There are no flowers [Kap 1] |
Kapitel 1.
Man såg en flicka ikläd gröna ridbyxor och en brun jacka gå mot de röda stallen. Det är morgon och solen håller på att gå upp. Himlen är blandad med gula, röda och lila färgtoner. I bakgrunden på de stora fälten går det ett dussintal med hästar och betar. Hela bilden är som tagen från en sagobok. Flickan kommer ut från det ena stallet i sällskap med en pojke de går ner mot fälten med hästarna och pratar glatt tillsammans. De kommer fram och flickan slinker vigt ner mellan brädorna på staketet och går fram till en vit häst och knäpper fast grimskaftet i dens grimma. Hästen puffar på flickans ficka och flickan skrattar till och säger: "- Nehej du Jack. Du har redan fått tillräckligt med godis.” Och skrattar glatt till. Under tiden har pojken gått fram till en stor kolsvart häst och börjat gå mot grinden tillsammans med hästen. Flickan och pojken går tillsammans upp och in i stallet.
– När slutar din skoldag idag Nadja? frågade Christian.
Christian var pojke med mörkbrunt hår och bruna ögon. Han var 19 år och ungefär 181 cm lång. Han hade jobbat för Nadjas far Henrik i ett år snart och Nadja och han var mycket goda vänner. Man visste inte så mycket om hans familj, eller varifrån han hade kommit, och om man frågade sa han bara tyst "Kan vi tala om något annat" eller något i stilen.
– hm.. jag slutar fyra idag. Skulle du vilja komma efter mig till skolan? frågade Jag tillbaks.
Nadja hade justbrunt hår och gröna ögon. Hon var 16 och skulle fylla 17 i år. Hon var endast 158 cm lång och hon led ofta av sin längd. Hon hade varit kär i Chris som hon kallad Christian i tre år nu, och hade sakt det åt honom. Han hade bara reagerat med att hennes far skulle ge honom sparken med det samma som han skulle få reda på det, och Nadja visste att det var sant.
– Jag tror inte jag hinner, det kommer ett nytt lass med hö idag och jag lovade din far att ta hand om, svarade Chris.
– Synd, men kan inte vi rida ut när jag kommer hem då? sa Jag.
– Vi får se efter skolan sa Chris undvikande.
Ellen är min bästa vän. Hon hade sin häst uppstallad hos oss och vi brukade ofta rida ut efter skolan. Festival hette hennes ponny som var fux med en vit strumpa på vänstra bakbenet.
Jag ler mot Chris medan jag satte min borste i ryktlådan, sedan gick jag för att söka Jacks (som min häst heter) sadel och träns. Chris kommer också in i sadelkammaren och jag drömmer om hur det skulle vara att kyssa honom. Han frågar mig vart jag skulle vilja rida och jag svarar: - Skulle inte vi kunna rida ner till fältet och ta en snabb galopp, jag har så lust att låta Jack springa. Han ler mot mig och nickar till svar. Vi går ut och sadlar våra hästar och leder dom sedan ut på stallplan. När vi kommer ut ser vi att Henrik Nadjas far och hans fru är påväg mot oss.
– Ni kunde då inte ta in alla hästar utan bara era egna. säger Nadjas mamma.
– Nej men då skulle vi ju ännu hålla på att ta in dem. försvarade jag mig.
– Jag talar inte med dig lilla fröken, utan Christian här. Det är ju det han är anställd till. sade Sofia som Nadjas mamma heter och så tog hon två grimskaft och började bestämt gå mot fälten. .
– Jag kan hjälpa er att ta in hästarna om Nadja vill vänta lite. sade Chris lite skenerat.
– Nej det är okej, rid ni unga ut bara så sköter vi om hästarna här Nadja säger hejdå till sin far och rider sedan efter Chris.
Solen hade nu stigit upp på den röda himlen och jag måste kisa när jag tittade på Chris. Vi red under tystnad när Chris plötsligt bröt tystnaden
– Nadja.. Jag hade tänkt att jag bara skulle vara kvar här på gården ett år till och sedan ta Dalton (Dalton är Chris häst) med mig till någon annan stad.
Jag var tyst och försökte smälta vad Chris just sagt till mig.
– Nadja? frågade Chris lite oroligt.
– Varför? det var det enda Jag fick fram. Jag hade inte förstod att det hade funnits den möjligheten att Chris skulle lämna mig.
– Jag vill göra något nytt i mitt liv, prova på nya saker, träffa nya människor. sade Chris drömmande.
Jag tittade ner i Jacks man, och försökte hålla imot tårar i ögonvrårna men tillslut började dom rinna ner för mina kinder. Chris såg på mig. Han stannade Dalton och hoppade av, tog tag i Jacks tygel och stannade honom, han lyfte ner mig på marken. Vädret var kyligt och jag hade rosiga kinder jag försökte le som om inget var fel. Chris kramade mig och då bröt jag ihop, jag började gråta som jag inte gjort sen jag var fem. Chris klappade mig på huvudet och kramade mig hårdare, och just då, just den stunden spred sig en lycka inom mig, jag visste att det var här jag ville vara, här ihop kurrad mellan Christians kraftiga armar. Jag kramade honom hårt tillbaka och viskade i hans öra: - Snälla du, lämna mig inte. Jag behöver dig.
