There are no flowers [Kap 3] |
Jag vaknade av att Max hoppade i min säng, jag blev sur och slängde min dyna på honom, han hoppade ner och sprang iväg. Jag steg upp och gick mot toaletten. Låst. Jävla Helena! kom ut därifrån! skrek jag och bankade på dörren. "mm..." fick jag till svar. "Du behöver inte sminka dig. Du är riktigt bra som du är! eller så kan di göra det någon annan stans en på toaletten! du ska annors också mocka i stallet, det är din tur idag, så det är onödigt att sminka dig före det!" Skrek jag och blev riktigt arg på henne. "Ta det lugnt där uppe" hörde man mammas sömniga röst från köket. Helena kom ut och såg allt för sminkad ut, "du ska väll inte gå till skolan med det där" sa jag och gjorde stora ögon, "Jo, det ska jag faktiskt och du borde också behöva lite" snäste hon. "Du ska inte säga hur jag ska se ut, se bara dig själv i spegeln, det säger ju ut som ditt ena öga är större än det andra med den mängden." sa jag och skrattade. Så gick jag in på toaletten innana hon han svara, jag borstade tänderna och sköjde ansiktet, la på lite av Helenas mascara och gick sedan ner till köket. "Godmorgon allesammans" sa jag glatt. "Hej gumman" sa mamma och gäspade. "När slutar du idag? Jag kanske kan ta hem dig, jag ska annors upp till stan idag." sa hon. "Nej det behövs inte, Chris skulle köra mig sa han" sa jag, "Så du åker heldre med Chris än med mig gäspade mamma. "Jag hade tänkt att ta någon annan att jobba till oss nu den här sommaren, Chris nämde själv att han tänkte flytta, så jag har redan börjat söka, och jag har hittat en fin man, han är 34 år och jag har hört att han haar en bra hand med hästar, han kommer över senare idag. Det skulle vara roligt om du också skulle träffa honom och säga vad du tycker" sa pappa när han traskade in färdig klädd och tog mammas smörgås och ett glas juice från bordet. "Men jag trode att Chris hade ändrat säg."försökte jag, "Nej det var inte länge sen han sa att han skulle flytta." sa pappa. Jag kände mig hjälplös och gick ut. Jag gick ner till stallet och Jack kom travande mot mig. Jag gick in till honom och smekte honom över mulen. "Hej gubben. Dig kan man ialla fall lita på" sa jag och kramade honom runt halsen, så knäpte jag fast grimskaftet och hoppade upp på hans rygg. "Vadå, dig kan man i alla fall lita på? hörde jag Chris röst bakom mig. Jag knyckte till och såg på honom med tårar i ögonen. Pappa tänker anställa en man på 34 år hit den här sommaren." sa jag så tyst att det var ett under att Chris hörde mig. Han kom in i hagen och vislade på Dalton som kom i full galopp och bockade och så saktade han in när Chris lyfte handen. Han stannade rakt framför handen, bara en halv meter från handen. Så sträckte han på nacken och rörde vid handen, han knyckte med huvet så manen flög och frustade. Chris skrattade mot honom, och hoppade fram mot Dalton, som satt iväg med full galopp mot kullen och de andra i hagen igen. Det var såhär Dalton och Chris brukade leka när Dalton var liten och Chris han med honom. Chris villade igen och Dalton kom på nytt i full galopp och stannade en halv meter från hande, men den här gånen istället för att hoppa mot honom tog Chris tag i hans grimma och knäpte fast den, så slängde han upp sig själv på denas rygg och red mot grinden.
Vi red upp till stallet idag. Chris hade inte ännu sagt något om vad jag just hade sagt till honom. Nu red vi under tystnad. Vi kom upp till stallet och hoppad av våra hästar, så gick vi in och band fast hästarna i gången. "Jag tror att din far såg oss igår" Sa Chris då. "Va?. Men det kan ju inte vara därför" sa jag och kände hur en hopplöshet fyllde mig. Jag tittade p honom och brast i gråt. "Nej" snörvlade jag. "Det kan inte vara därför" viskade jag i hans öra. han lyfte upp mig och kramade mig hårt, så satt han ner mig igen och såg mig djupt i ögonen. Han såg som om han läste mina tankar och så pussade han mig på pannan och kramade om mig, han såg också ledsen ut. "Chris... Kan inte vi tala med honom" frågade jag. "Visst, men det kan hända att om den här Paul som är på väg hit senare låter bra så åker jag ut med det samma" sa han. Jag tänkte över det "Okej, vi talar inte med honom." sa jag.
Vi red en lång tur idag, ända ner till sjön red vi. Det tog en halvtimme att rida av och tibaka till sjön. Vi red och talade inte så mycket, ibland sa någon av oss något onödigt, det var såhär våra ritter brukade vara, lite skitprat och skön natur. Ibland mötte vi några vilda djur, vi hade fyra gånger tait med en picnickorg och satt oss vid sjön, men det var på sommaren, och nu var det början på vintern. Sommare var förbi, så hade jag varit tillsammans med en annan kille. Emil, han hade gått en klass högre än mig och var en väldigt populär kille bland andra tjejer, han var för gullig bara, men någon underbar pojkvän var han inte, kyssa kunde han inte och ännu mindre hångla, men han hade varit enkel att tala med och man hade aldrig några problem att vara runt honom. Men som du säkert vet så går det inte att vara tillsammans med någon som inte kan pussas, jag försökte träna honom lite men han blev ingen mästare för det, till slut viste jag inte mera vad som var felet på honom. Men det blev inget mer med honom. Nu är jag med Christian som är som en prins och som jag inte får vara med.
När vi kom hem fick jag brott, jag sprang in till huset och greppade en yogurth från kylskåpet och sprang upp för trapporna medan jag åt min yogurth. Bananyogurt. Jag slängde in mina böcker i min väska och bytte om, gick sedan in på toaletten kastade den halvfulla yogurth burken i roskis och borstade tänderna. Såg mig själv i epgeln och såg smuts på ena kinden jag tog en näsduk och satt lite vatten på den och så knuggade jag bort fläcken, så prang jag ner för trapporna och nu satt mamma i köket och drack kaffe. "Hejdå" Ropade jag halft ut genom dörren. Så var vi på väg till skolan igen en gång. "Du kommer och söker mig efter skolan då" frågade jag. "Jo visst" sa Chris, jag såg ut genom sidofönstret och såg en vit skäck stå ute på en äng, jag pekade ut den åt Chris och han sa att han skulle säga till Henrik om hästen, det kanske var någon av stallen i närheten.
I skolan medan jag höll på att ta ut mina engelskaböcker ur skåpet kom Ellen fram och lutade sig mot de andra skåpen, hon såg glad ut "tänkte du vara med i tävlingen hos Ida i veckoslut?" frågade hon. "Jag vet inte om jag hinner, när skulle den vara då?"
"Jag tror att den skulle vara klockan två på Lördag" sade Ellen och såg frågande ut.
"Jag tror jag inte är redo för nån tävling ännu, jag tänkte bara på den sista när Jack rev varje hinder" sa jag och vred om nyckeln till mitt skåp, vi började gå mot engelskasalen, vi skulle ha samma timme de två första.
"Men det berode väll bara på att Jack var så spänd när det var så länge sen sist, jag skulle gärna ha dig där" sa Ellen och log.
"Nej men i Lördag går det tyvärr inte" sa jag och såg lite snopen ut själv.
"Okej då" sa Ellen och vi gick vidare i koridoren,
"Kommer du över senare så kan vi rida ut" frågade jag, men fick inget svar, Ellen hade stannat upp och stirrade rakt fram, jag gissade med det samma vem som var på väg imort oss, jag suckade och svängde på huvudet. Robin, Johan, Casper och Arnold var påväg mot oss. Casper var ledaren av dessa killar, och Ellen var helt förälskad i honom. Själv tyckte jag inte alls om honom, han var bara feak hela killen, han rökte, han hängde varje dag ute på stan till tie och hade inte riktigt något liv, bara ett rykte. Jag hade fått höra att han var ute efter mig, men för att inte såra Ellen blev det aldrig något, inte för om jag vet om jag skulle vilja vara tillsammans med någon som Casper. Han hade en gång försökt hångla med mig, det var när vi var på samma gymnastik tillsammans, jag hade gått in till tjejernas omklädningsrum för att ringa till en kompis, och ett u tre var han där med mig, jag avslutade samtalet och frågade vad han gjorde där, men han bara klämde mig mot väggen och höll fast mig i naken med sin hand, så klämde han in sin kalla tunga i min mun, jag försökte skuffa honom bort från mig eller undvika hans kyssar, men då fastnade bara greppet om min nacke, till min lycka hörde vi båda hur Anna, vår gymnastiklärare visslade i sin visselpipa och vi hörde alla komma gående mot omklädningsrummen för att dricka, omedelbart släpte Casper greppet om mig och bakade ut ur omklädningsrummet utan att bryta ögonkontakten med mig. Casper var 182 cm lång hade ormaktiga ögon, dom hade lite alla färger i sig, men det mest skrämmande med dem var att han hade en lite svart boll i ena iriset, Han hade svart hår och såg ut som en punkare. Ellen hade trott att jag var ute efter honom och hon hade inte pratat med mig på flera månader, jag hade börjat sakna våra pratstunder och frågat varför hon inte talade med mig mera, hon berättade och jag försökte övertala henne att det inte fanns något mellan oss två.
|
|
|
|
