Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ångesten tynger min själ..

Jag heter Ebba Thörnquwist och är 16 år.
Jag är väldigt glad att jag sitter här på mitt rum och skriver detta nu, för jag kunde lika gärna ha legat i en kista nergrävd i jorden vid detta tillfället.
För det gör min bästa vän Tindra Rosenblad. Hon är död, på grud av mig.
Hon och jag var ute och gick en fradagskväll och då kom det en bil med två killar i, dom var 17 och 18 år och ingen av dom hade körkort utan dom körde olagligt.
Dom sa till oss att vi kunde få åka med dom en sväng. Men Tindra sa stängt nej till mig, för dom vaar inte nycktra och hade då inget körkort.
Men jag tyckte att det var lite ballt och övertalade min vän till att sätta sig i bilen. I början av åkturen var hon rädd och väldigt nervös, men ja sa till henne att det kommer ju inte hända något. Han kan ju köra bil, det är lungt.
Efter ett tag kopplade hon av lite hon med och vi hade sjukt kul med killarna. Ända tills en olyka inträffade.
Föraren upptäkte att det stod en poliskontroll en bit fram på vägen och blev skit rädd för att åka fast, så snabbt så gjorde han en u-sväng men misslyckades. Istället körde han rakt in i ett stål galler som stod mitt i vägen och hela bilen totalförsördes.
Föraren omkom direkt på platsen och den andra killen avled två timmar senare på sjukhuset.
Min bästa vän Tindra fördes också till sjukhuset precis som jag. Men hon hade allvarliga skador, och jag hade fått min arm klämd så hårt att den inte gick att rädda, så nu är jag en armad, men jag är varjefall i liv.
Tindra låg på sjukhuset i tre dagar, sedan klarade hon inte av att överleva längre. Hon dog. Min bästa vän dog för att jag tvingade in henne i den bilen. Jag var den ända som överlevde, men det kunde ha varit fler som överlevt om vi aldrig hade åkt med dom.
Jag fick även en skärva från glasrutan rakt på min hals, och den skadade mina stämband så kraftigt att jag numera är stum. Jag har fått lära mig teckenspråket och lärt mig att leva med en arm.
Jag kunde lika gärna också ha dött, precis som dom andra. Men varför överlevde bara jag?
Inte vet jag. Jag har inget svar.
Jag ångrar mig så jävla mycket att jag inte lyssnade på Tindra. Om jag hade gjort det, då hade jag nog suttit och skrattat eller hittat på något kul med henne idag. Men istället sitter jag här och sörjer.
Fan vad jag älskar dig Tindra.
Jag kommer nog snart och hälsar på dig i himlen.
Jag ångrar mig så...
Förlåt..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
alexlove - 20 dec 06 - 03:22
den var jin men man kan inte fatta att den var sann
Executed - 26 nov 06 - 04:56
väldigt bra skrivet!
ThereseS_S - 26 nov 06 - 04:32
Är det du skriver sant?

Skriven av
Carroliiiine
25 nov 06 - 07:53
(Har blivit läst 92 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord