garderobs tårar |
Att erkänna allt hemsk
jag nu flyr undan
som jag lämnar
bakom
mig
Massa nävar av hat
och smärta
som lämnade blåmärken på
min mörbultade
kropp
som pulserade av smärta
Om jag ändå hade kunnat säga stopp
från början stuckit en sten
i halsen
gömt mig i en vrå,sluppit
undan
alla slagen ni slog emot
mig
utan att mena,utan ansvar
slog jag allt hårdare mot
marken
min kropp fick djupa sår...
Era händer räkte inte ner
till min låga ställning där
jag då
låg och långsamt dog,av
utmattning av
svält..
Och av törst...
en törst efter
kärlek och
av den trygghet
ni
alla tog ifrån mig...
Säg mig
ni kära
hur ska jag kunna ta
emot?
|
|
|
|
