Verkligheten del 1 |
Hjälp mig, snälla. Ta mig bort från det här.
Allt är alltid mitt fel. Han sa att han skulle hjälpa mig,
ta mig dit upp igen till den tjejen jag en gång var. Bara jag
gav honom en chans. En chans, visst okej, det tog tid men
jag gav honom en chans.
Första dagen vi var med varann sen vi blev tillsammans, söp han sig full framför mig,
fast jag bad honom sluta för han hade sin moppe hos mig, och
han skulle skjutsa hem min bästa kill kompis som är som min bror.
Han sa att han älska mig, säger det fortfarande. Han sa att
han aldrig skulle sova hos en annan tjej, när han var tillsammans
med mig.
Igår ringde han mig och sa att han tänkte sova hos en annan
tjej idag. Är inte det ett svek?
Jag var hos honom en dag, det vara bara vi hemma. Hans familj
skulle komma hem senare. Han tog sina hörlurar och låste in
sig på toaletten. Han har skärt sig förut och sagt att han
har velat ta sitt liv.
Jag stog där ute och skrek och grät. Han öppna inte. Jag la mig
på hans säng. (För hans rum är bredvid toaletten.) Jag kunde knappt
stå på mina ben. Och jag hade astma anfall för jag hade sprungit
till honom från bussen. (
Allt det här hände precis när jag hade gått in hemma hos honom. )
Jag satte mig på golvet efter ett tag och skrek och grät, jag
skakade. För mina tankar var att nu tar han livet av sig när jag är där.
Jag försökte ringa min bästa tjej kompis, men hennes ex ringde henne
exakt samtidigt. Så hon svara inte. Jag ringde till min bästa
kill kompis, han är som min bror. Jag grinade så mycket
och han sa hela tiden att han skulle komma och hjälpa mig,
även fast han hade bråkat med min pojkvän.
Jag sa att han inte behövde det, men han fanns i telefonen
för mig hela tiden. Jag sa att jag inte vågade vara hos
min pojkvän längre och bara ville därifrån.
Så jag försökte resa mig upp, det tog tid, men jag kunde.
Jag tog min jacka och gick ut i hans rum.
Skrek igen, på honom. Jag hade skrikit så länge och
så mycket men han svara aldrig.
Mina ben skakade, jag grät, kunde knappt stå, hade astma
anfall. Min bästa kill kompis/ bror fanns i telefonen hela
tiden.
Jag skrek: Älskling, jag älskar dig. Men jag är så rädd så
förlåt men jag kan inte vara kvar här.
Skulle precis gå därifrån, när han öppna toalett dörren
och grät. Och sa förlåt. Jag ramla ihop, och tog min astma
medicin. Han sa förlåt. Vadå förlåt?
Senare samma kväll är jag med två kompisar då får jag
ett sms där det står att han älskar mig så mycket, men att
han inte orkar mer.Sen hej då.
Jag ringe honom, vi pratar ett tag, sen lägger han på i örat
på mig. Och jag tror hela natten att han tagit livet av sig.
Nästa dag ringer jag, först svarar han inte. Sedan svarar han
och frågar vem det är. När jag säger att det är jag så säger han aha.
Jag säger att jag ska ringa senare, för det verkade som om han inte ville prata med mig.
Jag har pratat med en vuxen som har kontakt med hans föräldrar nu, som vill hjälpa mig
så att han inte ska köra utpressning på mig. För han tvinga mig
att välja mellan min bästa kill kompis som är som min bror, och honom har jag kännt längre.
SKA JAG BEHÖVA VÄLJA MELLAN MIN BROR OCH MIN POJKVÄN?!
En dag nu i veckan blev han sur för att jag gjorde om min
profil på Playahead. Han blev sur för att den inte handlade om honom.
Den dagen var vi på ungdomskväll där man är med kompisar och äter tillsammans
och roar sig helt enkelt. När jag skulle hem så försökte jag pussa
honom och säga hej då. Han vände blint bort sitt huvud.
Igår var vi på ungdomskväll igen, och då satt alla och skämtade vid maten.
Han vände ryggen till mig och då sa jag: Älskling, prata med
mig snälla gör inte såhär.
Han skeeet fullständigt i mig. Och senare den kvällen säger han
att han känner sig utanför för att jag inte pratade med honom
vid maten. Jag sa att det försökte jag ju, men du vände ju ryggen till.
Då sa han att han inte hade hört. Och då blev allt mitt fel igen.
Senare skriker en kill kompis till mig:
- KOM!!
Jag undarar varför, och frågar honom det. Han berättar att min pojkvän skulle hem
Han hade inte sagt något till mig, så jag gick till honom, tänkte pussa honom hej då.
Han vrider bort huvudet, går förbi mig och säger hej då.
När han gått pratar jag med den vuxna som försöker hjälpa mig.
Och han säger att han står på min sida och att min pojkvän inte får
får bete sig såhär mot mig. Han skulle snacka med hans föräldrar.
När jag sitter på bussen hem, det är då han ringer och frågar om han
kan sova hos en tjej kompis. Hon gillar honom. Jag säger inte ja,
men han bestämmer ändå att han ska göra det. För han vill inte
vara hemma. Den där tjej kompisen kommer på bussen och frågar mig
- Har han ringt dig?
- JA, svarar jag.
- Okeej vad bra säger hon med ett stort smile.
Sen går jag och min kill kompis och sätter oss längre fram
i bussen för att slippa henne och hennes kompisar.
Han frågade inte ens om han kunde sova hos mig, han bara bestämmde att sova hos henne!
Alla mina kompisar tycker jag ska lämna honom.
Jag frågar alltid hur han mår på riktigt, han har inte ens frågat hur jag mår på flera dagar.
HJÄLP MIG, VAD SKA JAG GÖRA? ORKAR INTE HA DET SÅHÄR.
SNÄLLA KOMMENTERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | GratenMascara - 3 jan 07 - 00:26- Betyg:  | Verkligen helt fantastiskt skrivet.
Du är värd så mycket bättre, det absolut bästa. | | masterpiece - 10 nov 06 - 03:52 | Jag förstår om du älskar honom men du MÅSTE göra slut.
Jag har haft en kompis med nästan samma problem.
Jag umgås inte med henne längre.
Självklart ska du välja din killkompis/bror han verkar vara en underbar kille.
Folk som säger att de ska ta livet av sig hela tiden kommer (antagligen) inte att göra det.
Jag tror att din kille har svåra problem. Du måste stå ut med att du inte kan hjälpa honom med sina problem.
Det är för mycket för dig att bära på dina axlar. | | Sommmar - 10 nov 06 - 00:22 | BTW, NI SOM LÄSER DET HÄR! DEN DAGEN JAG VAR HOS HONOM OCH TRPDDE HAN
SKULLE TA LIVET AV SIG.
HAN BERÄTTADE FÖR MIG NYSS ATT HAN HADE TÄNKT ATT GÖRA DET, MEN NÄR JAG
SKREK SISTA GÅNGEN OCH HAN HÖRDE ATT JAG HADE ETT ANFALL KOM HAN UT. |
|
|
|
