Flickan ingen såg |
Flickan är bara några steg ifrån sin väg ut ur det liv hon en gång hade,
nu har livet ingen mening längre.
Det är ingen mening att plåga sig själv genom att stanna kvar på den plats hon inte längre känner sig trygg på, jorden…
Flickan ler dag ut och dag in. Men ingen ser vad som egentligen händer inom henne.
Innerst inne gråter hon stora floder. Hon är olycklig, så många som har lånat hennes hjärta ett tag för att sedan lämna tillbaka det i bitar. Hon har så många gånger byggt upp sitt hjärta och liv igen. Men då kommer nästa person för att återigen förstöra det hon äntligen lyckats bygga upp till något bra. Bitarna blir bara mindre och mindre för var gång. Nu är dom så små att det är omöjligt att åter igen sätta allt på plats. Hur hon än vänder och vrider på bitarna så är det hopplöst. Hon ser bara en utväg…
Men för det krävs mod. Flickan är inte stark nog att ta de sista stegen.
När hon står där med vinden i håret på bron och kollar ut. Kommer alla tankar och känslor tillbaks. Vad hände med alla ”vänner” som lovade att vara vid min sida, som sa hoppar du så hoppar jag. Hon vrider på huvudet för att se om de står där bredvid henne. Där står ingen…
Hon känner en klump i halsen, och nu kommer tårarna. Hon kollar ner, tar ännu ett steg närmare slutet. Men än är hon inte redo…
Hon tänker på vad hennes familj ska säga när dom läser brevet hon lämnade på köksbordet.
Brevet hon skrev redan för några månader sen. Kommer dom överhuvudtaget märka att hon är borta? Hon känner sig övergiven och ensam. Ingen kommer ändå att sörja om hon försvinner tänker hon och tar ännu ett steg närmare slutet…
Hon kan nu se marken hon om en stund kommer ligga livlös på…
Hennes tankar går till hennes ”bästa vän” som svek henne då hon behövde henne som mest. Hon som sa hoppar du så hoppar inte jag, jag står bered nedanför att ta emot dig. Hon kollar ner, nej hon står inte där som hon lovat för längesen. Då plötsligt hör hon en röst.
”Nej, jag står inte där nere. Jag står här. Det är omöjligt för mig att ta emot dig om du hoppar, men om du mot förmodan tänker lämna denna värld vill jag en sista gång se dig i ögonen och säga hur ledsen jag är för att jag lämnade dig. Jag har saknat dig ända sen den dagen då jag svek dig. Jag är verkligen ledsen, förlåt mig…”
Flickan vände sig om och såg sin ”bästa vän” stå bakom henne med tårar i ögonen och en utsträckt hand.
”Gör det inte, för min skull. Jag klarar mig inte i denna sorgliga värld ensam. Hoppar du så kommer jag ändå att komma efter. Och det är inget jag säger denna gången, jag menar det. Ta min hand…”
Flickan kollar henne djupt i ögonen, vänder huvudet igen och kollar rakt ut ett par sekunder. Sen tar hon det sista steget och känner sig fri från bekymmer och sorger ett tag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | julllan - 14 jun 07 - 00:10 | | den var riktigt vacker och sorglig! | | silva74 - 6 dec 06 - 16:13 | | sorgligt vacker | Elskardej_93 - 24 nov 06 - 04:57- Betyg:  | | Så jävla fin<3 |
|
|
|
