
Jag satt säkert där i en timme innan jag bestämde mig för att gå tillbaka.

När jag kom hem var Nicole hemma, och hjälpte Sebastian med maten. De var båda glada då jag kom in.
”Hej,” sa Nicole mellan skrattanfallen.
”Hej,” sa jag och log
”Du kan duka om du vill, så gör Sebastian iordning grillen”
”Vad blir det för mat?” frågade jag
5.

”Det blir grillad kyckling filé, med wokade grönsaker, ris och curry sås.” sa Sebastian med ett leende.
”Vad gott” sa jag som kände att jag faktiskt var lite hungrig.
”Du får väldigt gärna ta en dusch om du känner de, du får göra var du vill”, sa Nicole och log
”Jag tänkte faktiskt ta en dusch, kan jag låna en handuk?” frågade jag
”Ja självklart, det hänger på toaletten.”

Jag gick in på toaletten och tog en snabb dusch, och försvann sedan in på mitt rum. Det var då jag såg en lapp ligga på sängen tillsammans med smycket som jag totalt glömt bort innan.
Jag bytte snabbt om, och satte mig sedan på sängen för att läsa lappen.

"Solens ljus skiner in genom det vänstra fönstret.
Månens ljus lyser in genom det högra.
I rosen buskens snår, en ask man finna kan i mörkrets sken.
En ask som är tom, men är dags att fyllas.
En tår i silver, denna nyckel i guld.
Du alla dörrar kan öppna till
min kammare som med hemligheter är full.

Vill ni ha en fortsättning?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

thisandthat - 18 maj 08 - 22:49

du borde genast söka upp en boktryckare av något slag

nona - 18 jul 07 - 00:41- Betyg: