Solnedgång |
blundar medans solen slukas av intet
märker inte att mörkret lägger sig
öppnar ögonen men jag ser inte
får treva fram för att finna dig i mörkret
klappa din kind så hårt jag kunde
lät den bli blöt
Jag kunde bara inte stanna
kunde inte låta mig spikas fast i ett ögonblick när jag vet att det finns så många mer
När jag komit halvvägs från dig fällde du mig
spydde hemska ord över mig
jag låg där och kände hur äcklig och hemsk jag var
bara brydde mig om mina äventyr
men jag älskade inte dig
och du älskade mig
du var bara en sten som jag passerade i mitt liv
en rastplats där jag vilade min trasiga kropp
i hopp om att du skulle laga den
|
|
|
|
