Brinn docka brinn |
under dina broar
på väggen bortom sorgen
hörde jag din viskning
brinn docka brinn
rummets skymning växte
och myrors lidelse letade sig fram
i ett på nytt uppvaknande
när du rörde dig
mot hennes oljemålade rygg
med vörda avspeglad i harm
och i gråten spreds skammen
då hon antändes
i cirklens mitt rämnade din tillkomst
rummet blev ett med minnena
en återkastad livslåga
av glöd i efterspelets återskall
under dina broar
på väggen bortom sorgen
hörde jag din viskning
brinn docka brinn
brinn
|
|
|
|
