Min syn på det hela [kap.2] |
”Alla i 8:a börjar nu!” Det var Greta som stod och ropade.
Greta är deras klassföreståndare, och har hela klassen i engelska.
Alla började välla in.
Greta hälsade på alla mede en kram och sa att alla fick sitta var de ville.
”Hej!” Josephine tittade runt för att se vem det var.
Det var Nicholas som sa det, men det var inte till Josephine, det var till Fanni.
”Hej Nickan!” Ropade hon och kramade honom.
”Hur mår du?”
”Jo då, det rullar på, själv?”
”Jo, det är bra!” Log han.
”Härligt.”
Josephine märkte inte att hon stod still och stirra på dom förrän Ajsa kramade om hennes axlar med hennes alltid kalla händer. ”Vad gör du?” Kom det från hennes leendeformade läppar.
”Nej, ingenting. Vi går och sätter oss!”
Det var bara tre avlånga bord i klassrummet. Josephine, Ajsa och Kristina satt längst bort i vänstra hörnet. Fanni, Linda, Nicholas och Lenny satt längst bort i högra hörnet.
Tina, Kimberly och Sandra kom inklickande på sina högklackade skor.
”Ni får inte ha skor på er i klassrummet.” Sa Greta när hon vänt sig mot klassen igen.
”Whatever!” Sa Kimberly.
”Men kom iiigen! Det är första dagen, lyssna på henne bara.” Sandra var irriterad i rösten när hon tog av sig skorna.
”Jaja.” Svarade Tina och båda två tog av sig skorna och satte sig vid samma bord som Linda och C.O.
Ulrika och Stephanie kom in och satte sig vid det bordet ingen satt vid.
Det var nästan ingen som talade med Ulrika och Stephanie. Man pratade bara med dom om man t.ex. behövde ett suddgummi. Statusen var för hög, som man sa. Så var det i alla fall innan i 7:an, men Josephine visste inte om det var så fortfarande.
En halvtimme senare, när Greta kommit in på ”personliga cirklar” som hon ritade upp så fint på tavlan, kom Matts.
Matts har alltid varit en halvtimma försenad.
”Åh, försenad första dagen, vilken flopp!” Retades Kalle.
”Du, passa dig. Detta är första dagen så jag vill inte behöva slå dig redan nu, du!”
”Oj, dålig dag eller?” Fortsatte Kalle ändå.
”Men Kalle, lägg av då! Du ber ju om det, inte konstigt att han slår dig ibland!” Kom det från Lenny
Efter en ovanligt lång förmiddag satt dom alla och åt lunch, på samma platser som innan.
Josephine hade inte pratat, eller ens tittat i Fannis ögon, för hon var rädd att hon skulle göra någonting fel.
Linda och Fanni skrattade högt till alla Lennys skämt och Nicholas satt och sa ”Nämen.” Eller ”Men Lenny!” Eller något liknande.
Josephine funderade på om hon skulle prata med Fanni eller inte. Hon måste i alla fall göra det innan dagen var slut, dom hade ju fäktning i morgon.
Fanni och Josephine har gått i fäktning i två år och var ganska bra faktiskt.
Men deras tränare skulle inte bli glad om dom inte pratade med varandra.
”På rasten,” tänkte hon, ”på rasten så fort jag får ett bra tillfälle.”
”Hallå Josephine?!”
Hon slank ur sina tankar och kom tillbaka till maten igen, och tittade undrande på Ajsa.
”Var det så att Fanni ringde dig, eller skickade mail om… Ja… Du vet…?”
”Jaha… nej, men hon ringde när jag var utomlands, så hon sa allt i telefonsvararen.”
”Jag pratade också med henne.” Började Kristina som ivrigt lyssnat på. ”Eller det gjorde jag, för att hon var för feg för att träffas. Och jag frågade henne vad jag hade gjort för fel, men hon sa bara att jag kunde lista ut det själv! Så då sa jag; men dom andra vet ju inte heller, och gissa vad hon sa då! Hon sa att det var ert problem och ert liv! Snacka om mer käft än hjärna. Åh, jag blir så himla irriterad!”
”Jaha? Men varför lägger du ens ner tid på att prata om henne då om hon nu är så himla jobbig?”
Ajsa vände upp huvudet och Josephine såg hur det riktigt sköt blixtrar från hennes ögon.
Allting blev tyst och frös för ett par sekunder.
Kristina såg förvånat på Ajsa, skakade på huvudet och fortsatte äta som om inte Ajsa sagt något alls.
Ajsa tittade frågande på Josephine, som ryckte på axlarna och såg lika frågande ut tillbaka.
”Där sitter hon ju, det är ju bara att gå fram och prata med henne.”
Josephine stod i korridoren, lutad mot väggen tillsammans med Ajsa.
”Kom igen, jag vet att jag klarar det, om det bara inte skulle vara så nervöst att gå fram!”
Linda, Tina, Kimberly, Sandra och Fanni satt vid den där bänken igen.
Josephine tog ett steg framåt, kände hur de tvekande tankarna for fram och tog ett steg bakåt igen.
Hon visste att ångern skulle skölja som floder över henne om hon inte gick fram.
Josephine tog ett steg framåt ännu en gång och fortsatte ta steg i riktning mot Fanni.
Ajsa tittade upp från marken och såg chockat på Josephine.
”HAHA! Titta vad jag råkade göra med…” Kom Kristina, men la märke till att ingen lyssnade på henne eller gav henne uppmärksamhet.
”Hallå, vart ska Josephine?... Jaha, ska hon till henne nu också.”
Josephine brydde sig inte om Kristina utan fortsatte fram.
Nu såg Fanni henne.
Fanni hade vita shorts och ett mönstrat linne på sig, riktig sommar. Enkelt smink, inte för mycket, utan lagom.
Josephine ställde sig framför henne.
Alla blev tysta och väntade på att något ord skulle sägas.
”Ehm, kan vi prata lite?”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | carrou_mrs_cool - 13 nov 06 - 04:13- Betyg:  | men rosa, de e ju linus, dah ;)
måste veta hur de går, men iofs, d slutar ju bra ;) | | Torn_rosa - 10 nov 06 - 00:12- Betyg: | | ^^ :D GOOD! <3<4 MIn ÄLSKADE NICHOLAS :D:D:D just det vem e Lenny? |
|
|
|
