Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[Vincent] Del 4

Han går längs vägen, strosar bara omkring lite, har blicken stadigt fäst på sina svarta vans-skor med dödskallar på.
Han tänker på henne, Michelle. Hur fan kunde han var så ytterst jävla idiotisk?!
- Haha här kommer ju den lille emo-bögen, hör han en välbekant röst säga.
Han ser upp och där står Carola med två tjejer som Vincent känner igen, Caroline och Amanda heter de.
Carola slänger på sitt nyfärgade hår. Vincent blänger bara surt på henne.
- Vad tycker du om min nya färg på håret? frågar hon. Det är ju barbie-blont.
- Jag förstår inte att du måste bevisa även med din hårfärg att du är totalt korkad, säger Vincent lugnt. Dessutom är jag inte bög.
- Nä visstja! Du ska ju bli farsa ju! Det glömde jag, säger Carola retsamt.
- Fan ta dig om du inte gör abort, säger Vincent ihopbitet och tar ett steg framåt mot Carola.
- Lugnt fan, du fattar väl att jag inte vill ha en unge med en bög som dig!
Caroline och Amanda fnittrar.
Vincent kokar av ilska inombords men suckar bara, han förstår verkligen inte hur kan kunde! Han var verkligen aspackad. Men Carola är ju bra på att få omkull killar.
- Michelle då? slänger Amanda ur sig. Hon blev väl helt förstörd antar jag?
Vincents ilska övergår snabbt till skam och skuld.
- Jag var aspackad! Okej?! skriker Vincent. Era jävla bimbos ni är för fan jordens undergång!
Alla tre skrattar bara. Han vet att han har förlorat, han skulle bara gått där ifrån, inte brytt sig, men som vanligt jävlas livet med honom.

Vincent går bara därifrån, han är förbannad, sparkar till en glasflaska som ligger på marken. Plötsligt tar en hand tag i hans arm.
- Vad håller du på med unge man? säger en man i 60-årsåldern strängt. Nu tar du upp glasbitarna!
Vincent suckar. Han orkar inte protestera så han böjer sig ner och tar upp glasbitarna. Han hör Caroline, Amanda och Carola skratta åt honom längre bort.
Förnedrande.
Han håller glasbitarna i händerna. Han kollar upp på mannen.
Mannen får ett snopet uttryck i ansiktet när han upptäcker att Vincent är sminkad.
- Jag säger då det, dagens ungdomar, säger han bara och går därifrån.
Vincent släpper glasbitarna så att de hamnar på marken igen.

Han börjar gå därifrån, tankarna förs återigen till Michelle, flickan från det blå.
Han saknar henne så det gör ont, och hon vill förmodligen inte veta av honom.

Han går där i sina egna tankar, går över övergångstället och märker inte bilen som kommer rakt emot honom.
Och när han väl märker det så är det försent, bilen träffar honom och han flyger en bit och landar på mage på marken.
Folk skriker, han är vid medvetande. Han skriker bara av smärta.
En kvinna sätter sig på knä bredvid honom.
- Hör du mig?! nästan skriker hon.
Vincent skriker bara av smärta.
- Ring efter ambulans! skriker kvinnan.
Det börjar svartna framför Vincents ögon. Han blir medvetslös.
Ambulansen kommer, den kör med illfart in till akuten.

Vincent kvicknar till i ambulansen, hinner svara på några snabba frågor, sedan tuppar han av igen.

Vincent vaknar upp i ett rum, det är alldeles tyst.
Han förstår direkt att han är på ett sjukhus. Han kommer till och med ihåg varför.
- Hallå?! ropar han.
Direkt kommer det in en kvinna i rummet. Hon hälsar på honom med ett varmt leende.
- Vad har hänt med mig? undrar Vincent direkt.
- Du blev påkörd av en bil, börjar kvinnan.
- Ja, jag vet, men.. jag har brutit en arm, något mer? frågar Vincent och kollar på sitt gips.
- Tre revben också, svarar kvinnan.
Vincent suckar, det är därför det gör så förbannat ont i bröstkorgen.
- Vi måste ringa till dina föräldrar och berätta, kan du ge oss något nummer? undrar kvinnan.
Det svider till inombords, inte fysisk smärta utan psysisk, i hjärtat.
- Mamma är.. hon är i himlen och pappa, ja han.. han är bortrest, säger Vincent och han vet att han ljuger, men han vill inte att de ska ringa hans pappa.
- Men någon annan vi kan ringa till då? frågar kvinnan medan hon antecknar.
- Jag bor hos en polare, ni får gärna ringa honom, säger Vincent svagt.
Kvinnan nickar, Vincent säger numret, kvinnan skriver ner och sedan försvinner hon ut.



Fortsättning följer.
Kommentera gärna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Love_Max - 24 nov 06 - 06:48- Betyg:
guud vad braa :>
ILoveCross_ - 17 nov 06 - 02:23- Betyg:
Skriv mer :D:D
De me glasbitarna, de påminner om de vi satt å snackade om i söndas ;) XD

ÄLSKA DEJ SÅ JÄVLA MKT (L) TACK SÅ MKT FÖR ATT DU FINNS!
meantime - 17 nov 06 - 02:04
Wow, du är verklige asbra på att skriva! Jag kan inte ge dig några "konstruktiva kommentarer", det enda jag kan säga är att jag hoppas att du fortsätter skriva på den här. Och jag tror att du LÄTT skulle kunna få den här utgiven om du får lust till det.
Piinkhallon - 16 nov 06 - 06:07
HAR LÄNGAT JOLINA! :)

fortsätt fort ^^
Koster - 16 nov 06 - 05:32- Betyg:
Jätte bra =D MEER !
murrwels - 16 nov 06 - 04:02- Betyg:
Skiiit bra :) fortsättning snart?

Skriven av
Freaket_93
16 nov 06 - 03:11
(Har blivit läst 292 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord