Består du av det, så faller jag. |
Jag vet att mina tankar aldrig kan nå in i dig.
Och mina spikar som jag sparat till dig, har jag sparat förgäves.
Jag hatar ditt sätt att se på mig,
Och jag älskar att du ser mig.
Men du vänder mig ryggen till och jag får aldrig chansen att skrika tills mina lungor spricker.
För ett år av din kärlek ger jag liv, men inte mitt.
Du tränger in i mig.
Men nej, inte med din lem, ty bara blickar får mig att falla.
Jag hatar ditt ansikte när du inte ler mot mig.
Varför ler du inte?
Jag skall få dig att sätta namn på riktig smärta,
Du klagar för mycket.
Jag klagar för mycket.
Det är därför mina ögon är söndriga,
Jag har sett - på dig – i dig – omkring dig, för mycket.
Dom har sagt ord om dig,
Men för din skull har jag aldrig fallit.
Du försvinner så tydligt ibland.
Varför frågar du alltid hur jag mår?
Ser du inte att du karvat ur mig det hjärta jag än gång hade?
Så blottad.
Men för alltid älskar jag dig.
För alltid.
Din kudde har bara smittats av mitt skratt,
Och du känner inte mig.
Men du gav mig en lögn och jag tror nu på kärleken.
Du har alltid känt mig bättre än jag någonsin känt mig själv,
För det hatar jag.
Men du får min kropp inatt, jag lovar att ej göra motstånd.
Hörde du aldrig trappstegen?
Eller var du så trött att jag alltid var tvungen att knacka fyra gånger,
Ibland fem, sex var du alltid öppen för.
Du krävde aldrig något ifrån mig.
Det är mig det är fel på,
Jag krävde en värld
Och det är min eviga längtan.
Sakna mig bara.
Du hade två dig med mig, mina jag är dock en gåta.
Vill du hitta det riktiga?
Så som du gjorde en gång.
Det sken verkligen om dig då.
Sakna mig aldrig,
Jag är inte värd det.
I stunderna jag var bedövad, var du blind.
Jag skrev det samma natt,
Men du sov.
Dina ögonlock var tyngre än bly och dina drömmar rasade.
Skulle du bygga upp dom för min skull?
Jag fråga,
Du mumlade något om hur mycket jag betydde för dig.
Jag svalde och fortsatte skrivandet in i mörka natten.
Dina ögonlock var tyngre än bly upprepade du.
Jag vet, du orkade bara inte.
En plåga och varför blundade du?
Det var höst för längesen nu,
Löven är borta och du kan inte gömma dig längre.
Du får min hals,
Dina andetag är ändå fastklibbade där.
Bara sakna mig, sakna mig bara.
Hennes vita hy glänser som när solen går ned,
Jag bara önskade att hennes gjorde det med.
Min sukta efter att köra hennes huvud genom köttkvarnen är starkare än någonsin.
Eller att se hennes sista blick innan rivjärnet smeker hennes vita hy tills den är blodig,
Och hon gråter, jag lever.
Hon bryter sakta ner allting jag en gång kallat mitt eget.
Jag är så svag,
Säger inte de ord som mitt samvete så letat efter.
Dom tycks ätas upp inifrån.
JAG äts upp inifrån.
Ta mig någonstans långt bort, jag vill inte vara kvar här.
Hon har fått dig att tro att hon är värd någon som du.
Är det hon som besöker dig i dina djupaste drömmar?
Är det hennes skugga du ser varje gång jag släcker lampan?
Jag dör så långsamt inombords.
Varför är hon den jag alltid avundas?
Har jag valt att hata henne så som jag valt att älska dig, för du älskar mig, och vi älskar varandra , det är så va?
Min yxa är oslipad och hennes rakbladsvassa ben för hårda.
Hon överlever, och jag faller åter igen.
Är jag så skör,
Att jag har tappat förmågan att en gång lyssna, om jag nu någonsin hade den?
Men jag är OSKYLDIG.
Hör du inte mitt desperata rop på hjälp?
När dina armar omfamnar mig och jag känner kylan i ditt hjärta,
Samtidigt som du värmer mig och säger för alltid.
Du berör mig,
Mitt kött och blod vet, att aldrig kommer jag beröra dig så du gråter för mig.
Det är bara ord.
Jag är aska, det ordet du fruktar mest,
Men varför fruktar du då inte mig?
Vi flyger bara omkring i en atmosfär vi inte rår om att styra.
Vi hittar inte landningsbanan på den oändligt långa resan vi en gång kallade livet.
Vi hittade DET bara inte.
En ny morgon,
En ny dag.
Min andedräkt har kvar lukten av mjölk, och aldrig är jag tillräcklig?
Är det mina tankar som fängslar mig djupt in i din själ?
När lyckas jag borra hål på ditt skal,
Så som hon jag hatar en gång gjorde?
JAG består av tusentals tankar som inte hittar ut .
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | cut_e - 4 nov 05 - 08:35- Betyg:  | Du skriver så himla bra..
Ja gråter nästan för de e så mkt känslor och allt..
jätte fiint och bra..!
puss | | _Isa_ - 31 okt 05 - 07:46- Betyg: | Det finns inga ord för hur bra den här novellen är.
Känner igen mig på så många ställen, om jag skulle uttrycka mig på något sätt för mina känslor för den killen jag gillar så skulle det vara precis som du skriver.
Den är underbar.. | | TriX - 23 okt 05 - 20:34- Betyg: | Får tårar av detta verk/dikt :'I
Väldigt sorgligt och bra skrivet,fortsätt så ! |
|
|
|
