Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Wanja + Aron [Del Ett]

Det var grått, kallt och det dugg regnade när Wanja lämnade lägenheten. Hon hade ingen lust alls att dra ut ikväll. Men hade man blivit bjuden till en fest så kunde man ju inte säga nej. Eller hur? Hennes klackar klickade när hon tog trapporna ned. Hon svor över att hon bodde på tredje våningen, hissen hade väl aldrig fungerat? Inte så länge Wanja hade bott där i alla fall. Och hur länge var det nu igen? Två år? Tre? Och som varje lördagskväll så stod dom utanför porten – Rebecca och David. Rebeccas hår var blondare än någonsin och hennes ögonmejk svartare än vanligt, kläderna var som vanligt svarta. Varför bryta en lyckad trend?

"Winnie!" Pep Rebecca när Wanja öppnade dörren. Wanja kippade efter luft när hon blev omsluten av ett moln av stark parfym och blonderingsmedel. Den doft som hade följt Rebecca ända tillbaka till sjuan i högstadiet.

”Tja,” David nickade åt henne och tände en cigg. Av ren vana bjöd han de två tjejerna. Hon stampade otåligt med de utslitna conversen i marken och drog en hand genom det svarta hängande håret.
”Tack,” svarade Wanja när hon tände sin cigg med Davids tändare. Hon drog ett halsbloss och andades ut igen. Röken blandades med den kalla novemberluften.

”Ska vi gå eller?” David höjde ögonbrynen åt dem. Han höll up en Systemet-kasse. Det klirrade i den. Bra, sprit, tänkte Wanja nöjt och tog sina båda vänner under armarna och började att gå nedför gatan mot tunnelbanan.


Fy fan vilken tråkig fest, tänkte Aron. Hög musik strömmade ut högtalarna. Dålig musik. Techno. Aron hade aldrig gillat techno. Han ville inte ens vara här ikväll. Inte när han kunde ha tillbringat kvällen hemma med den lilla påsen med vitt pulver och ett par ecstasy. Inte för att han bangade fester ofta, men det kändes inte bra. Hans kompisar hade dragit med honom hit fast varken de eller han var bjudna. Han var ju tjugo-tre, han kom ju in på krogen så han behövde ju inte vara här om han inte ville. Och för den delen så var det ändå ingen här som kände honom och Aron hade aldrig varit något vidare bra på att skapa nya kontakter. Så där satt han i soffan med Tobbe och väntade på ingenting. Tobbe babblade på om ingenting – Som vanligt då. – han räcke Aron ännu en öl och han drack den, precis som de fyra föregående burkarna.

”Och senså kommer ju liksom Beck och polarna,” sa Tobbe och ställde sej upp på vingliga ben för att, vilket Aron fann fullständigt onödigt, se efter om denna ’Beck’ hade kommit med hans kompisar. ”BEEEEECK!” vrålade Tobbe så att flera stycken vände huvudena mot dem och rynkade på pannorna.

”TOOOOOOBS!” Vrålade en tjejröst över musiken och till Arons stora förvåning var det en kort blond tjej som kom gående mot dem. Hon var flankerad av två svarthåriga, mycket längre och lite nedstämda vänner. Aron stirrade på den längsta av dem: han hade halv-långt svart hår (blont vid rötterna) och han var sminkad. Men hur många var inte det i deras kretsar? De nickade åt varandra, artigt och det som alltid förväntades av dem. De båda visste det.

”Asså, jag hade en känsla av att du skulle komma!” Sa den blonda igen. Vad var det hon hette nu igen? Han skakade på huvudet och lät sin blick slås ned till sina fötter. Han behövde verkligen nya skor. Det var hål i sulan på de här och ena skosnöret var kortare än det andra.

”Men gullet vem är det då?” Den gälla rösten hördes igen och Aron tittade upp när han kände sej totalt uttittad. Han mötte den blondas – Beck var det va? – blick. Hon hade blåa ögon. Riktigt blåa ögon.

”Det här är Aron,” Tobbe dunkade sin vän i ryggen, ”han är schysst. Totalt reko snubbe. Aron, mannen, det här är Rebecca.” Han nickade mot den blonda och Aron nickade tillbaka till henne. ”Och det där är David och det där är…” Tobbe avbröt sej själv. Sen när blev han osäker på namn? Frågade Aron sig själv.

”Wanja,” sa den andra tjejen. Hon log lite grann och gav David en osäker blick. Aron stirrade på henne. Hur kunde han ha undgått att se henne innan? Hennes långa svarta hår och hennes mörka ögon och…

”Aron, kom igen nu,” Tobbe puttade till honom och Aron vaknade upp från sina tankar och log lite snabbt mot Wanja, hon såg det inte. Hon var redan inne i ett hetsigt samtal med Rebecca.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Sorgsen_varelse_ - 7 dec 06 - 02:06
jättebra! Fortsätt!
murrwels - 27 nov 06 - 01:04- Betyg:
du skriver nedrans bra.
nicolette - 26 nov 06 - 19:38
den är jättebra!
sanny_945 - 26 nov 06 - 19:01
jätte bra!!fortsätt!! =)
gullunge_92 - 26 nov 06 - 08:00- Betyg:
Jätte bra!!

Skriven av
GuMmiKaTt
26 nov 06 - 07:36
(Har blivit läst 83 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord