Där hänger jag i trädets höga krona,
jag är röd som kärleken själv.
Med solens bländande strålar som
håller mig varm.
Tills jag en dag faller ner,
men ingen är där för att hjälpa mig upp,
istället låter dom mig sakta sakta
rutna bort, i det dagg blöta gräset.
