Mekaniska hjärtan. |
Varje gång ditt hjärta faller i sköra bitar,
försöker jag använda min osynliga pincett.
Då din sammetslena hy inte längre förmår att smekas,
då när du nått botten av din glömda sjö,
och dina öron uppfattat det raspande ljudet.
Förstår du.
Dina ögon har en förmåga som ty blixten använder sig av.
En smäll och jag ligger skakandes på marken.
Då behöver jag dina osynliga tårar,
varje gång min själ faller i sköra bitar,
då min torra hud emot din, bildar nya ord.
När jag badat i din sjö, bort om fjärran land,
och mina drömmar frysit till is.
Förstår jag.
Mina ögon drunknar bara i dina,
och som i det djupaste hav, ekar tomheten.
Då behöver vi en stund för oss själva,
och våra mekaniska hjärtan behöver återhämta sig,
ifrån allt vårt sköra splitter.
|
|
|
|