Chris suckade tungt: - Nadja, nej, du vet att vi inte får.
– Men om du ändå är på väg bort snyftade jag i hans öra.
– Det betyder inte att jag vill att din far ska tro att det inte går att lita på mig. svarade Chris förnuftigt. Men man hörde på hans röst en lite vilja.
Jag drog mitt ansikte så att vi stod ansikte mot ansikte mot varandra, och tittade upp i hans bruna ögon, han såg så underbar ut. Så kysstes vi. Det var fel, det borde vi inte, men vi kunde inte låta bli, vi båda ville, vi båda ville vara med varandra. Min fantasi om hans kyssar var bättre än jag kunde föreställa mig.
Han drog sig undan till slut, jag stod med slutna ögon och ville inte att han skulle sluta, jag öppnade ögonen och såg rakt in i hans ögon, han såg förbryllad ut, som om han inte kysst mig med egen vilja, som om något kommit över honom och nu ångrade han sig. Jag ville inte höra något av honom så jag hoppade upp på Jack och red mot fälten.
Chris kom efter i ett lugnare tempo och försökte inte komma ikapp mig. Jag undrade varför han inte red upp mig och sade något snällt, som om att han ville ha mig. Men han bara red efter mig. Jag visste inte vad som hände mellan oss. Vad var det han ville? Varför kysste han mig om han inte ville det?
Jag kom fram tillfältet och lyfte galopp, jag steg upp ur sadeln och kände hur Jack ökade takten. Jag visste hur mycket han älskade att få känna sig så fri som han gjorde när han fick galoppera så fritt han ville över det här gröna fältet. Solen sken värmande och jag kände den bitande kylan mot mina kinder när han ökade takten ännu mera.
Jag såg att fältet höll på att ta slut och satt mig tillrätta i sadeln och började hålla imot Jack, men han ville inte stanna, han började dansa mot min tygel men efter en stunds drag mellan oss saktade han in till trav och sedan till skritt. Chris kom ikapp oss vid slutet av ändan. Han hade fått tillbaka sitt självsäkra jag och log nu brett mot mig och sade: - du höll på att tappa kontrollen över Jack där i slutet och så skrattade han lätt. Jag var helt borta, själv kände jag mig ledsen fortfarande. Så jag sade inget till honom och red vidare hem i tystnad.
– Jag kan ta och köra dig till skolan om du inte vill gå förstås sade Chris när vi red upp på vägen till stallet.
– Okej, jag ska bara gå in och ta något att äta och snygga upp mig så kan vi åka sedan, sade jag
Jag lämnade Jack åt Chris som jag brukar och gick in för att ta och äta något, inne i huset hörde man hur Helena gnällde på mamma att hon inte hittade sin blåa tröja som hon bara måste ha på sig idag. Helena är min yngre syster och är mellanbarnet i familjen, hon är 12 år och har blont hår från min mor och gröna ögon som jag Hon inte tycker om hästar, hon är mera in på killar och smink och sådant, som jag inte förstår hur man kan lägga före hästar, men hon hjälper till i stallet när det behövs. Jag suckade och gick in i köket där Max satt och läste Kalle Anka medan han åt en glass. Max är 9 år och det yngsta barnet i huset. Han är väldigt gullig och är enkel att komma överens med. Han har en ponny. Musse. Musse är hans nummer 1 och går högst på hans lista.
– Det var ju ett passligt morgonmål sa jag.
– jag får väll äta vad jag vill sa Max tillbaks.
– visst, jag skulle bara komma in och ta något nyttigt och äta så går jag svara jag och gick till fruktskålen och tog fram två äpplen.
– mm.. föresten, jag kanske inte hinner hem innan det blir mörkt idag, så om du vill rida ut så kan du fråga Chris i stallet om han skulle kunna ta ut dig, sa jag och log mot honom.
Max fnös: - ja, okej, men jag tror jag rider inne i paddocken isåfall, hinner du komma ut på en ritt imorron då? Frågade han istället.
– jo, då kommer jag hem tidigt, så då hinner vi säkert ta en ritt ut i skogen svarade jag och tog en tugga i äpplet och gick sedan in på toaletten och sköljde ansiktet. Så gick jag ut på gården igen där Chris försökte få igång sin blåa rostiga Ford. Jag gick fram till honom och sa - jag kan nog gå också om du inte får igång bilden. Just som bilden brummade igång. hoppa in sa han istället föratt svar, så körde vi iväg under tystnad. Ingen av oss hade något att säga till varann, som alltid var det Chris som bröt tystnaden.
– Jag och några andra är på väg till Helvetet i veckoslutet och jag undrade om du ville följa med mig dit? Det är lite som en adjöfest, sista utflykten typ sa han. Helvete var ett bergområde uppe i bergen, det var ett ganska hemskt område tyckte enliga. För för många år sedan hade en häst och en flicka dött där uppe. Det var så det fick namnet Helvetet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | woops - 31 dec 06 - 19:51- Betyg:  | Underbart!
Jag som älskar hästar, så synd att det finns så få noveller med både hästar och kärlek i^^
Sktbra! :) | | Melizen - 13 nov 06 - 00:49- Betyg: | | Jättebra!! | | wee_ - 12 nov 06 - 07:52 | | det var skit bra ju :D |
|
|
|
