Vart kallar Nattdolken Vart är hem |
Jag gick in och satte mig framför henne. Det var alltid svårt när de var så här unga. Så unga och så vilsna.
Jag ler försöker få henne att le tillbaka mot mig. Det funkar inte, hennes gröna ögon är tomma hennes mungipor rör sig inte en millimeter.
"Ska vi ta och prata lite du och jag" frågar jag glatt, ingen reaktion.
"Vi kanske ska prata om din vän?" en reaktion hennes ögon har en fråga i sig innan de blir tomma igen. Hon svarar tonlöst.
"Vilken" hennes röst är hes som om hon inte slösar med den i onödan.
"Martin Törngren som du bodde hos, var inte han din vän?" ett lockbete.
"Känner inte"
"du har setts tillsammans med honom flera gånger. Ung svarthårig, solglasögon"
"Mandro"
Jag tittar en stund på henne för att vänta på en spontan kommentar men den kommer inte.
"Vilken Mandro"
"Jag levde men honom"
"Är det så han heter, Mandro?"
"Kalla honom vilka namn som helst ödet blir samma"hon lät som hon upprepade något hon lärt sig utantill
"Vet du vart han tog vägen"
"Hem"
"Vet du var det är?"
"Nattdolken kallar honom till sig han följer efter de andra!" ett kort uttbrott men sedan tyst igen,hon släpper inte in mig.Jag tar en chansning och spelar med.
"Vart väntar de andra, vart kallar nattdolken honom" Hon ser mig i ögonen de är fyllda med likgiltighet men det är bättre än tommhet.
"Vart är det enda stället dit dolkar kan leda?"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mandro_Nattdolk - 26 nov 06 - 15:04 | | tack för tipset | empalove - 26 nov 06 - 09:27- Betyg:  | | skit bra:) |
|
|
|
